Januari börjar lida mot sitt slut. Efter en ganska tuff och bra sista träningshelg avslutade jag januari träningsmässigt igår med barnvagnsjogg och styrka. Ett styrkepass där jag kände mig starkare än jag gjort tidigare i år. Sista dagen i januari och första i februari blir fri från träning. Kompensation och överskott. 33 h summeras januaris träning till, varav 16 i Hafjell under årets första vecka. Mer än en timma per dag i snitt under en månad är onormalt ovanligt. Senast var januari 2015. Jag är nöjd. 14 h mer än december som var den månad av innevarande träningsår som ditills var mest fylld av träning. Det känns även som att jag följer min filosofi och plan väl så långt i desperationens jakt. Jakten på att återigen ta mig in bland de 1 000 främsta i Vasaloppet. För det är målet. Efter föregående års kalkon då jag för första gången placerade mig sämre än topp 1 000. Skamgränsen. Det var inte själva loppet som var dåligt i fjol. Jag presterade nog ganska nära min förmåga då. Men formen och förberedelserna. Vettiga förberedelser har börjat sent även i år, men från början av december känns det ändå som att jag är på rätt väg. Frågan är om det räcker.

Med knappa fem veckor till drabbning tänker jag mig att det är dags att ge sig in i en ny fas. December och januari har fokuserats på grund, styrka, balans och teknik. Uppbyggnad. Tempot har inte varit viktigt. Nu är det dags att få in lite mer fart, lite mer form. Lite mer hårdhet. Denna första vecka blir lite lugnare träningsmässigt och avslutas med Ulricehamnsloppet på söndag. Tävlingar blir viktiga inslag i träningen. Går allt som planerat så kommer jag totalt köra tre långlopp på ca 42 km under februari. Det bygger hårdhet och mer fartkänsla. Pannben. Tävlingsvana. Mellan tävlingarna gäller det att träna klokt. Låta kroppen kompensera och samla överskott. Samtidigt som träningstimmarna måste in.

En bidragande orsak till att träningen flutit på bra och jag känner att formen går åt rätt håll är att jag varit föräldraledig i december och januari. Inte riktigt på heltid men nära på. Det har kanske inte gett så mycket mer tid till att träna men jag tror att återhämtningen mellan träningspassen varit betydligt bättre. Mindre stress och annat energiläckage. Nu börjar jag jobba tre dagar i veckan. Stressnivån kommer öka. Det blir än mer viktigt att vara klok i träningsplaneringen.

Förra veckan avslutades med folkfest i Ulricehamn och personligt rekord på 5k stakmaskin. Rekordet var jag ganska förvånad över. Vid hemkomst från Ulricehamn var jag trött efter att spenderat  merparten av lördagen och söndagen utomhus. Dessutom hade jag en drygt ettåring hängandes i bärsele under åtminstone en mils promenad per dag. Inte alls sugen på träning inför. Men jag gick direkt ut i garaget efter hemkomst och drog rekord. Kanske bidrog inspiration från skidhjältarna jag bevittnat under helgen eller kanske var det för att jag hade tävlingstightsen på mig. Kroppen kopplade att det var dags för fight.

Veckans träning har utförts helt enligt plan. En ganska tuff plan tycker jag ändå i desperationens jakt efter prestation. Måndag intervall elghufs 3 * 8 minuter obanat och småstig, mestadels uppför. Jag hade lite svårt med fokusering men genomförandet blev nog ändå helt ok. Tisdag vila.

Onsdag. Sprint-DM i Åkulla med prolog + final om 1,5km. Blanka skidor. Försök på maxinsats men kroppen var inte redo för det. Dessutom slarv och stress tekniskt. Jag körde prologen dryga 10 sek snabbare än finalen och hade dessutom en medelpuls på prologen som översteg finalens medelpuls med 6 slag. En trött kropp i final alltså. Även om inte känslan var så. Maxpulsen fick jag inte upp speciellt högt varken i prolog eller final. Kapacitetsbrist! Jag slutade på andra plats i herrarnas seniorklass. Sist blev jag också då vi bara var två startande. För att samla timmar och mil på skidor passade jag på att köra 70 min lugnt före tävling.

Torsdag. Knappa 40 min löpning med dotter i vagn. Turen inkluderade givetvis en paus med gungande. Därefter en stunds styrka helkropp. Fredag vila.

I helgen har jag haft ett miniträningsläger på snö. Föräldrahemmet i Spetsebo ligger väl placerat nära två av Hallands konstsnöarenor och var helgens bas. Två skidpass i Ätran har stått på programmet. Lördag 42km med klister under skidorna. Planen var i vanlig ordning lugnare intensitet än vad utfallet blev. Mina långpass på skidor tenderar vanligtvis att utföras med högre intensitet än lugnt vilket inte alltid är planen. Bra eller dåligt? Ingen aning. Torde ju i vart fall vara bättre än tvärtom. Åtminstone sålänge övrig träning kan genomföras som planerat. På lördagskvällen var jag trött och sliten. Musklerna småvärkte och jag hade svårt att komma till ro. Skön känsla ändå. Det är inte ofta jag låter kroppen tolerera träning som gör den så pass trött. Söndag 1,5 h i skidspåren inkluderat ett ca 12 km långt stakrace. Övrig del av passet i sakta mak med klister under skidorna. Stakracet genomfördes med en helt ok insats. Jag visste inte riktigt hur kroppen skulle hantera ett längre ihållande nötande med stakning i lite högre fart. Detta då jag inte utfört något sådant utöver en insats i Dåmen tidigare under säsongen. Men det kändes bättre än förväntat och jag tog inte till saxning vid något tillfälle. Jag var hela tiden noga med att tänka på tekniken och åka stort och kraftfullt. Det var viktigare än att försöka tjäna någon sekund men samtidigt slarva tekniskt.

Totalt slutar veckan på ganska exakt 7,5 h. Det är bra för att vara mig. Jag har någon form av riktlinje inför Vasan att träningsmängden i vart fall bör ligga på 5 h i snitt per vecka. Om vi utgår från början av december då desperationen tog fart på allvar och jag mer seriöst började inrikta träningen mot Vasan 2017 så ligger jag på cirka 5 h och 45 min i snitt. Man bör då beakta att Hafjellveckan slutade på ca 15,5 h och således drar upp snittet ganska ordentligt. Så det är inte så många veckor i övrigt som överstiger 5 h. 2 st.

Nu får det bli en lugn start på kommande vecka. Åter dags för kompensation och att samla överskott. Går allt som tänkt blir det dessutom långloppspremiär till helgen.

Arrangörer och publik på helgens världscuptävlingar i Ulricehamn visar verkligen att vi sörlänningar kan när det gäller arrangemang och engagemang kring längdskidåkning. Det var grym stämning! Under lördagens individuella fristilslopp stod vi ungefär halvvägs in på 5 km rundan vid Ryckåsen. Vi var dock inte på plats kl 0700 när insläppet öppnade (första start 1030) så under damernas lopp såg vi inte så mycket av åkarna. Men stämningen kände och hörde vi väl. I pausen mellan damernas och herrarnas tävlingar passade vi på att sno åt oss bättre platser. Så herrarna såg vi bra när de körde förbi. Det var inte bara de svenska åkarna som hejjades fram utan alla åkare fick sin beskärda del. Ljudnivån höjdes såklart när svenskarna och framförallt hemmahopp som Hanna Falk och Carl-Johan Westberg åkte förbi. Grymt. Grymmast var det kanske ändå när Charlotte Kalla på sin nedvarvning efter tävlingen körde förbi med ett leende som sträckte sig från öra till öra och ljudnivån från publiken nådde nya höjder. Under dagens stafetter stod vi närmare målet och på första parkett direkt vid spåren. Grym stämning och spännande tävlingar. En lyckad publikhelg i Ulricehamn! 2019 lär det vara dags igen för Västra Götaland och Ulricehamn att visa vart publikintresset för längdskidåkning är störst.

Skidspåren i Ulricehamn var avstängda för oss turister under helgen så något skidåkande har det inte blivit för mig i helgen. Två träningspass har jag ändå fått till. Sent fredag kväll, strax efter 21, när vi anlänt vår stuga i Ulricehamn gav jag mig ut på en dryg timmes löptur. Det är lätt att hitta uppförsbackar i Ulricehamn så en del uppförslöpning blev det. Mest på asfalt då jag inte känner till terrängen så väl. Annars är ju inte distansträning på asfalt något någon endaste människa bör ägna för mycket tid åt på vinterhalvåret i Sverige. Ut i terrängen eller åtminstone på grusvägar vettja.

Idag har jag dragit nytt pers på 5k stakmaskin igen. Bara en dryg vecka sedan sist. Och vilken kross sen. 20 sek bättre än senast. Även om det inte behöver säga så mycket om formen för 90k längdskidåkning på snö så lär det ju inte vara negativt att persa. Sedan mitten på november har jag kört 5k som test vid sex olika tillfällen. Förbättringen sedan första testet är nu 1min 52 sek. Det är i vart fall viktigt mentalt.

Veckans totala träning slutar på blygsamma 3,5 h. Det är ganska väl vad jag planerat. Jag hoppas kroppen nu hunnit med att återhämta och kompensera sig så som var tänkt. Då är veckans träningssyfte uppfyllt.

På onsdag planerar jag in tävlingspremiär. Hallands sprintmästare skall koras. Enligt anmälningslistan verkar det dock i nuläget som intresset är svalt. Jag är ensam anmäld i seniorklass och totalt är det bara ett 20-tal anmälda. Ungdomar, seniorer och veteraner inräknat. Var håller alla halländska vasaloppsåkare hus? Det är ju ett ypperligt tillfälle för lite träning i överfart. Reta kroppen genom att göra något annorlunda. Jag tar det som träning och räknar inte med några stordåd. Men jag tror det är viktigt att köra den typen av race för att få upp farten och frekvensen i åkningen.

Veckan började med två träningsfria dagar. Därefter. Onsdag stakfest i Dåmen med bland annat intervall 3*2 varv. Det var tungt. Dem har någon särskild snö där i Dåmen, sockrig och typ oljig. Skidornas belag samlar på sig en hinna med vad jag antar är smuts ganska snabbt. Återigen bjöds vi på ravindjupa spår och finfina stavnedslagskratrar. Borde vara bra träning inför passager genom byarna på Marcialonga för dem som skall åka där. Tungt är det i vart fall och det är väl bra träning det med. Man borde bli stark och det blir bra balansträning.

Idag. En trekvarts stavlöpning inkluderat 2*10min elghufsintervall. Därefter en helkroppsgenomkörare styrka. Kroppen känns nu fint sargad och det var inte helt utan ansträngning jag nyss tog mig upp för trappan här hemma. Något borde alltså träningen ha gett.

Framförallt låren har känts ganska slitna såväl igår som idag. Två dagars vila verkar alltså inte ha räckt för full återhämtning. Januari har, med mina mått mätt, börjat tufft träningsmässigt. Första veckan med en träningsmängd motsvarande en dryg normalmånad detta år. Andra veckan var kanske inte avskräckande fylld av mängd. Däremot en del inslag av intensitet vilket denna kropp inte är direkt van vid.  

Imorgon drar familjen till Ulricehamn för att på lördag och söndag bevittna de riktiga storfräsarna på längdskidor. World Cup i Västra Götaland är inte illa. Det blir spännande.  Egen träning blir det förmodligen inte så stor mängd av de sista dagarna i veckan. Något pass skall jag försöka få till men kroppen verkar också behöva ytterligare återhämtning. Så det blir nog bra med en lugnare vecka.

Ytterligare en bra vecka träningsmässigt är nu avslutad. Dryga 5h slutar vi på. Det är ju inte mycket, men det passar mig just nu bra och följer plan. Dessutom har det blivit en del intensitet under veckan.

Sedan sist. Lördag ett besök i Dåmen med dryga timmen stakfest. Start 08.00 likt Vasaloppet. Det gäller att starta acklimatiseringen i tid. När portarna på Dåmen slog upp vid 8 var vi citka 5 st på plats. Den timmen jag var där fylldes det på ganska bra med folk. Säkert 30-40 pers i gång när jag gick hem. Bra intresse för den ädlaste av idrott. Under besöket i Dåmen körde jag mest lugn stakning men la även in en fas på 6 varv med lite högre intensitet.

Jag skaffade mig en ny puls- och gpsklocka före Norgeresan. En Polar. Tidigare har jag haft en Suunto men då pulsbandet lagt av flera gånger så blev det nu ett byte. Jag använder inte pulsdata för analys eller styrning under träning eller tävling. Däremot tycker jag det är intressant att analysera i efterhand. Se om känslan = verkligheten. En intressant notering från veckans träning är att jag under de fyra intensiva inslag i träningen (10min elghufs, stakintervall 3*2 varv i Dåmen, 5k stakmaskin och 6 varv tempo i Dåmen) haft en medelpuls på 166-167. Det verkar alltså vara där jag hamnar när jag tar i.

Idag söndag styrde jag kosan mot Borås och Hestrastugans konstsnöspår. 20 varv på det knappt 1,8km långa banan blev det. Ganska exakt 2h tog det. Planen var ett lugnt långpass med mycket tekniktänk. Träningen har med mina mått mätt varit hår de senaste två veckorna och jag var ganska sliten muskulärt igårkväll. Nu blev det väl lite snabbare än lugnt. Någon form av mellanmjölksträning kan man nog säga. Jag har aldrig tidigare åkt vid Hestrastugan men det var en fin och varierad slinga även om den såklart gärna kan vara lite längre. Vädret bjöd till ordentligt med ca -5 och strålande sol. En fin morgon i skidspåren.

Mycket folk var det även här. Säkert nära det tredubbla mot Dåmen. Detta trots att Borås lär ligga högt upp på listan över flest konstsnöanläggningar per invånare med sina tre anläggningar. Dessutom har man nära till Sveriges troligtvis bästa konstsnöanläggning i Tranemo. När jag började åka strax före 9 var det redan mycket folk i spåren och mot slutet av mitt pass var det nästan för mycket. Särskilt i uppförsbackarna klumpades folk ihop o det var svårt att få till någon vettig åkning uppförs under sista timmen. Under långpass spelar det dock inte så stor roll att bli uppbromsad då och då. Så det gick fint ändå.

Kommande vecka planerar jag till något lugnare. Dags att samla lite överskott och låta kroppen kompensera de senaste veckornas träning. Förhoppningsvis blir det superkompensation. Till helgen åker vi till Ulricehamn för att titta på de riktiga storfräsarna i världscupsspåren. Det verkar som att det säljs ganska bra med biljetter dit så det blir säkert en trevlig folkfest.

Nytt rekord på 5k stakmaskin idag. 20 min och 28 sek. 3 sek bättre än tidigare rekord och 10 sek bättre än mitt senaste försök på juldagen. Det får jag vara nöjd med. Jag har kört 5km vid fem tillfällen nu de senaste två månaderna. Förbättringen från första tillfället i mitten av november är 1,5 min. Det var någonstans där i november som jag började träna mer strukturerat och regelbundet. Med inriktning mot Vasan. Förhoppningsvis är det den träningen som börjar visa resultat.

Nu skall jag inte dra allt för stora växlar av detta. Stakmaskin är absolut inte min främsta gren och Vasaloppet är något helt annat än 5km i en maskin med standardiserade förhållanden. Jag följer ganska slaviskt ett forum, skidforum.se, här på internet med stor dos längdskidåkarnördighet. Helt i min smak. Där finns, bland många andra, en tråd som heter ”Formtest i Skierg”. En riktig mastodonttråd med mycket statistik över forummedlemmarnas tider på diverse stakmaskinövningar. Läser man där så höjjer det inte direkt självförtroendet. Jag får stryk på 5k med flera minuter av de flesta som åker Vasan ungefär så pass bra som jag hoppas kunna göra. Men, som sagt, det är inte på stakmaskin eller rullskidor Vasaloppet avgörs. Jag tror mer på snöskidåkning och diverse löpövningar alternativt elghufsande. Teknik, styrka, balans och uthållighet, fysiskt och mentalt. Svaret får vi första söndagen i mars.

En fredagskväll med stakmaskin, räkor, pilsner, På Spåret och en fin whiskypinne. Är det vad som brukar kallas fredagsmys?

Imorgon kan det bli ett nytt besök i Dåmen.

Reservort Dåmen. Ja dagens planerade Sprint-DM för halländska skidåkare i Åkulla blev inställt på grund av hård vind. Det är väl smart när vi håller till i skogen och riskerar få nedblåsta träd i huvudet. Jag vände kosan mot Dåmen istället. Där kan man i vart fall lita på vädret. Dåmen bjöd på fantastiskt sockrig snö och bland de mest enorma stavnedslagskratrar jag någonsin upplevt. Ingen räls där inte. En utmaning för kropp och teknik och pulsen kom sig lätt upp i nivå. Sprint-DM skulle ha genomförts med en prolog med individuell start följt av final med gemensam start. Båda loppen 1400 m. Jag hade väl tänkt att lägga till någon intervall efter tävlingarna för att få lite mer tid i kvalitativ zon. Skidorna var enbart vallade för glid, dvs jag tänkte mig stakning skulle räcka. Nu blev det istället stakintervall i Dåmen. 3st a 2 varv. Tiden blev cirka 7min per intervall. Så något längre intervaller än vad det hade blivit på sprint-dm. Medelpulsen på intervallerna var relativt hög, cirka 84 % av uppskattad maxpuls. Det kanske talar för att jag har återhämtat mig relativt väl efter Hafjell? Min amatöranalys av pulskurvan från passet är dock att jag inte är i någon vidare form. Det är inte direkt svart backe nerförs på pulskurvan under viloperioderna mellan intervallerna. Snarare grön backe, vilket tyder på att jag inte kom ner i puls sådär kanonlågt som en vältränad person bör göra. Insatsen var i vart fall bra. Jag var sådär lite skakig i kroppen efter passet. Skönt. Det är inte så ofta det händer numera.  

I övrigt tog jag två dagars vila från träning efter Hafjell. Igår tänkte jag mjuka upp kroppen lite så att den inte skulle vara allt för seg på dagens planerade sprint-dm. Det blev en kort runda löpning med stavar obanat och småstig på dryga 30 min inklusive ett 10 min drag elghufs med medelpuls i paritet med dagens stakintervaller. Därefter lite styrka för överkroppen. Nu tänker jag ta en dag vila från träning innan det blir helg. Planen är då tre dagars träning på raken varav förhoppningsvis ett pass på snö.

Nu är jag hemkommen från en veckas vistelse i ett vintrigt Hafjell. Fantastiskt vackert och fina möjligheter till längdskidåkning. Jag har inte varit i Hafjell tidigare men däremot tre besök i Sjusjöen som är beläget ett par mil bort. Spårsystemen för Sjusjöen och Hafjell hänger ihop så vissa delar av spåren jag åkte på nu kände jag igen. Det är otroligt vilka möjligheter till skidåkning det finns på sina håll i Norge. Det lär finnas cirka 600 km spår som hänger ihop i Sjusjöen-/Hafjellområdet. Mycket av det spåras dessutom frekvent när snöförutsättningarna finns. Lyx!

Sju dagar på raken i de fina spårsystemet blev det för min del. Vi kom upp den förste i januari och jag startade då med ett pass i pannlampans sken. Det var magiskt att skida fram i ett vinterlandskap med känslan att jag var ensam i världen. Bara jag, stjärnorna och månen. Kanske en och annan ulv, vad vet jag. Därefter blev det fem dagar med långpass i varierad längd från 1h 50min till 4h. De första två dagarna var spåren hårda pga kyla efter några dagars mildväder. Dag fyra blåste det på ganska bra och snöade lätt. Spåren drev igen så det blev ett pass på 2h och 40min i nästan helt ospårad terräng. I princip bara diagonal den dagen. De sista dagarna var spåren relativt mjuka och det var också kallt. Kärvt och tungfört. Under veckan körde jag bara klassisk teknik och det blev mycket diagonalande. Bra det då hjärtat får jobba lite hårdare och balansmomentet ökar vilket i sin tur ger fin styrketräning åt den i längdskidåkning så viktiga magmuskulaturen. Sista dagen försökte jag mig på något som var tänkt att likna stakintervaller. 3*7min. Så hög intensitet blev det nu inte. Pulsen rusade inte direkt. Kroppen var ordentligt sliten och jag fick gå i de flesta motluten under uppvärmningen innan jag skakat liv i kroppen någorlunda.

Totalt samlade jag ihop cirka 16,5 h och 21 mil i spåren under de sju dagarna. Det är förmodligen den minsta mängd under de årligt återkommande träningslägret kring nyår. Minns jag inte fel har jag några år legat kring 35 mil. Men. Nu känns det som att detta är fullt tillräckligt med hänsyn till höstens träningsbakgrund. Kroppen var ordentligt sliten de sista dagarna så förmodligen hade inte ökad mängd gett så mycket mer än en allt mer sliten kropp. En kropp som hade haft svårare att återhämta sig och börja samla överskott. Nu några dagars vila från träning för just det. Återhämtning och överskott. Så skall jag förhoppningsvis vara redo att fortsätta den desperata kampen mot prestation i Vasaloppsspåren inom några dagar. Resterande del av januari tänker jag mig fortsätta murning av grunden men med några inslag av intensitet. Jag är anmäld till Hallands sprint-DM nu på onsdag. Då får kroppen om inte annat känna på lite fart.