Nu är jag påväg mot en veckas bussresa. Den 45e Höst Öst resan skall motsägelsefullt nog ta mig på en resa västerut. Jag hoppar på i Malmö och därifrån tar vi oss via Danmark till Tyskland, Holland, England, Isle of Man, tillbaka till England för fortsatt färd till Skottland, Nord-Irland, Irland och åter till England där jag tar flyget från London till Göteborg. Mycket bussresande och orientering blir det. Sammanlagt är 10 tävlingar inplanerade under den vecka jag är med. Kroppen kommer således få sig en ordentlig prövning. Utöver det ska vi säkert hinna med att prova olika dryckes- och matkulturer. Främst dryckeskulturer då kan jag tänka. I Dublin ska vi också försöka få till ett besök på en rugbymatch.

(Känsliga läsare ombeds läsa detta inlägg med viss varsamhet. Det finns i nedan text och bild inslag av blod och död, men det är också fyllt med en del kärlek)

De allra flesta av mina intressen har en gemensam nämnare. Skogen. Det är i skogen jag trivs som bäst. Ensam, i grupp, springandes, promenerandes, klafsandes, sittandes, frysandes, spanandes, smygandes, skidandes, svettandes, njutandes. Ja det finns många sätt att tillbringa sin tid i skogen. Jag har genom livet funderat ut några visioner som jag planerar genomföra under min livstid. Det är inte i så många av dem som skogen spelar så stor roll i, men i den jag tror blir allra mest utmanande att genomföra har skogen en viktig roll. Nämligen att jag vill bli självförsörjande och då är skogen ett stort skafferi. Där finns svamp och bär, man kan äta granskott och andra skott, rötter också har jag hört. Jag har en del att lära och för den här visionen har jag satt genomförandetid någonstans efter pensionen. Om det nu blir av.

Av mina intressen är det fyra som jag rankar lite högre än övriga. Utan rangordning är det att resa och uppleva, springa orientering, åka skidor på längden och at jaga vilt i skogens skafferi. När man jagar kan man testa de flesta av de sätt att tillbringa sin tid i skogen som jag nämnde ovan. Man kan klafsa, smyga, spana, frysa nått så vansinnigt och så kan man njuta i mängder.

Andra måndagen i oktober är en stor dag för många jägare. Dagen då älgjakten startar för oss i syd. En dag med lite mer spänning och förväntan än normaldagen. Det var visst större förr. Byar stod stilla för en vecka när folk vände hemåt från sina nya liv i stora staden. Glesbygden var inte så gles som den brukar. Nu är många lite mer moderna. Man måste ju inte börja jaga älgarna just den där första dagen, det går ju faktiskt att börja i slutet av veckan också. Sedan kan man i större utsträckning köpa sitt kött direkt ur närmaste butiks frysbox nu än då.  I Spetsebo Jaktsällskap är vi inte så moderna. Vi samlas tidigt den där första måndagsmorgonen i oktober vart år. Före mörkret släppt sitt grepp på morgonen så står vi där med stor förväntan. Spänningen ligger i luften och kanske huttrar vi lite av den kyliga morgonluften. Snacket går, ofta blandat med mycket skit. Älgobservationer under den senaste tiden rapporteras in och jaktledaren lägger upp planerna och lottar vart var o en skall sitta under säsongens första såt. Vi kallar det såt. Jag vet inte om det är ett allmänt vedertaget uttryck för någon utanför jägarkretsar. I vilket fall är en såt detsamma som det sammanhängande skogsområde som man jagar i vid ett tillfälle eller som svenska akademins ordlista definierar det ”område för omgång av drevjakt”. Så nu vet ni det.

När jag dragit min lott och fått reda på var jag skulle sitta i årets första såt kändes det bra och spänningen steg ytterligare något. Jag skulle sitta på en stor, relativt öppen mosse. Denna morgon var kalasfin och när solen väl kommit över trädtopparna började den snart värma gott. En stor öppen mosse i solsken är förövrigt bland det finare skogen har att erbjuda. Efter ca en timmes väntan så skymtade jag något som rörde sig bak ett tätare granparti. Ganska snabbt insåg jag att det var två älgar som kom emot mig. När de kom ut i ett parti där granarna stod glesare såg jag att det var två stora djur och att en av dem hade en fin hornkrona. En spännande väntan började för att få ett bra skottillfälle. De kom ut på den öppna mossen rakt emot mig, stannade ett slag och tittade mot mitt håll. Förmodligen började de ana att något skogsonormalt fanns i närheten. När de började röra på sig igen fick jag så ett bra läge och lät skottet gå. Skottet tog bra och en fin åttataggare låg snart där i mossen. En bra start på jakten för Spetsebo Jaktsällskap och kärleken till skogen växte sig ytterligare lite starkare.