I våras/somras satte jag upp en vad jag då tyckte tuff målsättning där målet för 2010 års Vasalopp sattes till topp 400. Sedan blev det inte mycket vett i träningen under sommaren och hösten och jag reviderade om planen till en topp 500 målsättning istället. Då skulle jag förbättra placeringen från förra året och jag skulle vara tillbaka i första startled till 2011.

Sista helgen i november var jag i Torsby och gnuggade teknik, från dess till idag har jag åkt ganska exakt 130 mil skidor. Från i julas har jag avsevärt ökat träningsdosen och snittat på cirka 9h/vecka. Inte så mycket kan tyckas men bra mer än de cirka 4h/vecka jag annars legat på under senare tid. Mitt träningsfokus har från jul varit fullt inriktat mot att nå en toppform den 7 mars. Tack vare en fantastisk vinter även hos oss här i syd har jag haft möjlighet att köra mycket skidor. Jag har före Vasan startat i 4 långlopp (>40km) och ytterligare 4 kortare lopp, vilket med marginal är nytt personligt rekord för en skidsäsong.

I går var det så äntligen dags. De sista dagarna före loppet ville jag bara att det skulle bli söndag så jag skulle få ge mig hän. Motivation och inspiration var på topp och den speciella känsla min kropp bringar fram kring ett Vasalopp fanns tydligt på plats.

Jag vet egentligen inte varför men av någon anledning har jag svårt att få en bra position upp för den första tuffa backen. Jag hade bergfäste och kunde ganska lugnt köra uppför. Jag kan ju liksom inte flytta på dem som ligger framför. Direkt ute på myrarna efter första backen kände jag att stakningen satt fint och var kraftfull. Jag plockade en hel del platser men var ändå inte bättre än 614e i Smågan. Förvisso min näst bästa placering där genom tiderna men ändå är det inte optimalt att ligga så pass långt bak. Känslan var i vilket fall positivt och det höll i sig ett bra tag. Mot slutet av Risbergsbackarna började jag få de första energidipparna och jag kände en oroande stumhet i triceps. Denna stumhet följde mig sedan från och till resten av loppet och jag försökte när det blev som värst stretscha ut triceps. Efter Evertsberg går det en hel del utför vilket är skönt. Ändå är det med en viss bävan då man vet att Lundbergsbackarna tar vid strax efter vägundergången i Vasslan. Backarna var som sig bör efter ca 60km tuffa och inte gick det fort. Känslan vart ändå positiv då jag passerade fler än jag blev omåkt av. Jag var trött och sliten men den glädje och kärlek som kroppen avger till Vasan övervinner på något sätt tröttheten. Jag fick bra ryggar att gå på i backarna upp mot Hökberg samt mellan Hökberg och Eldris. In mot Eldris vart jag riktigt sliten, hävde i mig lite colagel och drack ordentligt innan jag åter tog fart. Det var trötta triceps och en jävla kämparanda som tog mig vidare. In i Moraparken var det tunnelseende. Långt fram i tunneln fick jag dock syn på en bekant halländskdräkt vilket gav mig den sista lilla energin som behövdes. Jag tog mig ifatt och frenetiskt stakande körde jag om och i mål som det visade sig näst bästa halläning. Det är som alltid en obeskrivligt utmattad men glädjefylld känsla när man passerar måldevisen. Nu var det dessutom tionde gången jag passerade måldevisen efter 90km slit vilketa llt kändes lite extra.

Under loppet hade jag fått reda på att jag låg strax över 500 i Risberg och kring 450 i Oxberg. Jag visste således tidigt att loppet skulle bli bättre än 2009 om jag inte brakade ihop. Och det gjorde jag ju inte. Väl i mål gissade jag att jag skulle ligga någonstans kring 420-430. När jag kom till duschen, slog på telefonen och hämtade hem några sms fick jag reda på att jag bärgat en 396e plats. Alltså hade jag klarat det mål jag satte upp i våras där det ingick vettig träning under sommaren och hösten. Jag är godt förnöjt!

I dag är känslan att liknas vid ett såll. Ryggen är stel, kroppen och huvudet är allmänt trött och hängigt. Men hela tiden finns känslan av glädje och tillfredställelse där. Med den bakgrund och de förutsättningar jag har från vår, sommar och höst så är detta års Vasalopp mitt hittils bästa skidlopp. Den glädje och inspiration och målmedvetenhet jag kännt sedan jul har helt klart givit resultat.

Nu skall jag passa på att ta det lugnt några dagar. Vila mig och allmänt skämma bort mig. Redan nu är jag mycket motiverad för att sätta mig ned och lägga upp planerna inför 2011-års Vasalopp. Det skall bli ett spännande 2010, där jag ju bytt orienteringsklubb och vill komma i bra form till främst Tiomila och Jukola. Därutöver är jag med skräckblandad förtjusning (mest skräck) anmäld till mitt första Göteborgsvarv.

Nästa helg planerar jag se världseliten göra upp om den i mitt tycke mest prestigefyllda världscuptävlingen 50/30 km med individuell start.

Ha de!

 

Mr K

15 mars 2010 16:54

Härligt kört, grattis till ett fint race!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är en tid av kontraster. Vintern drar sig tillbaka och våren tar vid. Skidsäsongen tog inte slut för tre veckorsedan utan återupptogs i påskhelgen. Och med den äran. Påskafton firades in i ett smått magiskt Hestrastugan. En tremil med start i min...

Förra söndagens var jag ute och skejtade på Partille Golfklubbs skare. Det är inte var år som skaren är så fin och väl lämpad för skidåkning i göteborgstrakten. Denna helg har jag färdigställt skidorna för sommarförvaring. Med det är troligtvis skids...

Två veckor sedan Vasaloppet 2018. Borde rimligtvis vara 50 kvar till Vasaloppet 2019. Minimalt med fysisk aktivitet de båda veckorna. Borta är det kantiga, tillbaka är det runda. Tre sessioner med försök till pulshöjning har jag i vart fall mäktat me...

Det blev ingen måluppfyllnad. Långtifrån. Knappa 1300 är fördåligt. Fina förhållanden med lagom minustemperatur, molnigt och lätt snöfall. Ett riktigt vinterlanskap med mängder av snö. Som gjort för skidfest. Startgärdet gick fint. Ingen hets, lugnt ...

Nu är det mesta som skall göras inför examen gjort. Det hårda arbetet, om det nu kan kallas hårt arbete, är genomfört. Jag la en plan för de sista två veckorna mot examen. En plan som har följts nästan till punkt och pricka. En snabbrepris av de sena...