Marcialonga 2015 är avklarat och jag är nöjd med min insats. Som sagt satsade jag på blanka skidor fram till sista branta backen vilket var helt rätt val. De få backar där jag inte orkade staka var så söndersaxade att alla ändå fick saxa. Loppet är väldigt flackt och stora delar av banan går i svag nedförslutning. För att åka snabbt måste man vara offensiv och långa perioder staka i överfart. Jag försökte ligga på hela vägen och hade inga stora energidippar. Snön i de partier av banan som gick i skuggade partier var mer finkornig än vad jag hade tänkt mig och där gled inte mina skidor särskilt bra. Jag fick ligga på ganska hårt där för att hänga med glidmässigt jämfört dem jag hade omkring mig. I de partier där det var mer isigt gled skidorna desto bättre. Den enda förändring jag skulle gjort med facit i hand är att blanda det pulver jag nu la på med ett pulver som passar bättre i ny-/finkornig snö. I övrigt gick det hela som jag önskade och den enda större tidsförlusten jag hade var ett fall efter ca halva loppet. Det var 2-3 st som hade trillat i en nedförsbacke före mig och jag lyckades inte komma förbi dem utan att köra rakt in i en av dem. Sedan var det ytterligare en åkare som körde in i mig. Det tog ca 1-2 minuter innan vi hade lyckats trassla oss loss från varandra men vad jag uppfattade så klarade sig alla från stav- och skidbrott.

Loppet avslutas med en ca 2,5km lång uppförsbacke med några serpentinsvängar. Kort före backen var jag ordentligt trött och trasslade in mig i mig själv och föll två gånger. I botten av backen stod PWT Travel, som jag reser med, och Milslukern Sport för valla- och drickaservice. Det var bara att slänga upp en skida, luta sig bakåt och öppna munnen så var det en kille som höll emot mig bakifrån, en kille som vallade skidorna och en kille som hällde coca cola i munnen. Både vallan och colan var mycket värdefull för att ta sig upp till målet. Med kladdig valla under skidorna var det sedan bara att gå rakt upp för backen och in i mål mycket nöjd. Placeringen blev kring 540 och det är ca 150 platser bättre än förra året.

Nu har jag varit i Seiser Alm i två dagar och hunnit med tre skidpass. Det är inte överdrivet mycket snö här och lite genomslag av gräs på sina ställen men ändå fullt åkbart. Solen har visat sig mest hela tiden och vyerna man har runt skidspåren är fantastiska. Det känns inte som att det kommer bli några problem att njuta av fin skidåkning och god mat här i Seiser Alm fram till fredag då vi fortsätter vidare mot Oberammergau och König Ludwig Lauf.

Två fina skidpass är avverkade hittills på resan. Igår var vi upp till Passo de Lavazé där jag körde ett längre pass på ca 100 min i strålande sol o fina berg att titta på. Idag har jag kört ca 50 min på Marcialongaspåret. Återigen strålande sol. I övrigt har dagen handlat mest om att samla överskott och förbereda sig för morgondagens utmaning. Skidorna är färdigvallade och det blev paraffin och pulver under hela skidorna. Inget fäste från start imorgon alltså.  Beslutet tog jag efter att ha testat spåren i förmiddags. Jag testade då att täcka tunt blåklister och att täcka tunt grundklister. I de partier som var skuggiga var det ett märkbart sug under skidorna. Då spåren är fasta och fina kommer det förmodligen vara lättåkt och gå fort imorgon. Bara att hoppas att överkroppen klarar av konstant arbete över 57 km. Inför sista backen med ca 3km till mål kommer det finnas möjlighet att lägga på fästvalla för att kunna ta hjälp av benen den sista serpentinbacken. Jag känner mig laddad och ser med förväntan fram mot en stor insats imorgon!

Ha de!

Precis som förra året är jag iväg på en kombinerad tävling- och träningsresa till Italien och Tyskland. Jag har nu anlänt Hotel Regina i Panchia där jag bor de första dagarna fram till Marcialonga. Därefter åker vi till Seiser Alm för några dagars träning i fantastiskt motiverande miljö före resan avslutas med König Ludwig Lauf, 50km, i Oberammergau, Tyskland.

Snö finns det inte direkt överflöd av här i Fiemme- och Fasadalen där Marcialonga går. Arrangörerna har fått lägga ner stort arbete för att få till konstsnö och hämta snö från högre belägna platser. 53km har de lyckats få till och man har alltså tvingats förkorta loppet från de ordinarie 70km. Banan i ordinarie sträckning är flack och den förkortade varianten kommer nu bli än flackare. Fördelen att köra på blanka skidor och förlita sig på stakningen har alltså ökat. Jag har inte bestämt mig ännu för om jag kör med fästvalla eller ej. Det har inte blivit några långa stakpass ännu i vinter och jag är därför osäker på om musklerna orkar 53km ren stakning. Kanske lägger jag därför tunt med fästvalla för att kunna spara överkroppen och använda benen där det går i början på loppet. Men jag har nu två dagar på mig att känna av kroppen före loppet. Känner jag mig stark går jag blankt.

Ryktet säger att även Oberammergau är snöfattigt så risken för förkortad bana alternativt inställt lopp finns även där. Besked skall lämnas på söndag. I vilket fall hoppas jag få ihop en god mängd skidåkning med fina visuella vyer under resan. Att andas alpluft, samla energi och lägga stort fokus på skidåkning i 1,5 vecka känns mycket välbehövligt i resan mot Vasan 2015.

Ha de!