Förra helgen slog Trenne till med bedriften att springa till sig silvret i hallands DM-stafett. Guldet tog Halmstads juniorlag hem, så man skulle ju kunna säga att vi är hallands bästa seniorlag. Om det nu är något att skryta med när man får stryk av ett gäng juniorer.

Idag hade jag planerat in ett rullskidpass. Nu var det dock så att jag förra helgen fick för mig att anmäla mig till Lång-SM. När jag ändå skall dit som ledare för hallands juniorer så tänkte jag som så att jag ändå kunde passa på att springa i vad jag tror blir rackans fin och intressant terräng vi Idefjorden. I ett SM har jag egentligen inget att göra. På grund av detta så ställde jag om dagens planer och åkte till Landvetter för att springa en öppen bana på Landehofs tävling. Det var från start en tung upplevelse då gårdagens benstyrka slitit hårt på låren. Sista biten fick jag dock in något som kan kallas flyt. Nedför mot sista kontrollen snubblade jag och slog låret i vad jag tror var en sten, så nu sitter jag här med en lårkaka. Det gör inte allt för gott att försöka böja på högerlåret förtillfället. Några dagars vila trodde sjukvårdspersonalen skulle räcka, så det kan kanske bli en start på lördagens kval. Även om den där SM-starten inte känns speciellt viktig. Dagens lärdom är att inte ändra på planeringen, fast man vet aldrig det kanske hade slutat i en fet rullskikrasch istället.