Till helgen drar jag till Torsby för ett miniläger och säsongens snöpremiär. Förhoppningen är att få några mil i kroppen och att finna tekniken.

Annars har det varit ganska bra på träningsfronten sista tiden. Efter en veckas förkylning har jag kört på helt ok, även om kroppen lätt blir sliten och jag får lägga in lite lugnare träning alternativt mer vila än planerat. I lördags körde farsgubben riktigt hårt med mig på rullskidor. Ca 100min stakning i fint böljande terräng. Efter det var jag riktigt mör och de flesta av överkroppens muskler värkte i några dagar.

Med detta offentliggör jag också att jag till nästa år byter ol-klubb. Det blir Löftandressen som jag drar på mig. Förhoppningen är att få tillbaka lusten och motivationen till orienterandet. Detta år har jag varit kasst tränad och inte alls tyckt det varit roligt att springa orientering. Jag har redan nu under hösten känt mig mer motiverad och sugen. Främst blir det kavlarna Tiomila och Jukola jag skall försöka höja mig till, rackans kul och inspirerande. Förhoppningsvis får jag också i Löftan det lika skoj som under Trennes turnéer och upptåg.

Förra veckan var jag på den 42e upplagan av HöstÖst. 11 Ol-pass i 4 länder på 8 dagar. Som vanligt en trevlig resa med goda kamrater, bra orientering och faktist en hel del monumentbeskådan. Jag flög ner till Villnius där vi hann med en sprint och en medeldistans innan det bar av till Kaunas för en långdistans. Därefter intogs Jurmala utanför Riga, där vi sprang en sprint i stranterräng samt en långdistans utanför Riga i fin gles tallskog med inslag av sankmarker. Efter Lettland bar det av till estland och första stoppet blev Vöru med medeldistans på samma bana som användes vid militära VM. Därefter besöktes de båda östersjööarna Dagö och Ösel innan Estlandsvistelsen avslutades med en finfin stadssprint i Tallins gamla stad. Färja till Finland för Långdistans i Esbo som bjöd på ett vintrigt landskap med ca 5 dm snö. Sedan tog vi tillsammans med ca 1.000 finländska studenter Silja Europa. Vi hoppade av färjan i Långenäs på Åland medans studenterna fortsatte vidare till Stockholm. På Åland bjöds vi på resans absoluta ol-höjdpunkt. En långdistans mestadels på berghällar. Flackt och klurigt. Åland är väl värt ett besök för att springa orientering.

Formen var väl inte direkt på topp när jag kom dit och min kropp blir inte bättre med tiden när den utsätts för så pass mycket påfrestning utan att få vila. Seghet var ett återkomande fenomen. Jag fick dock en vecka med hög belastning och det kan behövas. Två segrar fick jag också med mig hem. Parksprinten i Villnius och långdistans med gemensam start på Ösel.

Det har hänt förut och nu hände det igen. Efter Höst Öst kommer förkylning. Därför har det blivit en vecka med vila när det behövdes en fortsättnig i den goda stilen. Idag har jag i varje fall varit ute på ett 90min löppass i mestdadels skog. Kroppen var helt klart medtagen men det känns som förkylningen har gett med sig. I morgon hoppas jag på ett rullskipass i lugnt tempo.