Om jag igår gick till sängs med stor sorg, rädsla och förvåning var det inget mot den känsla jag hadde efter det att jag sett nyheterna imorse. Norge är näst efter Sverige det land som ligger närmast mitt hjärta. Den del av norska folket jag känner är bland de gladaste, mest intressanta och fredliga jag träffat. Landet har en fantastiskt vacker natur. Min bild är att det är ett demokratiskt land i stor harmoni och okomplicerat leverne. Givetvis beror också en del av min kärleken till landet på alla de karaktärsfulla och duktiga skidåkare och att det känns som nästan alla är intresserade av och praktiserar konditionsidrott i någon form.

Så går en galning och först spränger regeringsbyggnaden för att därefter bege sig till ett sommarläger och totalt massakrerar allt vad han kommer åt. Inte en utomstående terrorist utan en av det norska folket. Det hela är för mig helt ofattbart och mycket svårt att ta in. Dåden har främst drabbat det norska Arbetarpariet men dådet är riktat mot hela världens demokrati. Mina tankar går främst till de som fått ge sitt liv för denna galning, anhöriga och de som fick uppleva den fasansfulla upplevelse de måste varit att befinna sig på Utöya vid tidpunkten för dådet. Min tankar går också till hela det norska folket. Stå upp för Norge och världens demokrati!

Träning och mitt försök till satsning mot Vasan är viktiga ingredienser i mitt liv. I dag känns det dock totalt oviktigt. I vilket fall gjorde jag i måndags en omstart efter den senaste skadan. Vaden är inte helt läkt men visionen är att snitta på 8h träningstid/vecka under mina fyra veckors semester. Största delen kommer förmodligen bli på rullskidor och cykel.

Nu är Touren avgjord. Cadel Evens går segrande ur striden i morgon om inget helt oväntat sker. Inte heller i år blev det således vinst för någon av mina favoritbröder Schleck. Jag har inte haft möjlighet att se så mycket i år då min förening bytt tv-leverantör och Eurosport inte längre ingår i utbudet. Då jag läste om torsdagens, vad det verkar magiska, etapp var jag tvungen att köpa sändningar via internet för att se fredagsetappen. Ytterligare en kanonetapp där det hände saker hela tiden på vägen mot Alpe de Huez. En tävling när konditionsidrott är som bäst. Det var dock ingen av toppåkarna som lyckades avgöra och kanske är det som Roberto Vacchi antyder att det är så här det blir när idrotten är mer ren från doping. Det är ingen som kan göra de makalösa utbrytningarna och pulverisera motståndet. Utan istället en jämn kamp där det handlar om att mala ner motståndet. Inte mig emot.

I veckan har jag också följt Apel 99s P18-lag och mitt äldsta kusinbarns framfart i Gothia Cup. Mycket duktiga killar som gjorde bra ifrån sig. I sextondelsfinal blev det dock respass mot storlaget Häcken.

Vila i frid alla ni som fick lämna livet på grund av en galning i Oslo och Utöya.

Ha de!

Min förra vadskada varade inte så länge trodde jag. Efter knappt tre veckor tyckte jag det fick vara bra. Jag testade några gånger utan ondska. Jag sprang Tjoget utan ondska. Jag har sprungit ca en gång mitt i veckan utan ondska. I torsdags sprang jag 8km och fick vad som kändes som lite träningsvärk efteråt. Jag sprang etapp 1 på Skaw dysten i Skagen i lördags utan ondska. Jag startade dag 2 på Skaw dysten i söndags utan ondska. Efter ca halva banan började det känns lite stelt i vaden. Jag trodde det var träningsvärken som stelnat till lite (idiot, jag vet). Jag fortsatte springa utan att det kändes så mycket värre. När det var ca 2km kvar började det dock kännas mer och efter ytterligare 1 km så var det klippt. Det här med löpning är tydligen inte min grej längre. Eller inte mina musklers grej 2011 i varje fall.

Denna gång är det nog dags att ta det lugnt med uppstegringen på allvar. Det är drygt två veckor kvar till starten av Skotska 6-dagars som jag är anmäld till. Jag inser att jag inte kommer klara av sex dagars orientering. Det är drygt 30 dagar kvar till Vertex. Även om hoppet realistiskt sett är litet för en start så hoppas jag fortfarande innerst inne på att jag skall kunna ta mig i mål där (idiot? Ja förmodligen). Jag har dock bestämt mig för att jag inte skall ha några resultat-, tids eller andra former av mål när det gäller tävling med löpmoment under 2011. Det får vara fullt fokus på att slå Northug på Vasan istället.

Livet är ju inte bara illa som tur är. En hel del trevligheter har jag hunnit med också. På midsommarafton gifte sig min syster med sin Emil hemma i Gällared. En mycket fin och trevlig tillställning. Och en stolt storebror.

Tjoget var varmt. När jag var yngre var Tjoget en av de stora höjdpunkterna på året. De senaste åren har dock kännts halvtråkiga. Denna gång tyckte jag dock det var kul igen. Kanske berodde det på att laget gjorde en fin insats och låg med bra hela tävlingen. Man träffar också mycket folk som man inte träffar så ofta längre.

I helgen har jag o Karin varit på Skagentripp. Min livs första cykelsemester. Givetvis med orienteringsinslag men vi han också med de obligatoriska sevärdheterna i Skagen. Nästa gång planerar jag att ta rullskidorna istället för cykeln.

Ha de!