Förra helgen ställde jag mig efter ett sent beslut på start till Lidingöloppet. 10km efter start högg det till i vaden och efter 14km gjorde det allt för ont för att fortsätta. Genomfört Lidingölopp står således kvar på attgöralistan.

Jag förmodar att det är en bristning och nu känns 25-manna nästa helg i fara. Under veckan har jag ökat min veckodos tåhävningar mångfaldigt och i dag gjorde jag ett litet löptest. 8,5min höll det sedan var ondan där igen. Det är en märklig ondska. Oftast känns det som vanligt och jag kan gå obehindrat även i obanad terräng, men vid löpning började det relativt omgående kännas.

Inte någon ondska som inte har något gottigt med sig. Nu har jag istället för löpträning tid till skidåkarträningen. Jag har i veckan kört två rena stakpass och en del styrka. Överkroppen är inte direkt van vid sådan belastning så jag får ta någon dags vila mellan passen då jag känner att ren stakning sliter hårt på musklerna.

Det börjar dra ihop sig till älgjakt också. I fredags hämtadade jag ut en för mig splitter ny Sako 75a. Så i helgen har den fått avlossa en hel del skott på Spetsebo gårds provisoriska skjutbana.

Ha de!