Nu är jag hemkommen från en veckas vistelse i ett vintrigt Hafjell. Fantastiskt vackert och fina möjligheter till längdskidåkning. Jag har inte varit i Hafjell tidigare men däremot tre besök i Sjusjöen som är beläget ett par mil bort. Spårsystemen för Sjusjöen och Hafjell hänger ihop så vissa delar av spåren jag åkte på nu kände jag igen. Det är otroligt vilka möjligheter till skidåkning det finns på sina håll i Norge. Det lär finnas cirka 600 km spår som hänger ihop i Sjusjöen-/Hafjellområdet. Mycket av det spåras dessutom frekvent när snöförutsättningarna finns. Lyx!

Sju dagar på raken i de fina spårsystemet blev det för min del. Vi kom upp den förste i januari och jag startade då med ett pass i pannlampans sken. Det var magiskt att skida fram i ett vinterlandskap med känslan att jag var ensam i världen. Bara jag, stjärnorna och månen. Kanske en och annan ulv, vad vet jag. Därefter blev det fem dagar med långpass i varierad längd från 1h 50min till 4h. De första två dagarna var spåren hårda pga kyla efter några dagars mildväder. Dag fyra blåste det på ganska bra och snöade lätt. Spåren drev igen så det blev ett pass på 2h och 40min i nästan helt ospårad terräng. I princip bara diagonal den dagen. De sista dagarna var spåren relativt mjuka och det var också kallt. Kärvt och tungfört. Under veckan körde jag bara klassisk teknik och det blev mycket diagonalande. Bra det då hjärtat får jobba lite hårdare och balansmomentet ökar vilket i sin tur ger fin styrketräning åt den i längdskidåkning så viktiga magmuskulaturen. Sista dagen försökte jag mig på något som var tänkt att likna stakintervaller. 3*7min. Så hög intensitet blev det nu inte. Pulsen rusade inte direkt. Kroppen var ordentligt sliten och jag fick gå i de flesta motluten under uppvärmningen innan jag skakat liv i kroppen någorlunda.

Totalt samlade jag ihop cirka 16,5 h och 21 mil i spåren under de sju dagarna. Det är förmodligen den minsta mängd under de årligt återkommande träningslägret kring nyår. Minns jag inte fel har jag några år legat kring 35 mil. Men. Nu känns det som att detta är fullt tillräckligt med hänsyn till höstens träningsbakgrund. Kroppen var ordentligt sliten de sista dagarna så förmodligen hade inte ökad mängd gett så mycket mer än en allt mer sliten kropp. En kropp som hade haft svårare att återhämta sig och börja samla överskott. Nu några dagars vila från träning för just det. Återhämtning och överskott. Så skall jag förhoppningsvis vara redo att fortsätta den desperata kampen mot prestation i Vasaloppsspåren inom några dagar. Resterande del av januari tänker jag mig fortsätta murning av grunden men med några inslag av intensitet. Jag är anmäld till Hallands sprint-DM nu på onsdag. Då får kroppen om inte annat känna på lite fart.