Nu är jag hemkommen från en veckas vistelse i ett vintrigt Hafjell. Fantastiskt vackert och fina möjligheter till längdskidåkning. Jag har inte varit i Hafjell tidigare men däremot tre besök i Sjusjöen som är beläget ett par mil bort. Spårsystemen för Sjusjöen och Hafjell hänger ihop så vissa delar av spåren jag åkte på nu kände jag igen. Det är otroligt vilka möjligheter till skidåkning det finns på sina håll i Norge. Det lär finnas cirka 600 km spår som hänger ihop i Sjusjöen-/Hafjellområdet. Mycket av det spåras dessutom frekvent när snöförutsättningarna finns. Lyx!

Sju dagar på raken i de fina spårsystemet blev det för min del. Vi kom upp den förste i januari och jag startade då med ett pass i pannlampans sken. Det var magiskt att skida fram i ett vinterlandskap med känslan att jag var ensam i världen. Bara jag, stjärnorna och månen. Kanske en och annan ulv, vad vet jag. Därefter blev det fem dagar med långpass i varierad längd från 1h 50min till 4h. De första två dagarna var spåren hårda pga kyla efter några dagars mildväder. Dag fyra blåste det på ganska bra och snöade lätt. Spåren drev igen så det blev ett pass på 2h och 40min i nästan helt ospårad terräng. I princip bara diagonal den dagen. De sista dagarna var spåren relativt mjuka och det var också kallt. Kärvt och tungfört. Under veckan körde jag bara klassisk teknik och det blev mycket diagonalande. Bra det då hjärtat får jobba lite hårdare och balansmomentet ökar vilket i sin tur ger fin styrketräning åt den i längdskidåkning så viktiga magmuskulaturen. Sista dagen försökte jag mig på något som var tänkt att likna stakintervaller. 3*7min. Så hög intensitet blev det nu inte. Pulsen rusade inte direkt. Kroppen var ordentligt sliten och jag fick gå i de flesta motluten under uppvärmningen innan jag skakat liv i kroppen någorlunda.

Totalt samlade jag ihop cirka 16,5 h och 21 mil i spåren under de sju dagarna. Det är förmodligen den minsta mängd under de årligt återkommande träningslägret kring nyår. Minns jag inte fel har jag några år legat kring 35 mil. Men. Nu känns det som att detta är fullt tillräckligt med hänsyn till höstens träningsbakgrund. Kroppen var ordentligt sliten de sista dagarna så förmodligen hade inte ökad mängd gett så mycket mer än en allt mer sliten kropp. En kropp som hade haft svårare att återhämta sig och börja samla överskott. Nu några dagars vila från träning för just det. Återhämtning och överskott. Så skall jag förhoppningsvis vara redo att fortsätta den desperata kampen mot prestation i Vasaloppsspåren inom några dagar. Resterande del av januari tänker jag mig fortsätta murning av grunden men med några inslag av intensitet. Jag är anmäld till Hallands sprint-DM nu på onsdag. Då får kroppen om inte annat känna på lite fart.

Lindome bjuder på +6 och duggregn. Inte vad jag önskar till vinterväder. Tur då att vi snart drar norröver. Till Hafjell. Där ser det ut att vara fina skidförhållanden och väderprognosen för kommande vecka ser även den bra ut. Det behövs nu. Att få åka skidor på snö. Börja slipa på tekniken, lära kroppen att återigen ta sig fram på snö mil efter mil. Fokus på timmar i spåren och på teknik. Skapa grund och förutsättning för prestation i skidspåren vad det lider.

Med skidåkning krävs en del förberedelser och jag har i veckan plockat fram skidorna från sommarförvaringen. Börjat putsa på dem, ge dem lite kärlek. Fyra par tar jag med mig till Norge. Det är dem fyra paren jag kan tänka mig använda på tävling. Jag kör gärna med tävlingsskidor även på träning för att lära känna dess egenskaper lite bättre. Några bilder från garagets vallabodsdel.

Efter tisdagens stakfest i Dåmen och avslutad sexdagarssvit med träning tog jag två dagar fritt från ansträngande fysisk aktivitet. I dag gav jag mig ut igen. 3*7min elghufsintervall blandat obanat och småstig. Det har blivit ett standardpass de senaste veckorna. Förhoppningsvis bra för såväl flås som styrka. Dagens pass var mest troligt det sista för 2016 och då kan också december summeras. Knappa 19h fördelat på 18 träningspass är bäst så långt för träningsåret april 2016 – mars 2017.  Förhoppningsvis kommer det dock att toppas av såväl januari som februari.

Gott nytt år!

Från torsdags i förra veckan till idag har jag sex dagar på raken med träning. Detta utan några utfyllnadspass. Varje pass bör ha gett något på vägen mot första söndagen i mars. Senast det blev en sexdagarssvit var vecka 53 år 2015. Ganska exakt ett år sedan. Det händer inte så ofta med andra ord. Träningen efter juldagen har bestått i dryga 2h långlöp merpart obanat och 1h stakfest i Dåmen. Säsongspremiär i Dåmen och dessutom pers i antal åkta Dåmvarv på en dag, 18st. Jag checkade in på Dåmen kvart i nio i morse och tänkte väl att det inte skulle vara så många igång sådags. Men det var drygt 20 pers som snurrade runt redan då. Gott så och bra jobbat Dåmen. Rimligtvis har väl några götlaborgsskidåkare snurrat runt konstsnöspåren i Borås och Tranemo idag också. Längdskidintresset lever. Dryga 6,5h träning summeras sexdagarssviten till. Skrämmer förmodligen inte så många. Men jag känner i vart fall en skön känsla av sliten muskulatur. Nu är det tid för några dagars vila, återhämtning och samlande av överskott. På lördag drar familjen, via nyårsfirande i Oslo, till Hafjell för en veckas skidåkning. Det verkar som att förhållandena där är goda. Bra det när årets kanske viktigaste träningsvecka stundar. Planen är att åka mycket skidor och tänka mycket teknik.

Idag är det söndag och en ny träningsvecka är till ända. Den går väl inte till historien som den vecka som fyllt träningsdagboken mest av alla. Styva tre timmar slutade det på. Vi kan dock beakta att jag började veckan med tre dagar fria från träning så de styva tre timmarna är genomförda torsdag till söndag. Jag planerar även att fortsätta träningsperioden måndag och tisdag kommande veckan innan nästa vilodag tar vid. Veckans dos består av 37min löpning med dotter i vagn (såklart inklusive besök på Ica och paus vid favoritgungan), rullskidor 90min, elghufsintervall 3*7min och stakmaskin 5km. Avslutade veckan med två pass där jag bitvis lämnade komfortzonen och den zon di lärde brukar kalla A1. Fint så. Dessutom säsongsbästa, och inte heller långt ifrån pers, på 5k stakmaskin. Nu skrämmer ju varken träningsmängd eller fart på stakmaskin några av mina konkurrenter på Vasan. Men jag kan jämföra med mig själv och då tyder det på att formen åtminstone går i rätt riktning. Jag fortsätter enligt plan. Just nu är det kul att träna och motivationen är på en helt okey nivå. Så det gäller att passa på att bygga den där grunden som jag så väl behöver. Planerar in ett långpass löpning merpart obanat och förhoppningsvis även ett skidpass de två närmsta dagarna. Sedan är det dags för vila och att samla lite överskott.

Det är ju jul nu också. Min jul har varit mycket fin. Lugn och skön utan stress. Jag gillar julen och frossar gärna i den goda maten som hör traditionen till.

God fortsättning på julhelgen!

Två veckor på raken med över 4h in i träningsdagboken. Det går bra nu. Förra veckans träning bestod i två gånger löpning a ca 40min med dottern i vagn. Båda gångerna med paus på ICA och på en lekplats. Ett pass med Elghufsintervall 3*7 minuter och avslutningsvis 2h+ distanslöpning mestadels i den obanade terränglådan. Söndagens distanspass klarade jag, tillskilland från de två senaste helgerna, av utan totalkollaps. Kanske ett steg framåt eller så var det bara det att jag höll mig långt under gubbdistanstempot hela passet. Att förlägga löpningen till den obanade terrängen tror jag på. Där får jag förutom själva uthålligheten även goda inslag av styrka och stabilitet för såväl ben som bål. Jag behöver heller inte ta i så hårt för att pulsen skall stiga.

Jag fortsätter mitt arbete med att bygga en någorlunda stabil grund. Något pass på snö före nyår och Norgeresan vore bra att få till. Det lär finnas fina konstsnöspår i Tranemo och Borås men väderleksrapporten ser inte så inspirerande ut den närmaste veckan så det kanske kan bli säsongspremiär i Dåmen istället.  Julafton i Lindome spås nu till +6 och regn. Fint.

Jag påbörjade ett utkast till blogginlägg i början av augusti. Jag kom aldrig i mål så inlägget publicerades aldrig. Bloggen har därmed fått leva ett liv i tysthet. Jag har väl tänkt att det skulle vara bra så. Slutbloggat. Men nu är jag där igen. Vi gör ett nytt försök. Skidsäsongen närmar sig. Paniken börjar smyga på. Formen är nära bottennivå. Det krävs insats, stor insats för att vända skutan. Kanske större insats än någonsin. Höstens träningsmängd har varit bedrövligt liten. Knappt märkbar. Efter O-ringen i slutet av juli fortsatte jag några veckor att träna relativt regelbundet och det började kännas som att det gick åt rätt håll formmässigt. Men sedan, ingen prio alls på träning. September summerades till drygt 8 timmar och i oktober loggades knappa 6 timmar. November i vart fall något bättre med knappa 13 timmar.

Så nu är det dags att ta tag i det här på allvar. December har börjat skapligt ändå med 7 timmar de första 10 dagarna. Men det märks att nivån är låg. De senaste två lördagarna har jag varit ute i dryga 2 timmar. Båda gångerna total soppatorsk efter cirka 100 minuter. Jag har normalt haft ganska lätt för att träna länge trots brist på långpass inför. Men den egenskapen verkar vara som bortblåst. Även den. Så nu får vi börja från början och lägga upp en strategi som är möjlig att utföra. Från och med den 1 januari kommer jag spendera 6-7 dagar på snö i Hafjell. Fram till dess gäller det att ha lagt en grund nog för att klara ta till mig den möjlighet till skidträning veckan i Hafjell kommer ge. Det blir en viktig vecka. Jag tänker att nyckelordet i strategin skall vara enkelhet och prion skall ligga på uthållighet och styrka. Långpass, längre intervaller och styrka blir grundpassen. I stor utsträckning skall hela kroppen användas. Allt för att tvinga pumpen till arbete.  

Miserabelt var ordet. Och en gnutta knäckande. De två avslutande etapperna blev väl inte fullt så dåliga som etapp två och tre. Åtminstone inte tekniskt. Kroppen blev dock inte starkare, de sista kilometrarna på sista etappen var det inte mycket till muskulär styrka kvar. Det blev mycket gång och lite löpning där. Något fall framåt var åtminstone att jag tyckte det var skoj. Fin terräng och kul banor de sista två dagarna. Summerat var alltså prestationen godkänd på noll av etapperna under O-ringen 2016. Men. Jag är motiverad. Mot Vasaloppet 2017! Motiverad har jag varit förut utan att det givit tillräckligt resultat. Någongång skall det väl ändå lyckas?

Dagarna efter Sälen har spenderats dels i hjortronskogen inte långt från Vasaloppsstarten. Helt ok skörd. Men framförallt i Smögen med havsbad varje dag trots kraftig vind och en vattentemperatur kring 18-19 grader. Inte skönt till en början, men det blir bättre efter en liten stund. Änsålänge har det inte blivit så mycket fysisk aktivitet efter O-ringen. En plan skall lagas. Mot Vasaloppet 2017!

Tre av fem etapper avklarade. Idag vilodag. Tid för återhämtning och att slicka sår. Såren är djupa. Det är en miserabelt svag, tung och långsam kropp jag släpat runt med de första tre etapperna. Lägg där till några huvudlösa försök att finna sluttningskontroller utan att ha koll på läget vilka resulterat i oacceptabelt tidskrävande tekniska misstag. O-ringen 2016 är för mig ett bottennapp. Jag var inte redo varken fysiskt eller mentalt. Jag skulle stannat hemma.

Två etapper kvar då. Jag ser ingensomhelst möjlighet till vändning, lidandet lär fortsätta. Förhoppningsvis kan åtminstone den fysisk ansträngning i form av promenader och småjogg på fjället ge något för framtiden. Kanske någon gnutta bas att bygga vidare från. Vägen är lång. Längre än vad jag trodde. Det kommer krävas disciplin framgent.