Vägen mot Tiomila 2018 startade för dryga två veckor sedan. OK Löftan skickade 19 man till Nynäshamn för att i dagarna tre lära sig orientera i relevant terräng. Vad är månne på gång? Stordåd? Såhär i efterhand kan man väl säga att det fanns visst fog för träning i den sörmländska terrängen. På fredagens övning i natt-ol var det få som hittade rätt till särskilt många kontroller och jag var en av de som hittade ytterst få kontroller. Bedrövligt och en av de sämre o-tekniska insatserna sedan deltagandet vid en av deltävlingarna i Göteborgs natt-cup typ 2013. Någon stabil nattorienterare har jag aldrig lyckats bli. Något lärde vi oss förhoppningsvis under lägrets gång. Om inte annat så var det en kul helg med trevlig samvaro.

Den veckans träning bestod enbart i träningslägersaktiviteter.

Fredag Natt-ol 70 min

Lördag Medel-ol 55 min och Natt-ol 70 min.

Söndag Långpass orientering 100 min

Veckosummering dryga 5 h varav knappa 5h i obanad terräng. Strålande bra för kapacitet och styrka.

Två dagars återhämtning och fri från fysisk aktivitet efter träningslägret. Redo för nya krafttag. Även om jag tror mig ligga något bättre till rent kapacitetsmässigt jämfört föregående år så var känslan under träningslägret ändå segt. Något snäpp upp vore önskvärt om skidsäsongen 2017/18s bronsmål med marginal skall klaras av. Förra året kom jag inte igång med träningen ordentligt förens mitten av december. Men från mitten december till Vasan tycker jag att jag gjorde många saker bra träningsmässigt. Snart är vi i mitten av december detta år och för en kapacitetsökning inför kommande Vasa krävs det bra och framförallt rätt insatser. För att göra något i förhoppning om att väcka kroppen litet så drog jag onsdag för knappa två veckor sedan 5k stakmaskin. Resultatet blev något bättre än motsvarande tid föregående år. För att inte tappa takt följde jag upp med intervall medels elghufs på torsdagskvällen, 3st a 7 minuter. Därefter pannkaka och 0 träning följande fem dagar. Annat kom emellan och veckan före föregående vecka summerades i ytterst beskedliga dryga timmen.

Så föregående vecka. Träningsfritt måndag och tisdag. Inte för att det fanns något att återhämta sig från, men ändå. Onsdag 48 min löp nästan helplatt asfalt. Pigga ben men en känsla av motstånd i flås. Att kroppen bör varit ordentligt utvilad tyder den oväntat höga pulsen om ett snitt på 85 % av beräknad maxpuls på. Tufft för benen var det tydligen då särskilt nedre delen av framsida lår bjöd på finfin träningsvärk i flera dagar därpå. Torsdag och fredag träningsfritt.

Lördag lugn distanslöp i pannlampans sken, 70 minuter.

Söndag ett fint rullskidpass på tung regnvåt asfalt, 2h 10 min.

Således en liten uppsnäppning mot slutet av veckan. Totalt landar veckan på dryga 4h fysisk aktivitet.

Vad säger man om detta nu då? Hemkommen från ett träningsläger och siktet tydligt inställt mot högre mål. Det började bra med två pass inkluderat god intensitet. Sedan kom något emellan. Troligtvis det som kallas livet. Gjort är gjort och kommer aldrig mer igen. Nu tar vi nya tag, mot nya höjder. Ganska exakt tre månader kvar till Vasaloppet 2018. Kämpa.