Två och en halv månad sedan Vasaloppet. Det har varit dåliga månader. Träningsmässigt. Sju. Åtta veckor i något tillstånd pendlande mellan halvförkyld och helförkyld. Två av veckorna dessutom med några stygn strax under knäskålen. Inte mycket tränat där inte. Nivån tillbaka på nivåer i paritet med början av december. Orienteringssäsongen passerade. Jag hade tänkt mig ha en kort period där i slutet april med bra form orienteringslöparmässigt. Inom en vecka skulle årets två stora orienteringsmål avverkas. Först VM över sprintdistans och därefter Tiomila över medeldistans. Det blev inget av formen. De båda tävlingarna avverkades med riktigt rutten fysisk kapacitet. Men. Jag fick i vart fall springa ett Sprint-VM. Äntligen. Om än för veteraner. Förfall.

Överlag har livet förlöpt ganska bra ändå. Även om snoken varit väl full med snor och halsen väl full med slem. Vårens höjdpunkt är givetvis en två och en halv veckas Nya Zeelandsvistelse. Grymt häftigt med mycket och vacker natur. Många upplevelser rikare. Stor familjegemenskap. Det rekommenderas starkt.

Det vore ändå skönt att vända på formskutan. Låta den peka uppåt. Inte stå där i mitten av december och känna desperationen slå till. Så jag har lite planer för sommaren och hösten. Något att sikta mot. Något att träna och förbereda mig för. Förhoppnings skall det ge motivation. Motivation att bygga hårdhet. Bygga kapacitet. Vi satsar på det. Stoppa förfallet. Nu.

I morgon stundar Göteborgsvarv.