Den här säsongen har det där med orientering inte varit speciellt kul. Långsamt och tungt har det gått mest hela tiden. Jag kände att såväl ol-teknik som fysisk form var på uppåtgående ett tag här i höstas. Under DM-helgen med medel och stafett funkade ol-tekniken bra och jag kände att flytet fanns där. Den fysiska kapaciteten var långt från topp, men ändock bättre än kanske någonsin under säsongen. Sedan kom en energislukande arbetsvecka och ett hårt möte mellan lår och sten. Efter det har det återigen bara varit tungt, segt, jobbigt och tråkigt. I helgen sprang jag Friskusdubbeln, eller snarare lunkade runt. Det var mer intressant att exempelvis stanna och titta efter en älg som korsade min väg.

Nu skiter jag i det här. OL-säsongen får vara slut. Det blir iof Höst Öst en dryg vecka i November. Det brukar vara kul och det lär det bli även denna gång. Baltländer, Finland och Åland står som värdar under min rutt.

Träningsfokus blir från nu fullt inriktat mot den 7 mars. Det har varit några veckors uppehåll från rullskidor. Idag gjorde jag en nystart med ett lugnt pass på grusåttan. Fint det!

I går sprang jag kvalet till Lång-SM i skogar som gränsade till Idefjordens svenska strand. Min fysiska status var helt ur funktion och det blev nio plågsamma kilometer. Följande citat ur träningsdagboken summerar det hela bra "Bedrövligt dålig fysisk status. Dåliga vägval på båda långsträckorna och ofokucerad orientering".

Det blev med andra ord ingen final för mig. Istället gick Emil Wingstedt segrande ur striden och plockade hem sitt första svenska mästerskap på långdistansen.

Förra helgen slog Trenne till med bedriften att springa till sig silvret i hallands DM-stafett. Guldet tog Halmstads juniorlag hem, så man skulle ju kunna säga att vi är hallands bästa seniorlag. Om det nu är något att skryta med när man får stryk av ett gäng juniorer.

Idag hade jag planerat in ett rullskidpass. Nu var det dock så att jag förra helgen fick för mig att anmäla mig till Lång-SM. När jag ändå skall dit som ledare för hallands juniorer så tänkte jag som så att jag ändå kunde passa på att springa i vad jag tror blir rackans fin och intressant terräng vi Idefjorden. I ett SM har jag egentligen inget att göra. På grund av detta så ställde jag om dagens planer och åkte till Landvetter för att springa en öppen bana på Landehofs tävling. Det var från start en tung upplevelse då gårdagens benstyrka slitit hårt på låren. Sista biten fick jag dock in något som kan kallas flyt. Nedför mot sista kontrollen snubblade jag och slog låret i vad jag tror var en sten, så nu sitter jag här med en lårkaka. Det gör inte allt för gott att försöka böja på högerlåret förtillfället. Några dagars vila trodde sjukvårdspersonalen skulle räcka, så det kan kanske bli en start på lördagens kval. Även om den där SM-starten inte känns speciellt viktig. Dagens lärdom är att inte ändra på planeringen, fast man vet aldrig det kanske hade slutat i en fet rullskikrasch istället.