Mellan jul o nyår vart jag i Sjusjöen på träningsläger. Ett fantastiskt ställe. Det fanns vanvettigt mycket spår som nästan hela tiden var nästintill nyspårade. Skulle man åkt i ytterkant runt hela spårsystemet skulle man säkert kommit upp i en 8-10mil. 28mil tog jag mig runt på de sex dagar vi var uppe. Samtliga genom lugn långkörning. Då november och december blev riktiga skitmånader träningsmässigt kände jag att det var ett bra tillfälle att lägga en ordentlig grund och samtidigt nöta tekniken i lugnt tempo. Därav ingen fart. Jag fick dessutom ont i en axel efter halva veckan så de tre sista dagarna körde jag bara ett längre pass per dag. De första dagarna körde jag två pass per dag som inte var riktigt lika långa. Bodde gjorde vi också fint i en liten hytte med finfin utsikt över själva Sjusjöen. Jag behöver väl egentligen inte tillägga att jag rekommenderar stället om man vill ha finfin längdskidåkning och inte har något behov av utföråkningsbackar.

Sedan drygt två veckor är jag nu tillbaka på barmark och har lagt upp en plan mot Marcialonga. Får se hur det skall gå. Förutom de tre sista dagarna på plats i Italien kommer det förmodligen inte bli någon snöåkning. Jag har varit lite sliten efter Norgetrippen men nu känns det som jag är på g både tränings- och motivationsmässigt. I dag testade jag för första gången ett nytt grepp. Jag drog 5.000m på en SkiErg eller stakmaskin för den oinvigde. Första gången jag överhuvududtaget testar stakmaskin. Känns som det är tillräckligt likt vanlig stakning och framförallt fick magen sig en ordentlig prövning. Så det kommer bli mer av den varan fram till Vasan, trots att jag är oerhört skeptisk mot träning inomhus i allmänhet och gym i synnerhet. Men är man desperat så är man.

Ha de!