Arrangörer och publik på helgens världscuptävlingar i Ulricehamn visar verkligen att vi sörlänningar kan när det gäller arrangemang och engagemang kring längdskidåkning. Det var grym stämning! Under lördagens individuella fristilslopp stod vi ungefär halvvägs in på 5 km rundan vid Ryckåsen. Vi var dock inte på plats kl 0700 när insläppet öppnade (första start 1030) så under damernas lopp såg vi inte så mycket av åkarna. Men stämningen kände och hörde vi väl. I pausen mellan damernas och herrarnas tävlingar passade vi på att sno åt oss bättre platser. Så herrarna såg vi bra när de körde förbi. Det var inte bara de svenska åkarna som hejjades fram utan alla åkare fick sin beskärda del. Ljudnivån höjdes såklart när svenskarna och framförallt hemmahopp som Hanna Falk och Carl-Johan Westberg åkte förbi. Grymt. Grymmast var det kanske ändå när Charlotte Kalla på sin nedvarvning efter tävlingen körde förbi med ett leende som sträckte sig från öra till öra och ljudnivån från publiken nådde nya höjder. Under dagens stafetter stod vi närmare målet och på första parkett direkt vid spåren. Grym stämning och spännande tävlingar. En lyckad publikhelg i Ulricehamn! 2019 lär det vara dags igen för Västra Götaland och Ulricehamn att visa vart publikintresset för längdskidåkning är störst.

Skidspåren i Ulricehamn var avstängda för oss turister under helgen så något skidåkande har det inte blivit för mig i helgen. Två träningspass har jag ändå fått till. Sent fredag kväll, strax efter 21, när vi anlänt vår stuga i Ulricehamn gav jag mig ut på en dryg timmes löptur. Det är lätt att hitta uppförsbackar i Ulricehamn så en del uppförslöpning blev det. Mest på asfalt då jag inte känner till terrängen så väl. Annars är ju inte distansträning på asfalt något någon endaste människa bör ägna för mycket tid åt på vinterhalvåret i Sverige. Ut i terrängen eller åtminstone på grusvägar vettja.

Idag har jag dragit nytt pers på 5k stakmaskin igen. Bara en dryg vecka sedan sist. Och vilken kross sen. 20 sek bättre än senast. Även om det inte behöver säga så mycket om formen för 90k längdskidåkning på snö så lär det ju inte vara negativt att persa. Sedan mitten på november har jag kört 5k som test vid sex olika tillfällen. Förbättringen sedan första testet är nu 1min 52 sek. Det är i vart fall viktigt mentalt.

Veckans totala träning slutar på blygsamma 3,5 h. Det är ganska väl vad jag planerat. Jag hoppas kroppen nu hunnit med att återhämta och kompensera sig så som var tänkt. Då är veckans träningssyfte uppfyllt.

På onsdag planerar jag in tävlingspremiär. Hallands sprintmästare skall koras. Enligt anmälningslistan verkar det dock i nuläget som intresset är svalt. Jag är ensam anmäld i seniorklass och totalt är det bara ett 20-tal anmälda. Ungdomar, seniorer och veteraner inräknat. Var håller alla halländska vasaloppsåkare hus? Det är ju ett ypperligt tillfälle för lite träning i överfart. Reta kroppen genom att göra något annorlunda. Jag tar det som träning och räknar inte med några stordåd. Men jag tror det är viktigt att köra den typen av race för att få upp farten och frekvensen i åkningen.