Ytterligare en vecka med säsongsrekord i antal tränade minuter. Tredje veckan på raken. Denna gång två minuter fler än föregående vecka. Dessutom inget fusk med cykel eller annat. Enbart ren o skär löpning i totalt nära sju timmar. Veckan inleddes med två vilodagar. Det var välbehövligt för en kropp som var sliten efter mycket jobb och fysisk aktivitet.

Jag har sedan använt samma ort till förberedelse camp inför bergsmaran i Schweiz som Kamraterna från Göteborg använde inför höstsäsongen av Allsvenskan. Smögen. Bara att hoppas på att resultatutvecklingen blir något bättre för min del. Smögen i sig är inte något höjdarställe om man vill idka variationsrik löpning. Men i närheten finns troligtvis oändligt med fin natur att träna i.

Onsdag distanspass från Kungshamn 104 minuter. En fin runda på varierat underlag och mycket fin utsikt. Torsdag vila. Jag var sliten efter onsdagens träning och därpå cirka två timmar vandring med dotter på ryggen i bärstol. Viss tjockhet i halsen kändes också av varvid säkerhet prioriterades före osäkerhet.

Fredag 10 km backdistans. Pinsamt nog på löpband. Jag är ingen förespråkare av inomhusträning någon tid på året. Särskilt inte på sommaren och detta var med marginal personligt rekord i uthållighet på löpband eller annan form av konditionsmaskin. Anledningen till att det blev löpband var att backarna är längre där. Oändliga om man så vill. Nu körde jag alltså 10 km. Konstant uppförsbacke. Km 1-2 med 7,5 % lutning, km 3-4 med 10 % lutning, km 5-6 med 12,5 % lutning och km 7-10 med 15 % lutning vilket var vad bandet hade att erbjuda i maxlutning. Det var mer psykiskt än fysiskt jobbigt. Och då var det ändå ganska jobbigt fysiskt. Tempot var inte vrålhögt utan ett snitt på 8min/km. Total träningsdos för dagen inkluderat uppvärmning knappa 110min.

Lördag 5*4min intervall med 1 min vila. Första och sista intervallen grusväg o lite asfalt. Intervall 2-4 på berghällar mestadels uppförs.

Söndag åter i Lindome och distanspass med extra backar i sköna Bunketorp. Det slår mig varje gång hur fina slingorna från Bunketorp är. En ynnest till hemmaplan. Tid dryga 2,5 h. Därefter värker det sådär lite småskönt i de flesta av benens muskler. Vaderna har varit stela efter löpbandsnötandet men i övrigt har det känts helt ok veckans sista tre dagar. Nu är det tid för att slicka sår, kompensera och samla överskott. Förberedelserna inför kommande helgs äventyr är i allt väsentligt gjorda. Jag hoppas det skall ge en stor dos kompensation de närmaste dagarna.

För att förbereda mig så gott som möjligt har jag under veckan i största mån använt den utrustning jag tänkt använda på loppet. Skor, shorts, tröja och även ryggsäck och pannlampa på långpassen. Det jag känner mig minst förberedd inför är att loppet avgörs på natten. Vid en tidpunkt jag normalt sover. Jag springer normalt någon nattorientering per år och inte helt sällan har jag då haft problem med magen. Det gäller väl att tänka sig för vad gäller födointag dagarna före lopp för att göra det så skonsamt som möjligt för magen. I övrigt känner jag mig hyfsat väl förberedd nu. Backarna kommer givetvis vara längre och brantare än jag tränat på men där är det ju bara att promenera när det behövs. Jag räknar med mycket promenad och mycket kamp. Jag glädjer mig.

En vecka som inte alls följde plan har avslutats. I avsaknad av bil under veckan fick det i huvudsak bli cykeln som transporterade mig till och från jobbet. Fem resor på cirka 45 minuter blev det varav i vart fall tre med så hög insats som jag förmådde. Om det ger något av värde för löpformen är oklart men det är i vart fall rörelse. Jag är ingen cyklist och har inga cyklistambitioner men försöker få cykelturerna till pass som retar benen med tyngre motstånd framför hög kadens.

Mycket och intensivt jobb fram till sena kvällar har det också blivit. Måndag till torsdag spenderades i princip på jobbet, cykeln och i sängen. Tillslut känns det i vart fall som att jag är klar med jobb för denna säsong och semestern kan ta vid. För första gången på tre år dessutom i tid.

Helgen har spenderats i Ullared med bland annat Hallands 3-dagarsarrangemang. Träningsmässigt har jag fått till ett långpass löpning på 1h 50 min och en start i Öppen Motion 9 med orienteringstid på 65 minuter. Långpasset med en seg och trött kropp. Orienteringslöpandet med en något bättre känsla även om jag blev trött mot slutet. Kanske har cyklandet aktiverat och retat musklerna något i vart fall. Mängdmässigt, inkluderat cykelnötande, summerar jag ihop en bra vecka. Närapå sju timmar är flest timmar sedan första veckan av mars. En timme och femton minuter mer än föregående rekordvecka.

Med knappa två veckor kvar till bergsmaraton skall jag försöka återgå till planen jag stakade ut inför denna vecka. Det är framförallt backlöpningen som i viss mån prioriterats bort under veckan. Och backlöpning bör det övas på.

Det blev nytt mängdrekord för träningssäsongen 2017/2018 denna vecka. Säsongen som påbörjades 1 april. En bra träningsvecka. Eller i vart fall avslutning på veckan. Efter träningsfria dagar måndag till onsdag landade sedan torsdag till söndag in med dryga 5 h 30 min. Det med en kropp som snabbt blev sliten muskulärt men ändå funkade fint in i mål.

Träningsveckan påbörjades alltså i torsdags. Då med ett kombopass fokus benstyrka. 2*5min intervall mestadels uppförs, 10 min spänst/styrka i backe, 3 sprintlopp i backe a ca 20sek, 10 min styrka helkropp. Första styrkebetonade passet sedan början av mars vilket märktes. Svaga muskler som blev rejält slitna.

Fredag 49 min löpning med barnvagn. Torsdagens styrka var klart märkbar muskulärt. Seg och sliten. Gungpausen efter ca 35 minuters löpning var efterlängtad. Cirka 2 minuter sämre på rundan än vad jag sprungit som bäst med vagn.

Lördag 120 min distanslöpning på spåren från Bunketorp. Fantastiskt fina Bunketorp. Riktigt fin terräng och fint kuperade spår. Kändes ganska bra hela passet men var sliten i uppförsbackarna.

Söndagen bjöd på en oplanerad hemlängtan från Slottskogen via fina småstigar i Ängårdsbergen och Bohusleden efter passering Mölndal. 110 minuter. Helgen avslutades alltså med en back to back som dem säger. En oplanerad men behövlig sådan.

Det känns bra att ha klarat av de senaste dagarnas träningsdos utan att musklerna klagade mer än de gjorde. Visst var jag sliten särskilt i uppförsbackarna på de båda distanspassen men jag klarade ändå att genomföra dem med en god känsla. Efter styrkan i torsdags trodde jag inte att det skulle bli någon mer träning av nytta under veckan. Kroppen kändes förstörd. Så förhoppningsvis är detta ett tecken på att återhämtningen fungerar. Bra så.

Nu har jag lagt ett träningsprogram för de sista tjugo dagarna inför äventyret i Schweiz. Ett ganska ambitiöst sådant. Det gäller dock att känna av noggrant så jag inte blir allt för sliten och riskerar åka på någon skada. Det är trots allt ingen topptrimkropp jag har att spela med. Överskott och kompensation är viktigt. Förhoppningen är att jag skall hinna med det jag behöver göra på jobbet under kommande vecka och att det därefter väntar semester. Jobb är nästintill synonymt med träningsvila såhär års. Veckan kommer alltså med stor sannolikhet att inledas med vila även denna gång.

Insatsen från undertecknat kan inte betygsättas på annat sätt än bedrövligt. Det var kasst tekniskt, fysiskt och mentalt. Man skulle ju kunna hoppas att veteranstatus automatiskt ger någon form av trygghet, rutin och erfarenhet i det här med orienteringslöpning. Men icke. Jag har varit ganska positivt inställd till formutvecklingen de senaste veckorna. Det verkar vara en grov felbedömning.

Om vi tar det från början. Jag började i söndags känna att halsen inte riktigt var så frisk som den bör. Det blev något värre i början av veckan för att sedan avta. Träningsledigt måndag till onsdag enligt plan. Mycket arbete under samma period. Även det enligt plan. Tog därefter en oplanerad träningsledig dag i torsdags. Fredag löp med vagn 48 min och lördag löp 38 min inkluderat 1*4min och 4*2min intervaller på motionsspåren i Kosta. Det kändes väl inte helt perfekt på fredagen och lördagens träning men bedömningen var ändå att förkylningen inte längre var akut.

Så Tjoget. Sträcka 8. 8km nattorientering. Jag startade tillsammans med tre snabba grabbar och lät dem glida iväg redan påväg till kontroll ett. Ett mindre misstag på första kontrollen och ett något större misstag på kontroll nummer två. Redan här var de negativa tankarna dominanta. Dem tankarna släppte inte något mer. Har inte släppt ännu. Resten av banan blev en ren pina där det kändes som att jag gick mer än jag sprang. Det gjorde jag naturligtvis inte. Och att jag gjorde misstag på varenda kontroll. Det gjorde jag givetvis inte det heller, men inte långt därifrån.

Kapaciteten är låg. Lägre än jag hoppats på. Det får bli kapacitetsbygge som får träningsfokus den närmsta tiden. Kapacitetsbygge och uppförsvana. Om mindre än fyra veckor startar jag på ett bergsmaraton i Schweiz. 42,8 km, 2 710 höjdmeter, toppnotering på dryga 2 600 möh. Nattlöpning. Det blir ett äventyr. Ett äventyr som skall vara just ett äventyr. Utan fokus på prestation. Jag glädjer mig.