För en dryg månad sedan spelade jag fotboll och innebandy för första gången på säkert fem år. Ingen bra idé enligt mina ljumskar som protesterade våldsamt. Det onda har inte velat ge med sig så jag lämnade återbud till Tiomila, en av få orienteringstävlingar jag såg framemot i år och som avgjordes förra helgen. Mina klubbkamrater skötte sig, i min frånvaro, med den äran och lyckades klämma sig in bland de 100 bästa. Målet som vi haft de sex åren jag sprungit för Löftan har äntligen nåtts. Grymt jobbat!

På nationaldagen, 6e juni, är jag anmäld till Hallands Ultra. Ett 50 km löplopp i Halmstad med omnejd. Tiden att få ordning på ljumskarna är knapp och någon ordning på löpträningen har det inte varit sedan en bit före nyår. I dag har jag varit ute och testat att springa 90 minuter. Det började kännas i ljumskarna mot slutet men inte så farligt som befarat. Känns det ok de närmsta dagarna gör jag ett längre test nästa helg innan jag bestämmer om det blir något Hallands Ultra för min del. Vid negativa reaktioner så är det väl lika bra att ställa in löpningen på heltid ett tag och låta någon professionell bedöma varför det gör ont.

Ljumskarna känns i vart fall inte så mycket när jag kör rullskidor. Ingenting i stakning och inte heller något farligt vid diagonal. Det som känns är om jag håller lite för hög fart i någon kurva och måste trampa runt ordentlig. Och mer rullskidor lär ju inte vara till nackdel för träningen mot Vasan 2016.

I går bjöds det på propagandaskidåkning i Isafjordur, nordvästra Island. Någon minusgrad, molnfri himmel och vidunderligt vacker natur. Vi körde ca 15 km i lugnt takt för att testa delar av den 50 km långa tävlingsbanan. I dag när det var dags för Fossavatn Skimaraton bjöd vädret på helt andra förutsättningar. Nollgradigt, snöfall, bitvis stark vind och dålig sikt. Istället för en 50km-slinga blev det av säkerhetsskäl två varv på en 25km-slinga. Snöfall och blåst gjorde att det på delar av banan var sladdriga och ibland obefintliga spår. När allt man ser är vitt så grötar det gärna ihop sig och det är ganska svårt att se var spåret egentligen är någonstans. De 50km som på banprofilen såg tuffa ut blev än tuffare med hjälp av vädrets makter. Tufft skall det vara och loppet gick i fantastisk natur uppe på kalfjäll med långsträckta upp- och nedförsbackar blandat med stakpartier. Helt klart är jag en upplevelse rikare efter detta lopp.

Min insats idag är jag mycket nöjd med. Jag brukar ha svårt för lopp med långa diagonalpariter. I dag startade jag ganska lugnt och kom in i ett bra tempo. Det känns som att de senaste veckornas fokus med diagonalåkning på rullskidor och elghufsintervaller i uppförsbacke gett lite resultat. Att spåren snöade och blåste igen gjorde också att i princip bara ett spår användes och det inte blev någon rusning ut från start. Jag hade tänkt mig detta som ett semesterlopp men det är svårt att hålla igen när kondomdräkt och nummerlapp är på. Insatsen blev därför hög och jag är förvånad att jag klarade av att hålla god stil i diagonalandet nästan hela loppet. Jag var ordentligt trött i mål efter att varit nära att krokna i sista branta uppförsbacken med ca 6km kvar till mål. Uppe på toppen var jag tillsammans med två andra åkare och hade några till en liten bit bakom. Sista 5km var det nästan bara nerför och vid 2km kvar drog jag igång långspurten för att försöka bli först av oss i mål. Det var kanske lite väl tidigt så de sista 500m blev det mer stapplande än finåkning. Luckan bakåt var dock tillräckligt stor för att hålla undan med marginal. 15e plats av drygt 400 anmälda är över förväntan. 45 min efter segraren Ilya Chernousov och näst bäste svensk efter Anders Södergren. Helt klart mitt bästa resultat på ett lopp där det är mer diagonalåkning än stakning.

Nu fortsätter vi Islandsvistelsen lite mer som normala turister.