Två veckor har gått sedan Vasaloppet 2016. Jag tog mig i mål i mitt sextonde raka Vasalopp. Gott så. Tyvärr var kapaciteten vad jag befarade. Det blev det sämsta resultatet någonsin och för första gången en plats utanför de tusen främsta. Skidsäsongen 2015/2016 har överlag varit den sämsta någonsin. Tre långlopp har jag kört utöver Vasaloppet. Det började med en krasch och DNF på Marcialonga. Bittert. Åkulla Skimaraton var en bedrövelse och det var då jag började inse att det var en bra bit upp till normal standard. Borås Skimaraton var något bättre men långt från bra. Ett litet hopp tändes ändå där då jag var kortare tid efter några snabbare löpare i Borås än i Åkulla. Detta trots att jag rimligtvis borde varit längre efter i och med tyngre förhållanden och tuffare bana.

Vasaloppet då. Jag fick väl en ganska medelmåttig start från min utgångsposition cirka mitt i startled 2. Tycker det gick långsamare och mer ryckigt upp för den första långa backen. Många hade dåligt fäste och några försökte sig på stakning på blanka skidor även bland oss motionärer vilket gärna leder till att luckor bildas där det brantar på. Placering 1246 i Smågan. Uppe på myrarna med långa stakpartier kändes det som jag låg ganska rätt i fältet. Det gick varken för snabbt eller långsamt. Ganska snart blev det dock en behaglig sällskapsresa då ett av spåren var märkbart snabbare än övriga. Så alla körde i det spåret och det krävdes mycket energi för att gå ut i annat spår för att plocka platser.  I backarna upp mot Risberg efter ca 3 mil märktes det tydligt att fästet hade spelat ut sin rätt samtidigt som benen var otroligt svaga. Jag kände mig mer som en sprattelgubbe än stolt skidåkandes gubbe. Sämsta registrerade placering noterades i Evertsberg efter drygt halva loppet. Där plats 1319. Efter Evertsberg kommer några långa snabba utförsbackar vilket alltid är skönt, samtidigt som ångesten över de väntade backarna upp mot Oxberg ligger där och gnager. Jag hade för övrigt väldigt fint glid hela loppet. Sämre med fästet som i princip bara var till någon hjälp i den första backen. Sprattlade mig i vart fall även upp till Oxberg. Sträckan Oxberg till Hökberg är småjobbig med en hel del knixar samtidigt som tiden börjar ta ut sin rätt. De sista 19 kilometrarna från Hökberg och in hade jag enligt min gameplan fri fart. Nu var det lite svårt med fri fart då det fortsatt var ett spår som var snabbare och man fick ödsla mycket kraft för att gå ut i ett långsammare spår och försöka plocka platser. Det blev därför onödigt många sträckor med sällskapskörning i lägre tempo än önskat mellan kraftansamlingarna. Jag kände mig i vart fall stark på slutet och plockade platser hela vägen in i mål. Slutligen plats 1208. 208 platser sämre än skamgränsen. För att klara den hade jag behövt vara bland de tusen bästa upp för första backen och sedan åtminstone hänga med där. Om det varit möjligt med rådande dagsform är jag tveksam till. Känslan är att jag presterade väl utefter min förmåga även om jag aldrig låg nära gränsen eller hade några större svackor under loppet. Missnöjd helt klart. Men ändå inte så bedrövad som jag trodde jag skulle bli. Mer revanschlusta. Nästa år! Ja jag har hört det förut. Men någongång måste de väl slå in?

Jag har tagit det väldigt lugnt efter Vasaloppet. Även om träningsdosen varit ganska beskedlig även inför Vasan så känns det skönt med lite träningsvila. Det tog ändå dryga fem timmar att skida de nio milen vilket är mer än en genomsnittlig träningsvecka. Tre korta pass har det blivit efter Vasan och idag kan man säga att jag stakade igång träningen mot Vasaloppet 2017. I vart fall plockade jag fram rullskidorna och gav mig ut på en tur i det fina vårvädret. Jag får ta och leta upp några löplopp att ha som träningssporrar framöver. Det vore fint att åtminstone få lite kontinuitet i träningen. Till sommaren blir det femdagarsorientering i Sälen och där vill jag åtminstone orka runt utan att helt förstöra kroppen.

Ett drygt dygn kvar till start nu och det mesta av förberedelserna är gjorda. Något sämre förberedd än normalt, men ändock förberedd. Träningen har varit ok sista veckorna. Förra helgen fick jag åkt det jag ville. Totalt blev det 9 mil, ett vasalopp, fördelat på lördag och söndag. Merpart i lugnt distanstempo men med inslag av några längre fartökningar. I veckan har jag kört två intervallpass på stakmaskin. Det hade säkert varit mer optimalt att köra intervallerna på skidor, men när tiden är knapp får stakmaskinen duga. Nu är det inte mycket mer att göra än att samla överskott. Ett kort lugnt pass blir det i morgon förmiddag för att känna på spåren och tekniken.

Annars är det mest val av skidor och vallning som återstår i morgon. Läget har blivit något mer osäkert än vad prognosen sa i början på veckan. I dag har det snöat en ca 5cm blöt snö i mora, kanske torrare snö närmare sälen. Temperaturen på söndag verkar bli några minusgrader på morgonen o närmare noll längre fram på dagen. Förhoppningsvis blir det stabilt kallföre åtminstone.

Målsättningen på söndag är också osäker. Jag hoppas kunna klämma mig in bland de tusen första för sextonde gången. Men realistiskt tror jag det blir svårt. Jag är förberedd på att det kan bli den sämsta prestationen i Vasaspåren så långt.