I går tävling 5 000 m bana på Slottskogsvallen. 12,5 varv på den mjuka skönt spänstiga tartanen. Med viss ångest stod jag på startlinjen. Öppnade i vad jag tyckte ett kontrollerat tempo. Känslan var god och stabilt. Första kilometern löptes på 3 min 55 sek. Något snabbare än vad jag trodde var möjligt och viss oro för att det var en allt för snabb öppning. Kilometer två och tre kändes också bra. Hela tiden inom komfortzonen. Jag är ganska skarpt allergisk mot mjölksyra, den försöker jag undvika så långt det går. Stabila kilometrar något långsammare än den första, båda på 3 min 59 sek. In i den fjärde kilometern började det bli kämpigt. Låren började stumna och syran smyga sig på. Kampen började. Kilometern löptes ändå på ca 4min blankt. Så den sista kilometern. Försökte hålla ihop det och det blev aldrig riktigt så kämpigt som befarat. Men spurten vågade jag inte lägga in förens ca 200 meter kvar till mål. Loppets snabbaste kilometer på 3min 51 sek. Ledning från start till mål. Ja så gick det till när jag för första gången plockade hem en seger i banlöpning. De tre övriga som var anmälda lämnade wo. Arrangören också.

19 min 45 sek var en bra bit bättre än de sub 21 jag vågat hoppas på inför. Trots att det blev ett något mer ensamt lopp än förväntat var det kul. Att springa runt runt på en 400 m lång bana kan ju tyckas tråkigt när man kan springa bra mycket längre från A till B. Men det var hela tiden lätt att dela in loppet i mindre delar. Efter ett varv var det bara 1,5 varv till nästa avklarade kilometer osv. Och bra träning lär det vara. Stor del av passet hölls i pulsnivåer jag sällan är uppe i. Testa vettja.

Uppdatering innehållande de senaste två veckorna.

Föregående vecka blev en klen vecka. Mängdmässigt. Måndag till onsdag vila. Torsdag löp med dotter i vagn 47 minuter och lite styrka på det. Fredag vila.

Lördag 4*4min löpintervall med 2 min vila mellan intervallerna.

Söndag Stafett-DM. Sträcka 3 i OK Löftan lag 2. Det hela resulterade i en silverpeng för det lag, enbart innehållande veteraner, jag medverkade i. Lag 1 med ungdomar och seniorer fick efter en del större misstag på vägen nöja sig med den tredje platsen. Således såväl silver som brons för OK Löftans herrseniorlag. Kan vi vara på G igen? Den egna insatsen var väl på något sätt stabil. Fysiskt ingen höjdardag med en mage som inte var i toppform och ben som efter vart blev ganska trötta. Jag är fortsatt något förbryllad över att jag inte riktigt orkar hålla i. Förr, på den gamla goda tiden var det mer regel än undantag att kroppen kändes bättre och bättre ju längre jag kom på en långdistansbana. Men förr var förr och nu är nu. Det är bara att inse. Gamla meriter gäller inte längre. Det krävs ny frisk övning för att nå färdighet. Veckan summerades i dryga tre friska timmar av fysisk träning.

Den gångna veckan då. Måndag och onsdag fritt från fysisk aktivitet.

Tisdag cykel till och från jobbet. Torsdag cykel till jobbet.

Fredag backintervall med Jocke A på lunchrasten. 6st a 1 min 40 – 1 min 50 sek. Ultrakort upp- och nedvärmning.

Lördag stakmaskin 3 k i stegrande tempo. Säsongspremiär. Mindre än halvåret kvar till Vasan och ett nyinstiftat mål är att få till minimum ett skidspecifikt pass per vecka. Snöskidåkning, rullskidåkning, elghufs, stakmaskin och möjligtvis något styrkebetonat pass bör väl kunna få plats i den kategorin.

Söndag. Distriktsmästerskap orienteringslöpning medeldistans. Det är mästerskapstider såhär års. Fin terräng och en fint strängad medeldistansbana bjöd på goda förutsättningar. Och även om det kanske inte var den bäst genomförda ol-banan för min del under året så känns det ändå som årets bästa tävling. Sålångt. Framförallt kändes det bättre fysiskt än på länge. Starkare och mer offensiv i löpningen. Jag gjorde en del misstag men med den ringa tid jag spenderar på orienteringsteknik så kan jag inte begära att allt skall flyta på perfekt. Jag får acceptera en del misstag och osäkerhet. En bronspeng blev det. Fint så. Seger till klubbkamrat Jocke A. Han är i vart fall på G.

Summerat landar veckan in på dryga 4 h.