Det har varit fortsatt trögt på träningsfronten de senaste veckorna. Veckan som avslutades för dryga tvåveckorsedan bestod i ett pass stakmaskin 5k med dålig styrka, ett pass elghufsintervall 3st a 7min och ett pass löpdistans snöpuls dryga timmen. Veckosummering dryga 2h.

Veckan som avslutades för en dryg vecka sedan

Måndag och tisdag vila. Onsdag intervall stakmaskin 4 gånger 500 m. Bedrövligt dåligt.

Torsdag löpintervall i ca 20-30cm snö på Bredaryds elljusspår. 4st a 4min, 2 min aktiv vila. Bra pulsnivå.

Fredag vila.

Lördag lugn distanslöp ca timmen.

Söndag snöpremiär i ett fantastiskt vinterlandskap. Sol och blåextraföre. Jag valde dock bort blåextra mot en mjukare lila variant. Så här i säsongsupptakten satsar jag mer på teknik och inlärning än skidor som går som spjut. Mer motstånd ger förhoppningsvis mer kapacitet.

Veckosummering ca 3h och 30 min.

Föregående vecka. Julveckan. Inte blev det något mycket träning då heller. Men det var hyfsad kvalitet på det som genomfördes. Vila måndag till onsdag.

Torsdag stakmaskin 5k med säsongsrekord vilket förvisso inte skrämmer en enda en av mina konkurrenter.

Fredag vila.

Lördag distanslöp knappa 90 min med sparringpartners som håller något högre standard än mig. Finfina pulsnivåer med ett genomsnitt på dryga 80 % av mitt antagna max.

Julafton. Jag hade ju kunnat ge mig ut att träna om inte annat för att öka matintagsutrymmet. Men istället valde jag att tillsammans med fars hamiltonstövare ge mig ut på jakt efter julharen. Att vandra runt i skogen och med jämna mellanrum sätta sig ned och dricka en kopp starkt kaffe. Filosofera och låta hunn arbeta. Jag trivs bra då. Och det blir allt för sällan numera. Någon hare fick vi aldrig på benen och förmodligen ökade det inte möjlighet till en bättre vasaloppsplacering. Men vi hade några fina timmar i den skog jag trivs som bäst. Jag och Milda.

Veckosummering knappt 2h. Inget att bli skraj för.

Det har som sagt och märks i ovan text varit trögt på träningsfronten. Timmarna läggs inte direkt på hög och jag känner att standard helt klart försämrats de senaste månaderna. Det är inte direkt enligt plan. Det var ju nu grunden, kapaciteten, hårdheten skulle läggas. Så i vanlig ordning får det återigen bli någon form av desperat kamp mot första söndagen i mars. Bronsmålet är topp 1000. Det bör trots allt vara nåbart. Den första veckan i 2018 kommer vara viktig. Då skall förhoppningsvis skidmil efter skidmil inkasseras i ett vintervackert Hafjell.

Kanske är det desperationens kamp som fått någon form av effekt de senaste dagarna. Denna vecka har börjat med löpdistans såväl måndag som tisdag. Så av de senaste fyra dagarna har jag fått till tre träningspass. Förberedelser för längdskidåkning består inte enbart av träning, även om det självklart är lejonparten. Jag har påbörjat arbetet med underhåll av skidparken. I vart fall såhär i början av säsongen tycker jag det är trivsamt att ge mig ut i vallaboden och jobba med skidorna. Ge dem lite kärlek och precis som i jaktskogen är utrymmet för filosoferande stort. Jag har också börjat skissa på en tävlingsplan. Tävling är enligt min filosofi bästa träning och jag vill ha åkt några långlopp före det att jag ställer mig till start för Vasan. Inför säsongen hade jag hoppats på att komma i så pass bra form att det skulle vara möjligt att seeda upp mig ett startled inför Vasan. Men nu känns det som jag ligger lite för långt efter planen så tävlingar får bli bra förberedelsepass istället. Åtminstone tre långlopp över 40 k vill jag ha gjort före Vasaloppet. Erfarenheten säger mig att det behövs för att komma upp i någorlunda fart och hårdhet. Som det ser ut blir säsongens höjdpunkt, förutom Vasaloppet, start i det tjeckiska långloppet Jizerska Padesatka. Loppet är 50km och avgörs två helger före Vasaloppet. Kommer jag upp i hyfsad nivå till dess så kommer jag troligtvis göra en liten satsning för att prestera bra där. 

God fortsättning!

Vägen mot Tiomila 2018 startade för dryga två veckor sedan. OK Löftan skickade 19 man till Nynäshamn för att i dagarna tre lära sig orientera i relevant terräng. Vad är månne på gång? Stordåd? Såhär i efterhand kan man väl säga att det fanns visst fog för träning i den sörmländska terrängen. På fredagens övning i natt-ol var det få som hittade rätt till särskilt många kontroller och jag var en av de som hittade ytterst få kontroller. Bedrövligt och en av de sämre o-tekniska insatserna sedan deltagandet vid en av deltävlingarna i Göteborgs natt-cup typ 2013. Någon stabil nattorienterare har jag aldrig lyckats bli. Något lärde vi oss förhoppningsvis under lägrets gång. Om inte annat så var det en kul helg med trevlig samvaro.

Den veckans träning bestod enbart i träningslägersaktiviteter.

Fredag Natt-ol 70 min

Lördag Medel-ol 55 min och Natt-ol 70 min.

Söndag Långpass orientering 100 min

Veckosummering dryga 5 h varav knappa 5h i obanad terräng. Strålande bra för kapacitet och styrka.

Två dagars återhämtning och fri från fysisk aktivitet efter träningslägret. Redo för nya krafttag. Även om jag tror mig ligga något bättre till rent kapacitetsmässigt jämfört föregående år så var känslan under träningslägret ändå segt. Något snäpp upp vore önskvärt om skidsäsongen 2017/18s bronsmål med marginal skall klaras av. Förra året kom jag inte igång med träningen ordentligt förens mitten av december. Men från mitten december till Vasan tycker jag att jag gjorde många saker bra träningsmässigt. Snart är vi i mitten av december detta år och för en kapacitetsökning inför kommande Vasa krävs det bra och framförallt rätt insatser. För att göra något i förhoppning om att väcka kroppen litet så drog jag onsdag för knappa två veckor sedan 5k stakmaskin. Resultatet blev något bättre än motsvarande tid föregående år. För att inte tappa takt följde jag upp med intervall medels elghufs på torsdagskvällen, 3st a 7 minuter. Därefter pannkaka och 0 träning följande fem dagar. Annat kom emellan och veckan före föregående vecka summerades i ytterst beskedliga dryga timmen.

Så föregående vecka. Träningsfritt måndag och tisdag. Inte för att det fanns något att återhämta sig från, men ändå. Onsdag 48 min löp nästan helplatt asfalt. Pigga ben men en känsla av motstånd i flås. Att kroppen bör varit ordentligt utvilad tyder den oväntat höga pulsen om ett snitt på 85 % av beräknad maxpuls på. Tufft för benen var det tydligen då särskilt nedre delen av framsida lår bjöd på finfin träningsvärk i flera dagar därpå. Torsdag och fredag träningsfritt.

Lördag lugn distanslöp i pannlampans sken, 70 minuter.

Söndag ett fint rullskidpass på tung regnvåt asfalt, 2h 10 min.

Således en liten uppsnäppning mot slutet av veckan. Totalt landar veckan på dryga 4h fysisk aktivitet.

Vad säger man om detta nu då? Hemkommen från ett träningsläger och siktet tydligt inställt mot högre mål. Det började bra med två pass inkluderat god intensitet. Sedan kom något emellan. Troligtvis det som kallas livet. Gjort är gjort och kommer aldrig mer igen. Nu tar vi nya tag, mot nya höjder. Ganska exakt tre månader kvar till Vasaloppet 2018. Kämpa.