I torsdags när hade stigit ur bilen vid jobbet högg det helt plötsligt till i vänster ryggslut. Jag försökte sträcka ut ryggen och mjuka upp dne under dagen och den värsta smärtan försvann. Efter dagens kettlebellspass (som det kommer mer om nedan) har smärtan återkommit och jag har nu bokat in ett kiropraktorbesök på tisdag. Jag hade problem med ryggen inför Vasan för några år sedan och då berodde det på att jag var sned i bäckenet. Kanske är det samma igen, jag känner iaf igen smärtan.

I dag testade jag kettlebells för första gången i mitt liv. Jag har läst lite om det tidigare och på resan upp till Vasan hamnade jag vid samma fikabord som kettlebellsinstruktören Garry Ahlberg. Han pratade varmt om träningsformen och det lät intressant ur ett skidperspektiv. Så idag gick jag och Karin på hans pass i Vessigebro. Jag är beredd att hålla med Garry, det känns som det är nyttigt för styrka i hela överkroppen, stabilitet mellan över- och underkropp och bålen. Alltså viktiga områden för en skidåkare. Får se om jag kan hitta något bra ställe här i Göteborg som erbjuder pass.

Igår var jag i Ätran för ett skidpass. Det kändes som att cirkeln nu är sluten och att skidsäsongen i huvudsak är över för min del. På juldagen körde jag första snöpasset utomhus i 5 plussgrader och regn. Kroppen kändes helt under isen. Det gjorde den i går också. jag fick slita hårt för att hänga med far i uppförsbackarna de första varven men fick sedan ge upp. Försökte få till någon form avnjutning resten av passet men det gick inte, Kroppen och huvudet är trött och less på skidåkning. Helgen 22-24 april blir det dock Skarverennet i Norge över 38km, så jag får väl försöka underhålla musklerna på något sätt.

Annars har det ju varit säsongsavslutning för såväl långloppsåkarna som de traditionella åkarna. Norge fortsatte sin segermarsh så är på slutet av säsongen. Anders Aukland, som förövrigt är en av mina favoriter, tog hem det prestigefyllda Birkebeinerrennet i vad det verkar överlägsen stil. Björgen och Northug plockade hem finalen i Falun i överlägsen stil. Northug passade ju även att på sitt vanligt kaxiga och underbara sätt visa hur överlägsen han kan vara då han hann med att hälsa på publiken och vänta in tvåan före det att han åkte över mållinjen.

Jag har kört några löppass också i veckan och det känns helt ok. Blir jag bara av med ryggondan så är det nu dags att på allvar sätta igång med träningen igen och fokusera på orienteringen.

Ha de!

Det vart ju ingen individuell start på 3 och 5-milen i Kollen. Dock blev det två lopp där det hände mycket och offensiven lyste. Det var gott om glatt folk bland publiken och hemmaåkarna gjorde ju inte stämningen sämre direkt. En trippel för damerna och Northugseger på herrsidan vad väl vad de kunde önska sig. Även om  Northug inte drog så mycket i utbrytarklungan så visade han återigen på teknisk kyla. Han var med när utbrytningen skedde och avgjorde lika säkert som vanligt. Imponerande. Björgen visade återigen styrka och att hon är tillbaka högst upp på tronen. Imponerande.

Efter det att 5-milen var slut åkte jag och Dag-Steinar en fin tur på några av de oändligt massa löyper som finns kring Oslo. Härlig skidåkning och hög kvlaité på spåren. Absolut ett ställe där det borde bli ett träningsläger i framtiden.

Ha de!

I våras/somras satte jag upp en vad jag då tyckte tuff målsättning där målet för 2010 års Vasalopp sattes till topp 400. Sedan blev det inte mycket vett i träningen under sommaren och hösten och jag reviderade om planen till en topp 500 målsättning istället. Då skulle jag förbättra placeringen från förra året och jag skulle vara tillbaka i första startled till 2011.

Sista helgen i november var jag i Torsby och gnuggade teknik, från dess till idag har jag åkt ganska exakt 130 mil skidor. Från i julas har jag avsevärt ökat träningsdosen och snittat på cirka 9h/vecka. Inte så mycket kan tyckas men bra mer än de cirka 4h/vecka jag annars legat på under senare tid. Mitt träningsfokus har från jul varit fullt inriktat mot att nå en toppform den 7 mars. Tack vare en fantastisk vinter även hos oss här i syd har jag haft möjlighet att köra mycket skidor. Jag har före Vasan startat i 4 långlopp (>40km) och ytterligare 4 kortare lopp, vilket med marginal är nytt personligt rekord för en skidsäsong.

I går var det så äntligen dags. De sista dagarna före loppet ville jag bara att det skulle bli söndag så jag skulle få ge mig hän. Motivation och inspiration var på topp och den speciella känsla min kropp bringar fram kring ett Vasalopp fanns tydligt på plats.

Jag vet egentligen inte varför men av någon anledning har jag svårt att få en bra position upp för den första tuffa backen. Jag hade bergfäste och kunde ganska lugnt köra uppför. Jag kan ju liksom inte flytta på dem som ligger framför. Direkt ute på myrarna efter första backen kände jag att stakningen satt fint och var kraftfull. Jag plockade en hel del platser men var ändå inte bättre än 614e i Smågan. Förvisso min näst bästa placering där genom tiderna men ändå är det inte optimalt att ligga så pass långt bak. Känslan var i vilket fall positivt och det höll i sig ett bra tag. Mot slutet av Risbergsbackarna började jag få de första energidipparna och jag kände en oroande stumhet i triceps. Denna stumhet följde mig sedan från och till resten av loppet och jag försökte när det blev som värst stretscha ut triceps. Efter Evertsberg går det en hel del utför vilket är skönt. Ändå är det med en viss bävan då man vet att Lundbergsbackarna tar vid strax efter vägundergången i Vasslan. Backarna var som sig bör efter ca 60km tuffa och inte gick det fort. Känslan vart ändå positiv då jag passerade fler än jag blev omåkt av. Jag var trött och sliten men den glädje och kärlek som kroppen avger till Vasan övervinner på något sätt tröttheten. Jag fick bra ryggar att gå på i backarna upp mot Hökberg samt mellan Hökberg och Eldris. In mot Eldris vart jag riktigt sliten, hävde i mig lite colagel och drack ordentligt innan jag åter tog fart. Det var trötta triceps och en jävla kämparanda som tog mig vidare. In i Moraparken var det tunnelseende. Långt fram i tunneln fick jag dock syn på en bekant halländskdräkt vilket gav mig den sista lilla energin som behövdes. Jag tog mig ifatt och frenetiskt stakande körde jag om och i mål som det visade sig näst bästa halläning. Det är som alltid en obeskrivligt utmattad men glädjefylld känsla när man passerar måldevisen. Nu var det dessutom tionde gången jag passerade måldevisen efter 90km slit vilketa llt kändes lite extra.

Under loppet hade jag fått reda på att jag låg strax över 500 i Risberg och kring 450 i Oxberg. Jag visste således tidigt att loppet skulle bli bättre än 2009 om jag inte brakade ihop. Och det gjorde jag ju inte. Väl i mål gissade jag att jag skulle ligga någonstans kring 420-430. När jag kom till duschen, slog på telefonen och hämtade hem några sms fick jag reda på att jag bärgat en 396e plats. Alltså hade jag klarat det mål jag satte upp i våras där det ingick vettig träning under sommaren och hösten. Jag är godt förnöjt!

I dag är känslan att liknas vid ett såll. Ryggen är stel, kroppen och huvudet är allmänt trött och hängigt. Men hela tiden finns känslan av glädje och tillfredställelse där. Med den bakgrund och de förutsättningar jag har från vår, sommar och höst så är detta års Vasalopp mitt hittils bästa skidlopp. Den glädje och inspiration och målmedvetenhet jag kännt sedan jul har helt klart givit resultat.

Nu skall jag passa på att ta det lugnt några dagar. Vila mig och allmänt skämma bort mig. Redan nu är jag mycket motiverad för att sätta mig ned och lägga upp planerna inför 2011-års Vasalopp. Det skall bli ett spännande 2010, där jag ju bytt orienteringsklubb och vill komma i bra form till främst Tiomila och Jukola. Därutöver är jag med skräckblandad förtjusning (mest skräck) anmäld till mitt första Göteborgsvarv.

Nästa helg planerar jag se världseliten göra upp om den i mitt tycke mest prestigefyllda världscuptävlingen 50/30 km med individuell start.

Ha de!

Det drar i hop sig. Sista hårda träningen är gjord och överskott skall samlas. Så smått har jag också börjat tanka kroppen med extra kolhydrater. Det har känts lite stelt och jag har haft svårt att hitta känslan i åkningen under veckan. Jag hoppas på att kroppen vart sliten efter helgens hårdkörning och nu skall superkompensera under två dagars vila.

I morgon sätter jag mig på bussen till Mora. Det känns väldigt inspirerande och jag ser framemot start. På söndag blir det hårdkörning!

Ha de!

Sex dagar till drabbning. Spännande. Jag har haft en bra sista hård träningsvecka. I helgen körde jag hårda intervall- och distanspass i Åkulla som bjöd på fina spår i omväxlande regn- och snöfall. I dag blev det lite lättare styrka, imorgon blir det ett testlopp och på onsdag ett lättare intervallpass. Sedan bjuds det på två dagars totalvila.

Det är med tillförsikt jag ser fram emot söndagen. Sedan jul har fokus varit hårt inriktat mot Vasan och nu skall det bli spänannde att se vad jag lyckats åstadkomma. Nivån var låg före jul men utvecklingskurvan har sedan varit stigande.

Och vilken vinter vi har haft även här nere i söder. Många har tillfällena varit till härlig skidåkning. Med mycket inspration från härliga skidpass, en hel del från de svenska längdåkarna i OS och såklart från Team Xtra så är det full fart som gäller mot söndagen.

Ha de!