I söndags åkte jag Stråkenloppet i Mullsjö. 5 varv á drygt 8,5km på natursnö. Snötäcket i Mullsjö var ca 10cm så det var strongt gjort att överhuvudtaget kunna skrapa i hop snö så de fick i hop en bädd med två spår. Spåren höll efter förutsättningarna förvånansvärt bra. Vissa genomslag blev det eftervart men då hela banan var på golfbana så var det mest gräs som kom fram.

Mitt lopp då. Det var ingen höjdare alls. Det mesta kändes ganska kasst. Kroppen var seg och svag, skidorna gled förbannat dåligt, tekniken stämde varken i diagonalen eller stakningen. Väldigt tufft var det och såklart en riktigt nyttig genomkörare. Så lång tid som 2h och 46min är det sällan jag haft på ett 42km lopp (nu var det ca 44km, men ändå). Jag kan ju alltid hoppas på att kroppen var sliten för att jag faktiskt hade en bra träningsvecka förra veckan. Att det inte finns någon fart i kroppen beror förhoppningsvis på att jag inte tränat någon fart. Att jag inte fick till glidet på skidorna beror förmodligen på att jag valde köra på ett mjukt par skidor. Dels för att jag inte vågade köra på finskidor. Dels för att jag ville vara säker på att ha fäste hela loppet i och med att det var en relativt lång uppförsbacke i början av varje varv. Så här i efterhand känns det bara fegt.

Några veckor har jag fortfarande på mig för att få hyfsad fason på skidformen innan Vasan. Till helgen åker jag till Oslo för att gå långturer i Nordmarka. Då skall jag tänka teknik, teknik, teknik. Hela passen igenom. Förhoppningsvis skall det funka sen. I dag hade jag tänkt åka till Landvetter för att köra ett tempopass. När jag kom dit var spåren avstängda på grund av tävling. Det kunde jag ju ha tänkt på tidigare, så det fick bli en ofrivillig vilodag istället. I morgon tar jag en tur till gymmet för att bli lite större och starkare.

Tävlingspremiären är avklarad genom dagens 30km DM i klassisk stil. Ätrans konstsnöspår bjöd på fina förhållanden och de 12 varven á 2,5km gick på en kuperad bana. En bra genomkörare. Efter en dryg veckas förkylning och två veckor sedan senaste skidpasset så var inte kroppen direkt i topptrim. Planen var att ta det lugnt de första två milen och fokusera på tekniken, därefter försöka öka sista milen. Första delen i planen genomfördes på ett helt ok sätt. Jag fick till tekniken i uppförsbackarna helt ok och höll medvetet ner tempot där det var lite plattare för att återhämta mig och inte helt chocka kroppen efter förkylningen. När en mil återstod så fanns inte så mycket mer fart att frambringa utan jag fortsatte mest i samma lunk. Stakningen fick jag inte riktigt till idag. Det känns som att musklerna är för svaga. Hallands DM samlar inga större mängder skidlöpare så en seger i H21-klassen lyckades jag ändå bärga. Dock kan man lätt se i resultatlistan att jag utklassades av såväl H35or som H45or. Det finns således en del att jobba med framöver.

Förhållandena var relativt kalla med hårda isiga spår. Vallningen lyckades jag helt ok med. Då slitaget på fästvallan var stort när jag testade spåren igår satsade jag på en klistergrund med ett tunt lager Rode isklister. Klistret toppade jag med Swix VR 40 och Rode blå multigrade. Fästet var bra hela resan, men glidet hade väl lite mer att önska. Förmodligen skulle jag valt ett hårdare par skidor men i detta lopp var fästet det viktiga.

Förhoppningsvis skall jag komma igång ordentligt med träningen i veckan och avslutar sedan med säsongens första långlopp, Stråkenloppet, på söndag.

Det är inte alltid så högt tempo mellan inläggen här. Ganska sällan faktiskt. I vart fall så har jag förhoppningsvis tagit mig igenom den fjärde förkylningen på ett halvår. Att jag gör något fel förstår jag ju, men vad är det som gör att förkylningsbaskiluskerna frodas så hjärtligt i min kropp?

Över nyår hade jag en fin vecka i Orsa Grönklitt med mycket skidåkning. Ungefär så mycket som min kropp mäkta med på sex dagar. En kropp som förövrigt inte var direkt genomtränad när jag kom upp. Segt blev det helt logiskt efterhand, men det kändes ändå som att träningen gav gott resultat. Jag la fokus på mängd och teknik före tempo. Och ja det kändes faktiskt helt ok tillslut. Men vad gör väl det när kroppen inte kan hålla sig frisk. Förmodligen finns inte mycket kvar av den grund som lades i Orsa nu två inaktiva veckor senare.

Nu är det alltså av hög vikt att hålla sig frisk. Det följer nu tre viktiga helger för att det skall kunna bli något bra av årets Vasalopp. De två närmaste veckorna blir det tävling. Kommande helg 30km distriktsmästerskap som får bli något av en omstart och ett försiktig test. Helgen därefter blir det Stråkenloppet, årets första långlopp. Sedan är det dags att åka till Oslo en helg. Där är tanken att jag skall få till två ordentliga långpass. Så som skidor skall åkas i Norge.