Som mindre grabb hade jag faktiskt en fotbollskarriär. Jag var ingen enastående stjärna men kämpade på och bidrog nog en del till Ullareds IKs P82ors framgång. Under mitt liv har jag haft en del husgudar. När det kommer till fotboll så är det Klas Ingesson som varit husgud nr 1. Bakgrunden till att Klas Ingesson blev min husgud hade inte så mycket med hur han var som fotbollsspelare att göra egentligen, mer än att han var just fotbollsspelare i Sveriges landslag.

EM avgjordes 1992 i Sverige, då jag var 10 år. Jag minns inte så mycket av själva spelet men jag såg Holland möta övergångssammanslutningen från gamla Sovjet (OSS) på Nya Ullevi. Från matchen minns jag att Marco van Basten fick ett mål bortdömt och att en, förmodligen något alkoholpåverkad, holländare kastade upp en spya i mitt matchprogram. Inför EM fick jag ett magasin av Föreningsbanken där spelarna i den svenska truppen porträtterades. Om Klas Ingesson stod det att hans fritidsintressen var skogen, jakt och fiske. Helt i min smak, och från den dagen var Klas min husgud.

Jag har följt och känt mycket medlidande de senaste åren när Klas i ned- och uppgång kämpat mot cancern. Han har hela tiden verkat så stark i de intervjuer man sett honom genom åren och verkar ha utstrålat och bidragit med mycket glädje och kämpalust i arbetet med Elfsborg. Det är också så jag minns honom som fotbollsspelare. Är det något ord jag förknippar med Klas så är det kämpe. Det var med stor sorg jag idag fick reda på att Klas somnat in. Fortsätt kämpa Klas!