För en dryg månad sedan spelade jag fotboll och innebandy för första gången på säkert fem år. Ingen bra idé enligt mina ljumskar som protesterade våldsamt. Det onda har inte velat ge med sig så jag lämnade återbud till Tiomila, en av få orienteringstävlingar jag såg framemot i år och som avgjordes förra helgen. Mina klubbkamrater skötte sig, i min frånvaro, med den äran och lyckades klämma sig in bland de 100 bästa. Målet som vi haft de sex åren jag sprungit för Löftan har äntligen nåtts. Grymt jobbat!

På nationaldagen, 6e juni, är jag anmäld till Hallands Ultra. Ett 50 km löplopp i Halmstad med omnejd. Tiden att få ordning på ljumskarna är knapp och någon ordning på löpträningen har det inte varit sedan en bit före nyår. I dag har jag varit ute och testat att springa 90 minuter. Det började kännas i ljumskarna mot slutet men inte så farligt som befarat. Känns det ok de närmsta dagarna gör jag ett längre test nästa helg innan jag bestämmer om det blir något Hallands Ultra för min del. Vid negativa reaktioner så är det väl lika bra att ställa in löpningen på heltid ett tag och låta någon professionell bedöma varför det gör ont.

Ljumskarna känns i vart fall inte så mycket när jag kör rullskidor. Ingenting i stakning och inte heller något farligt vid diagonal. Det som känns är om jag håller lite för hög fart i någon kurva och måste trampa runt ordentlig. Och mer rullskidor lär ju inte vara till nackdel för träningen mot Vasan 2016.