I söndags åkte jag Stråkenloppet i Mullsjö. 5 varv á drygt 8,5km på natursnö. Snötäcket i Mullsjö var ca 10cm så det var strongt gjort att överhuvudtaget kunna skrapa i hop snö så de fick i hop en bädd med två spår. Spåren höll efter förutsättningarna förvånansvärt bra. Vissa genomslag blev det eftervart men då hela banan var på golfbana så var det mest gräs som kom fram.

Mitt lopp då. Det var ingen höjdare alls. Det mesta kändes ganska kasst. Kroppen var seg och svag, skidorna gled förbannat dåligt, tekniken stämde varken i diagonalen eller stakningen. Väldigt tufft var det och såklart en riktigt nyttig genomkörare. Så lång tid som 2h och 46min är det sällan jag haft på ett 42km lopp (nu var det ca 44km, men ändå). Jag kan ju alltid hoppas på att kroppen var sliten för att jag faktiskt hade en bra träningsvecka förra veckan. Att det inte finns någon fart i kroppen beror förhoppningsvis på att jag inte tränat någon fart. Att jag inte fick till glidet på skidorna beror förmodligen på att jag valde köra på ett mjukt par skidor. Dels för att jag inte vågade köra på finskidor. Dels för att jag ville vara säker på att ha fäste hela loppet i och med att det var en relativt lång uppförsbacke i början av varje varv. Så här i efterhand känns det bara fegt.

Några veckor har jag fortfarande på mig för att få hyfsad fason på skidformen innan Vasan. Till helgen åker jag till Oslo för att gå långturer i Nordmarka. Då skall jag tänka teknik, teknik, teknik. Hela passen igenom. Förhoppningsvis skall det funka sen. I dag hade jag tänkt åka till Landvetter för att köra ett tempopass. När jag kom dit var spåren avstängda på grund av tävling. Det kunde jag ju ha tänkt på tidigare, så det fick bli en ofrivillig vilodag istället. I morgon tar jag en tur till gymmet för att bli lite större och starkare.