Veckans träningsmängd blev i vart fall en liten uppsnäppning mot de senaste veckornas.

Måndag o tisdag vila.

Onsdag 45 min löp med dotter i vagn.

Torsdag Natt-cup orientering 62 min. Efter en, för min mediokra nattorienteringsförmåga, ganska bra start tappade jag konceptet helt på slutet och gjorde på den tredje sista och näst sista kontrollen misstag på i vart fall fem minuter. Totalt snett och vint.

Fredag elghufsintervall 3*5min. Årspremiär för elghufsintervall i mörker. Jag tycker det är en ganska trevlig, nästan mysig, sysselsättning att ensam i pannlampans sken kämpa mig fram i terrängen medels elghufs. Det är dessutom karaktärsdanande och kapacitetsbyggande. Denna gång dock trött muskulatur och dålig fokusering.

Lördag Rullskidor lugn distans 90 min.

Söndag Ol-tävling medeldistans från Härlanda Tjärn 40 min. En kul bana i fin terräng. Dock trötta ben och ett huvud som stundtals koncentrerade sig på annat än orientering. För många slarviga misstag vilka hade kunnat undvikas genom bättre koncentration.

Totalt klockades dryga 5h träningstid. Inte någon mängd som ger skrämselhicka hos konkurrenterna. Men jag är nöjd. Mer än så kan jag inte begära en normal vecka i livet. Dessutom träning fem dagar på raken. Inte heller det är vardag. Kommande vecka kommer troligtvis ge en något lägre träningsdos. Förhoppningsvis blir det dock bra kvalité på det som genomförs då jag avslutar veckan med en tredagars stad- och parkorientering i Rom. En sprintdistans och två medeldistanser. Kanske vågar man också hoppas på tio fler plusgrader än vad ett regndassigt Lindome just nu har att erbjuda.

I lördags för en dryg vecka sedan sprang jag Halva Skogsmaran, 22 km på Vildmarksleden mellan Härryda och Hindås. Ett kul lopp som avslutades med taktisk triumf. Knappa 200 pers stod och huttrade inför start i ett regntungt Härryda. Direkt efter start var det 6 styck startsnabba grabbar som flöt ifrån. I vanlig ordning startade jag något lugnare och tog plats i en klunga med en 7-8 pers de första tre grusvägskilometrarna. När vi sedan vek av från grusvägen efter tre kilometer och gav oss in på den mindre skogsstigen sprack klungan jag huserade i upp. Jag och en skäggfager man bördig från Hindås tog tät och drog ifrån de andra som 7 a och 8 a och vi höll sedan kontakten nästan hela loppet. Kilometer fyra till åtta var mer tekniska och bitvis blöta. Känslan var god och vi höll ett gott tempo. Passerade en gubbe efter cirka fem kilometer. Efter passering ca 8 kilometer började några kilometer med mer tillrättalagt grusunderlag på Härskogens motionsspår. Strax före vätskekontrollen efter 11 kilometer kom snabbaste dam ifatt och hon slog sedan följe mot mål. Tempot skruvades upp en aning och jag fick stundvis kämpa för att inte släppa allt för mycket i uppförslöporna. På platten och nedförs kändes det lättare och jag hade egentligen aldrig några problem att återhämta mig och komma ifatt när det planade ut. Kan inte påstå att jag bidrog med mycket farthållning dock. Med ca 7-8 km kvar till mål blev vi ifattsprungna av en rapp kille. Han lade sig med i vår grupp några kilometer men i en uppförsbacke ganska snabbt efter vätskan med ca 6 km till mål drog han ifrån och han fick segla iväg. Känslan i kroppen var fortsatt helt ok och jag hoppades på ett längre parti med lite teknisk löpning där jag då tänkte försöka grilla de övriga. Tekniska parti kom men tyvärr var det mycket uppförs så jag fick istället slita för att inte släppa. Med ca 3 km till mål passerade vi en av de startsnabba som nu tröttnat betydligt. Återigen bestod gruppen alltså av bästa dam och nr 6 o 7 bland herrarna. Med dryga två kilometer kvar kom vi till en brantare nedförsbacke med mycket sten och rötter. Jag såg min chans och satsade vad jag hade för att rycka. Luckan till den snabba damen och den skäggfagre grabben växte snabbt tillräckligt stor och därefter väntade två kilometer merpart asfalt där fokus lades på att hålla undan bakomvarande. Det blev två plågsamma kilometer med en kropp som var ordentligt pressad. Jag lyckades hålla undan och sprang så i mål som 6a. Kul. I de flesta lopp jag springer är placeringen egentligen ointressant och det blir mest en kamp mot sig själv för att prestera så bra som möjligt. Här visste jag hela tiden att jag låg topp 10 och taktiska val under loppet handlade om att placera mig så bra som möjligt.

Jag har i flera år funderat på att springa Skogsmaran men det har inte blivit av tidigare. Nu fanns möjligheten och jag valde att springa halvan då jag tyckte 42 km skulle slita för hårt på kroppen i och med att jag inte tränat speciellt mycket långt sedan i somras. Jag rekommenderar absolut loppet och kommer försöka springa igen om möjligheten finns. Det är ett ganska enkelt arrangemang och inte sådär värst många deltagare. Helt i min smak.

Träningen i övrigt för två veckor sedan.

5/10 löp med dotter i vagn 47 min.

6/10 30 min lugn jogg på småstig

7/10 Halva skogsmaran 1h 48min

8/10 Intervaller på rullskidbanan i Ätran 5 st a 900 m, 1 min vila.

Total träningsmängd för veckan 3h 40 min.

Föregående vecka spenderade jag mycket tid i skogen. I väntan på älgen. Träningsmängden fick lida men under veckans femte jaktdag fick jag i vart fall möjlighet att fälla en liten älgtjur. Någon träning fick jag också skrapat ihop.

Fredag kort jogg från kontoret, 30 min.

Lördag mossintervaller 4 st a 4 min med 1 min vila.

Söndag distanspass löpning mest på grusväg 1h 10 min.

Total träningsmängd knappa 2,5 h.

Nu vore det fint att få upp mängden något kommande veckor. Denna veckan har jag planerat in lite orientering och helgen bjuder förhoppningsvis även på ett rullskidpass. Nästa vecka avslutar jag med några dagar i Rom och en tredagars stads-/parkorientering. 

Det har blivit några veckor med sparsam träning det senaste. Annat har kommit emellan. Främst det här med hus och hem. Vi har nämligen en tid varit tveksamma över om vi bor i ”rätt” hus. Och om vi är rätt ägare till vårt hus. Såväl hus som trädgård önskar en del omtanke och vi har varken intresset eller prioriterat den tiden som skulle behövas. Därav gav vi oss ut i Hemnetdjungeln och spanade på vad som skulle kunna vara mer optimalt för oss. När vi under sommaren hittade en saluförd tomt i närområdet med mindre tomtyta, möjlighet att bygga ett nytt mindre hus och som ligger lite närmare vardagliga ting, så slog vi tillslut till. Vi kommer, när bygget är klart, ha betydligt närmare till dotterns dagmamma och framtida skola, service och kommunikationer. Det blir bra. Att bygga nytt och byta boende tar dock en hel del tid och energi. Det skall bestämmas husleverantör, väljas hus, göras ändringar i valt hus för att passa oss med mera, med mera. Dessutom har vi bestämt att vi skall försöka sälja vårt nuvarande hem så snart som möjligt. Det har inneburit att i princip hela helgerna det senaste vigts åt diverse städinsatser såväl ute som inne. Mindre tid till träning alltså. Men förhoppningsvis blir allt bättre på sikt. Är du intresserad av en fin villa med relativt stor tomt strax utanför Göteborg? Spana gärna in annonsen och köp vettja! 

Träningssummeringarna de senaste tre veckorna har landat in på 1,5 h, 1,5 h respektive 3,5 h. En bra bit från önskvärt. Det skall dock inte vara någon större fara för helheten. Fortsatt är det långt till första söndagen i mars och tid finns att bygga kapacitet, hårdhet och styrka. Det nyinstiftade målet, att genomföra ett skidrelaterat pass per vecka, sket sig redan andra veckan. Men jag har i vart fall klarat av tre av de fyra veckorna som löpt sedan målsättning. Dock inga pass som går till världshistorien, stakmaskin 3km, stakmaskin 3km och rullskidor 1h.

Det mest givande passet under de gånga tre veckorna är 10 km asfalt och grustävling vid söndagens Varvetmilen i Mölndal. En ganska tråkig bana med 2km travbana och 8 km ganska platt asfalt i bostadskvarteren kring Åby travbana. Jag tyckte att det var ganska kul att springa Göteborgsvarvet i våras så det kan tänkas att det blir nytt deltagande nästa år. I så fall vill jag helst springa i eget namn och helst inte starta i typ startled 20. Så därav deltagande i Varvetmilen vilket är seedningsgrundande till Göteborgsvarvet. Målet var sub 42 min vilket, om de offentliga seedningstabellerna är korrekta, ger en plats i startled 3 på Varvet. Jag är ingen van tävlingslöpare så i vanlig ordning var det svårt att veta om jag höll rätt tempo under loppet. Jag använder mig aldrig av klockan speciellt mycket för att hålla koll på tempot utan låter känslan styra. Så även denna gång. Enda gången jag tittade på klockan under loppet var vid passering 5km och där hade jag en bra bit tillgodo för att klara måltid. Dagsformen var inte tipptopp och kanske startade jag första 5 km lite snabbare än optimalt. För sista halvan blev plågsam. Jag började ganska kort efter halva loppet bli trött och mjölksyran gjorde sig påmind. Och jag har ett ytterst tunt pannben vad gäller mjölksyratålighet. Pannbenet är desto tjockare när det gäller trötthet på grund av distans, så jag klarar ofta med relativt gott mod motivera mig att ta mig framåt under långa lopp även när jag är trött. Men det hjälper ju inte på ett millopp löpning. Magen som krånglat lite på morgonen före start men höll sig lugn första 5 kilometrarna började också kännas av andra halvan. Jag fick liksom springa och hålla emot lite för att det inte skulle ske en pinsam olycka. Efter en del pina var i vart fall loppet över och målet klarade jag med viss marginal. 41 min o 41 sek. Femkilometerstider på 20.23 respektive 21.18 är väl inte det som brukar kallas negativa split. Måluppfyllnad och bra träning får ändå ge det hela godkänt.

Hösten har visat sig på sin sämsta sida de senaste dagarna med mycket regn och blåst. Oktober och november brukar också vara en tid på året då jag har svårt att genomföra träning på ett bra sätt. Regnet och att det börjar bli mörkt på kvällarna har en förmåga att minska min träningsmotivation. En annan anledning är att vi går in i jakttider. Jakt är ett stort intresse jag har och just oktober och november brukar vara den tid på året då jag lägger mest tid på det. Nu på måndag börjar älgjakten och jag känner redan en stor förväntan inför den. Så det kommer krävas beslutsamhet och motivation för att få till bra med träning det närmaste. Änsålänge känner jag dock en stor grad av inspiration!