Det är några veckor sedan jag blev kvitt min baksidalårskada. Jag hann med Blodomloppets 10k på makliga men fruktansvärt jobbiga 42min. Jag hann med ett finfint 30k distanspass på bland annat Vättlefjällsleden. Jag var redo och motiverad att inrikta träningen mot Jukola och Vertex. Förr veckan skulle jag springa grusåttan i stegrande tempo. Jag låg på lite dryga 4min/km tempo när det small till i höger vad. Återigen skadad. Nu har jag på cirka 6 mån haft bristning i vänster vad, höger baksida lår och höger vad. Klen skulle man väl kunna sammanfatta det hela med. Återigen fick jag nu stå över en av mina milstolpar. I helgen har OK Löftan lag 1 varit över till Finland och sprungit Jukola. Jag hade ju tänkt att dra mitt strå till stacken både i stafetten och på festen, men det blev intet med det.

Jag håller igång lite med rullskidor, cykling till o från jobbet och faktiskt ett simpass. Det blir dock inte så många timmar i veckan som jag hade hoppats få denna period. Dels är det mycket på jobbet, dels har jag inte riktigt motivationen nu när jag är skadad. Jag får hoppas det dagliga cyklandet till o från jobbet åtminstone bibehåller en del.

Som sagt har jag varit och simmat i veckan. Det var första gången jag simmade i en 50m-bassäng. Inte alls så vansinnigt långtråkigt som simning i 25m-bassäng kan vara. Det är inte ofta jag simmar och jag är riktigt dålig på det. Mer vilja än elegans. Men jag var i varje fall bland de snabbaste i den långsammaste filen. Jag vågade mig inte riktigt in i den näst långsammaste då de såg så proffsiga ut med simmössa o glasögon.

Nu hoppas jag på ett snabb rehabilitering så jag kommer igång med löpandet snart igen. Tiden till Vertex börjar bli knapp och jag skulle gärna få till två st ca 30k pass före dess.

Veckans höjdpunkt är givetvis systers bröllop på midsommarafton. Då blir det pompa och ståt i Gällared. Jag skall även försöka få med mig en titt på världseliten i orientering som gästar Göteborg för världscup i knock-out sprint.

Ha de!