Marcialonga 2015 är avklarat och jag är nöjd med min insats. Som sagt satsade jag på blanka skidor fram till sista branta backen vilket var helt rätt val. De få backar där jag inte orkade staka var så söndersaxade att alla ändå fick saxa. Loppet är väldigt flackt och stora delar av banan går i svag nedförslutning. För att åka snabbt måste man vara offensiv och långa perioder staka i överfart. Jag försökte ligga på hela vägen och hade inga stora energidippar. Snön i de partier av banan som gick i skuggade partier var mer finkornig än vad jag hade tänkt mig och där gled inte mina skidor särskilt bra. Jag fick ligga på ganska hårt där för att hänga med glidmässigt jämfört dem jag hade omkring mig. I de partier där det var mer isigt gled skidorna desto bättre. Den enda förändring jag skulle gjort med facit i hand är att blanda det pulver jag nu la på med ett pulver som passar bättre i ny-/finkornig snö. I övrigt gick det hela som jag önskade och den enda större tidsförlusten jag hade var ett fall efter ca halva loppet. Det var 2-3 st som hade trillat i en nedförsbacke före mig och jag lyckades inte komma förbi dem utan att köra rakt in i en av dem. Sedan var det ytterligare en åkare som körde in i mig. Det tog ca 1-2 minuter innan vi hade lyckats trassla oss loss från varandra men vad jag uppfattade så klarade sig alla från stav- och skidbrott.

Loppet avslutas med en ca 2,5km lång uppförsbacke med några serpentinsvängar. Kort före backen var jag ordentligt trött och trasslade in mig i mig själv och föll två gånger. I botten av backen stod PWT Travel, som jag reser med, och Milslukern Sport för valla- och drickaservice. Det var bara att slänga upp en skida, luta sig bakåt och öppna munnen så var det en kille som höll emot mig bakifrån, en kille som vallade skidorna och en kille som hällde coca cola i munnen. Både vallan och colan var mycket värdefull för att ta sig upp till målet. Med kladdig valla under skidorna var det sedan bara att gå rakt upp för backen och in i mål mycket nöjd. Placeringen blev kring 540 och det är ca 150 platser bättre än förra året.

Nu har jag varit i Seiser Alm i två dagar och hunnit med tre skidpass. Det är inte överdrivet mycket snö här och lite genomslag av gräs på sina ställen men ändå fullt åkbart. Solen har visat sig mest hela tiden och vyerna man har runt skidspåren är fantastiska. Det känns inte som att det kommer bli några problem att njuta av fin skidåkning och god mat här i Seiser Alm fram till fredag då vi fortsätter vidare mot Oberammergau och König Ludwig Lauf.