Hemma igen efter en förlängd helg i Tjeckien, Liberec och Jizerskabergen. En trevlig tripp med crescendot i ett mycket fint Jizerska Padesatka 50 km. Jag har påbörjat ett mer ingående reportage om loppet så det kommer tids nog. Nu blir det en sammanfattning av föregående veckas totala fysiska aktivitet.

Måndag och tisdag fri från fysisk aktivitet. Försök till kompensation och överskottsbyggande.

Onsdag elghufsintervall 3*7 min, 2-2,5 min aktiv vila.

Torsdag stakmaskin 5k. Jag var riktigt taggad och hade byggt upp en mental anspänning under dagen. Öppningen var stark men jag orkade inte riktigt hålla i det och tiden blev i paritet med föregående tisdag.

Fredag vila med flyg till och stadsvandring i Prag.

Lördag lätt skidåkning och test av spår inför söndagen, 75 min. Åkte de första ca 7,5 km av loppet tur och retur. Riktigt fin slakmota de sista ca 3 km före vändning. Diagonaldelux. Ingen bra känsla i muskulaturen med bland annat axlar som kändes riktigt svaga.

Söndag Jizerska Padesatka, 3h 10 min. Finfin skidåkning i storslagen skogsterräng. Jag visste att det skulle vara kuperat men jag hade mer förväntat mig två längre stigningar och ganska flackt eller nedförs därutöver. Men det var mer småkuperat mellan de längre stigningarna. Trött blev jag, kämpade gjorde jag och en bra genomkörare var det. Medelnöjd med genomförandet.

Veckototalens fysiska mängd slutade i dryga 5,5 h.

Nu återstår knappa två veckor till examen. Knivseggen skall slipas, formen spetsas. Jag har lagt en ovanligt detaljerad plan för de båda veckorna. Innevarande vecka blir tuff. Muskler skall härdas, kapaciteten höjjas. Samtidigt är överskott viktigt, musklerna måste få utslagsrösten. För att gå händelserna lite i förväg så kan jag ju avslöja att dagens stakmaskinstest över 5k resulterade i pers. I vart fall pers så långt min egenhändigt nedtecknade statistik sträcker sig. Vittnar om att formen fortsätter i rätt riktning? Sista veckan inför Vasan blir lugn. Då skall verkligen muskulaturen få avgöra och hjärnan spela andrafiol som dem säger. Musikerna. Kompensation, överskott, kompensation, överskott, kompensation, överskott…

Veckan har nästintill till punkt och pricka följt plan. Och varit tuff fysiskt. En total träningsdos om 6,5 h är inget som skrämmer konkurrenterna men jag är märkbart sliten, så på min nivå har det varit tufft.  Förutom vecka 1 i Hafjell så är det den vecka med flest minuter fysisk aktivitet sedan sista veckan av juli. Det är inte så ofta jag under flera dagar känner att musklerna är slitna och det om kvällarna är en lite olustigt pirrande känsla i vissa muskler. De senaste dagarna har det hänt. Det som slitit på musklerna är veckans aktiviteter enligt nedan.

Måndag vila. En dag vila efter skidmaraton tycker jag ändå man kan unna sig även i en tuffare vecka.

Tisdag stakmaskin 5k. Säsongsbästa och 15 sek bättre än föregående torsdag. 7 sek från pers.

Onsdag elghufsintervaller 3st a 7min.

Torsdag stakfest i Ätran 1h 15 min inkl testlopp dryga 10k.

Fredag styrka 25 min. Denna hade jag tänkt kombinera med tisdags- eller onsdagspasset men det fanns inte riktigt tid då.

Lördag säsongspremiär i Landehofs skidspår. 1h 30 min gubbdistans i någon form av progressiv fart.

Söndag ytterligare skidåkning på Landehof. Totalt 2h fördelat på del 1 ca 45 min lugnt, del 2 ca 45 min med vartannat varv (totalt 5 st) i försök till intervall i tävlingsfart och vartannat varv lugnt, del 3 15 min lugnt, del 4 5 st försök till explosivare stakdrag a 30 sek och tillsist 10 min lugnt.

Träning sex dagar på raken alltså. Även om inte tiden är direkt astronomisk så har jag fått till någon del med högre intensitet eller styrka på varje pass. Lördag och söndag var jag som sagt sliten och hade svårt att få upp tempo. Särskilt söndagens fem intervaller innebar mycket slit. På lördagen sparrades jag första timmen av en ca 12-13 årig kille. Kanske Landehofs nästa Anton Lindblad. Han ville inte gärna dra några längre sträckor men gick upp och visade när han tyckte det gick för långsamt. Kul!

OS har ju dragit igång i helgen och redan bjudit på inspirerande prestationer. Charlotte Kallas mangling av konkurrenterna, Ebba Anderssons totalt orädda os-debut och Simon Krugers lopp från sist med bruten stav till defilering. Imponerande.

Inledningen av kommande vecka kommer bli lugn träningsmässigt för att tillgodogöra sig veckans träning. Kompensation, med fördel då superkompensation, och uppbyggnad av en överskottsbank inför helgen. På fredag drar jag till Tjeckien och på söndag är det dags för Jizerska Padesatska. Det ser jag framemot. Jag har sett loppet på tv några gånger och det verkar vara ett väldigt fint lopp i vacker terräng. Loppet är 50 km med en del uppförslutning från start, 250 hm första 8 km varav 200 hm km 5-8. Så det anses väl vara relativt tufft för att vara ett långlopp. De sista två milen är det mycket nerför. Jag tror banan skall passa mig ganska bra om jag bara får tid att komma in i en lagom rytm och tempo från början och det inte blir en massa stress där. Det bör vara en bana som passar en trögstartad dieselmotor som når sin fulla effekt efter ett par mil.  

Idag Borås Skimaraton 10 varv och totalt ca 38,5 km. Känslan var bättre än i Ulricehamn för två veckorsedan. Inte så flåsigt, en mer offensiv åkning och betydligt bättre träff och styrka i stakningen. Det är dock inte helt lätt att jämföra då det var en tuffare bana i Ulricehamn och även något mer trögfört där. Vi bjöds på en fin fin vinterdag i Borås med köldgrader och natursnö kring spåren. Själva spårbädden bjöd på en blandning av natur- och konstsnö. Ganska lättfört. Skidorna var ok med ett glid jag uppfattade som klart över medel bland dem jag tampades kring. Fästet har jag svårare med. Jag har införskaffat ett par nya skidor inför säsongen och beställningen var en tuff skida. Kanske blev det något för tufft för mig. Eller så har jag inte riktigt hamnat rätt i tjocklek och längd på fästvalla ännu. För jag har såväl i Ulricehamn som i Borås haft svårt att få tillräckligt bra fäste. Trots en bättre känsla så blev resultatet inte mycket bättre än i Ulricehamn. 35 minuter efter segraren är förmycket. Uppskattningsvis är resultatet ca 8 min sämre än på föregående års Borås Skimaraton. Fortsatt en del att jobba med alltså.

Veckan i övrigt har bjudit på några ljusglimtar. Planen var en något lugnare vecka för att ge tid till kompensation och överskott. Och den planen har följts väl. Måndag och tisdag vila.

Onsdag skidor Dåmen knappa 45 min stakfest varav ca 10 min med högre intensitet i form av 10 st kortare uppförsryck och en del fartleksbetoning. Fortsatt ohyggligt trög och sockrig snö. Mer balans- och styrketräning än skidåkningsträning.

Torsdag stakmaskin 5k. Helt klart ett fall framåt jämfört tidigare stakmaskinsessioner i höst/vinter och säsongsrekord. Inte alls lika påfrestande andningsmässigt. Dock känns det fortsatt som jag ligger en del efter styrkemässigt. Fredag vila.

Lördag löpning småstig och obanat 35 min inkl 3*3min intervall med 1 min vila. Helt ok känsla och bra pulsnivåer på intervallerna. Kanske har vi något på gång. Kapacitetsmässigt.

Söndag Borås Skimaraton. 2h 21 min.

Veckototal knappa 4,5 h.

Två veckor till Jizerska Padesatska. Tills dess vill jag försöka få till något som kan liknas vid en formhöjning. Så jag har lagt en grov plan över de närmste två veckorna. I stora drag så skall kommande vecka vara tuff och nedbrytande med förhoppningsvis tre skidpass medan sista veckan inför Jizerska blir lugnare med tid till kompensation och överskottslagring. Jag ser mycket framemot loppet i Tjeckien som jag flera gånger följt från tv-soffan. Bra skidåkning i vackra omgivningar. God pilsner lär dem väl kunna brygga också. Tjeckerna.