Då är jag tillbaks på jobbet och semestern är slut för denna gången. Så det är dags för en uppsummering från O-ringen till dags dato.

O-ringen började bra för min del, förutom de första fyra kontrollerna under etapp 1 så är jag relativt nöjd med fysiken de två första etapperna. OL-tekniskt var det väl bitvis sådär men ändå två godkända insatser. Därefter kom den tredje etappen som blev såväl fysiskt som psykiskt väldigt jobbig. Den tuffa terrängen ställde sig varken ben eller huvud positivt till. På fjärde etappen kändes det bitvis ok fysiskt men lite väl mycket tekniska misstag gjorde att resultatet blev något för dåligt. Sista etappen blev en ren katastrof. Jag var inte alls taggad utan sprang mest ofokuserat och lallade runt. Som helhet tycker jag det var ett bra o-ringen rent tävlingsmässigt. Fem etapper med olika terrängtyper och banor som var lagda efter respektive distans särart. Löftans H21L-gäng bodde också kungligt i ett hyrt hus. Förutom att inte mina prestationer som helhet inte får godkänt så var det en fin vecka och ändå bra träning.

Efter O-ringen blev det en lugn vecka i Göteborg med omnejd som avslutades i Hunnebostrand med bröllop och temat skog möter hav. Därefter bar det av till Vålådalen med Karin. Tyvärr hade jag lyckats dra på mig en förkylning så av planerad träning blev det intet. Några fina vandringsturer fick vi dock till och möte med såväl ren som hjortron. Vi fortsatte vår resa till Trondheim och VM i orientering. Mycket fin produktion för publiken tycker jag där K-E Kristianssen verkligen lyckades att piska upp stämningen och löparna kunde följas via gps-tracking. Dessutom fick vi se imponerande prestationer av bl.a Lundanes, Waaler Kaas, Niggli, Kaupi, Ryska herrar och Finska damer. Lite inspiration därifrån hoppas jag kunna plocka med mig till framtiden.

Man kan ju inte annat än tycka synd om Thierry Gueorgiou efter hans fullständiga blackout i ledning på stafetten. Tredje gången gillt blev det inte. Han är väl värd ett fjärde gången gillt på hemmaplan nästa år.

Själv sprang jag två av tävlingarna i WOC-Tour. En medel och en lång i härliga Bymarka. Riktigt fin terräng med stor del gles granskog och löpvänliga myrar. Jag joggade mest runt pga förkylningen men kunde då passa på att njuta.

Till helgen blir det Midnattsloppet. I dagsläget känns det inte alls spec bra. Lår och vader känns helt mörbultade efter veckans två löppass. Det får bli att kriga och se till att få ett bra träningspass.

Ha de!

Jag hade förhoppningar om att det fanns något där och att kroppen var på G. Tjoget tyckte jag visade goda tecken på steg i rätt riktning och det har också kännts helt ok på några intervallpass på senare tid. I helgen var det Hallands 3-dagars och då var det iaf inte en kropp på G. Långt långt ner i källaren verkar den snarare befinna sig. Det har varit en tuff helg såväl fysiskt som psykiskt där jag fått slita hårt för att överhuvudtaget ta mig framåt och jag har parkerat långt ner i resultatlistan.

Om jag skall vara optimist så hoppas jag på att det är tuff arbetsbelastning de sista veckorna samt ett ganska tufft backintervallpass i onsdags som slitit hårt på kroppen. Är det så så finns förhoppning om återhämtning då jag nu har gått på semester och kan lägga krutet på träning och förberedelser. O-ringen har jag sett framemot som en av årets två viktigaste ol-tävlingar och jag vill då också prestera på en godkänd nivå.

Det får bli en desperat kamp sista veckan mot O-ringen för att försöka ställa saker och ting till rätta så långt det går. I morgon tänkte jag ta mig an rullskidorna för att släppa ol-tankar och ge överkroppen en bra körare. Sedan planerar jag att få in intervallpass på tisdag och onsdag för att försöka höja farten i kroppen. Problemet är väl att benen synes vara långt efter styrkemässigt och på den fronten ser jag heller inga större möjligheter till snabba förbättringar. Förhoppningsvis kan jag ändå samla på mig överskott så det kan bli en trevlig O-ringenvecka.

Ha de!

Då är vi snart i mitten av juli och man kan väl säga att ungefär halva sommaren är passerad. Som vanligt en första halva av sommar där jobbet tar mycket plats och träningen får komma lite i skymmundan. Helgerna har ändock varit helt ok träningsmässigt, så jämfört 2009 känns det som jag ligger längre fram. Denna helg har bjudit på ordentlig värme. Jag har ändå fått till det ok träningsmässigt med såväl löpning i skog, på väg och rullskidor. Säsongens första rena stakpass på rullskidor körde jag idag. Jag har väl inte riktigt underhållt samtliga stakmuskler så det kändes ganska segt bitvis. Jag hade också svårt att få till fullträff rent tekniskt, så det blev mer ett hävande med överkroppen. Det finns saker att jobba på med andra ord. Men jag är någorlunda i gång och det får jag vara nöjd med.

Förra helgen var det Tjoget. En kul ol-stafett med 20 sträckor, där ungdom, veteran, senior, herr och dam ingår i laget. Jag gjorde inte en klockren sträcka men ändå ok. Laget fick väl inte riktigt till det och vi saknade några starka kort. Till nästa helg blir det Hallands tredagars, vilket blir den ordentliga uppstarten inför O-ringen.

Nu skall jag försöka stöka undan allt jobb denna veckan så jag kan gå på semester.

Ha de!

I dag tog jag mig premiärdoppet. Efter en genomförd grusåtta blev det ett dopp i Härlanda Tjärn, ovanlig svalkande för att vara Härlanda Tjärn en solig dag. Ungarna har väl inte haft lov tillräckligt länge för att värma upp den med sitt urin ännu. Skönt var det iaf.

Så är det dags för midsommar. En riktig sprithögtid. Firandet blir ute vid Torslanda med Karins barndomskamrater. Verkar bli ett traditionsenligt firande. Find det. På lördag har vi sdan hyrt kajaker, så det skall bli fint att få ge sig hän havet i några timmar. I övrigt har jag tänkt att få till lite bra ol-träning för att komma lite mer i balans inför nästa helgs Tjoget.

Trevlig midsommar!

Liten ökning har det blivit med träning de senaste två veckorna. Framförallt har helgerna inneburit bra träning. Så någon form av grundträning har inletts och framförallt har rullskidorna plockats fram ur garderoben. Två rullpass har det hitills blivit, lite segt har det allt kännts. Men skoj och ändå helt ok. Det finns en dos av motivation så jag hoppas det skall hålla i sig och att formen skall öka framåt O-ringen. Fortsatt är arbetsbelastningen hög så det blir väl främst på helgerna det blir gott om träning, men jag försöker få till lite kortare kvalitativa pass under veckorna.

Ha de!

Efter Göteborgsvarvet blev det över en veckas vila pga smärta i högra sidan av den främre delen av vänsterfotens trampdyna. Först trodde jag det var den vätskefyllda blåsan jag hade där som spökade, men när den började försvinna så uppenbarade sig en blodutgjutning därunder. Nu har det onda försvunnit sedan ett tag och jag har så smått börjat träna igen. Jag är dock inne i en period med väldigt myket jobb, så det blir inte så mycket tränat på veckorna. I dag har jag iaf varit ute på ett riktigt fint distanspass i Delsjöterrängen, bland annat delar av den natursköna 18km-rundan. Jag har vissa funderingar på att göra comeback på rullskidorna imorgon. Det gäller att passa på att få in lite mängd när helgerna erbjuder fritid.

Förra helgen var jag och utbildade mig lite i banläggarkonsten och framförallt banläggning på O-ringen. Peter Thelin som var banläggningschef på O-ringen i Småland såväl 2005 som 2009 hade mycket erfarenhet att delge oss hallänningar som nu skall ge oss i kast med banläggningen inför o-ringen 2013. Jag är en av tre banläggare för den femte etappen och det kommer krävas mycket jobb och bli en stor och kul utmaning. Något jag kommer lära mig mycket av såväl som orienterare som människa.

Ett annat kul projekt som börjat spånas litet på är Vertex Fjällmarathon 2011. 43km löpning i tuff Vålåfjällsterräng, låter som en fin utmaning.

Sommarens semesterplaner har också börjat sätta sig. Det börjar med en O-ringen vecka i Örebro, därefter en vecka i Ullared oh Göteborg innan jag och Karin tar tåget upp till Vålådalen för tre dagar i fjällen. Därefter går färden vidare till Trondheim och avslutningen av VM i orientering. En aktiv semester med andra ord.

Ha de!

Så var det avklarat. Göteborgsvarvet 2010, min debut på 21.095m asfaltslöpning. Som befarat blev det ingen direkt angenäm upplevelse. Men en upplevelse blev det iaf. Planen var att försöka ligga så nära nivån när det börjar bli obehagligt som möjligt utan att det skulle bli obehagligt för tidigt. Planen var helt enkelt ett så behagligt lopp som möjligt. Det började ganska bra, där farten iof var svår att styra på grund av trängseln, men det kändes helt ok. Efter att ha avklarat Älvsborgsbron tänkte jag trycka på lite mer på den platta Hisingssidan. Farten blev inte så mycket högre men det kändes ganska bra i kroppen fram till en 9-10km. Därefter började det bli mer jobbigt för benen och efter ca 12km slog stumheten i framsida lår till ordentligt. Sedan var det svårt att hålla något som kan kallas tempo. Värmen gjorde sitt till, även om jag tror det mest var psykiskt. Jag drack ofta och hällde mycket kallt vatten över mig under loppets gång.

Från 12km och framåt var det en kamp bara att ta sig framåt. Jag kröp in i någonsorts bubbla och tog mig i mål trött, sliten och med ordentligt värk i främre delen av trampdynorna samt framsida lår, utan att registerat så mycket intryck från banan sista 5-6km. Första tanken efter målgång var Aldrig mer! och insikten att det här inte är något för mig.

Lite tider från loppet:

Snabbaste km: km 1 (4.11), km 2 (4.17)

Långsamaste km: km 17 (5.41)

Tid efter 5km: 22:21

Tid efter 10km: 46:12 (5-10km = 23:51)

Tid efter 10,5km: 48:02

Tid efter 15km: 71:34 (10-15km = 25:22)

Tid efter 20km: 99:10 (15-20km = 27:36)

Tid efter 21.095m: 104:37

Således kraftig försämring ju längre loppet led trots att jag tyckte att jag tog det lugnt från början. Framförallt är det låren som inte alls verkar gjorda för det här, åtminstone inte förberedda denna gång. På något konstigt, nästintill obekripligt sätt, så finns det ändå någon del av hjärnan som uppfattat det som ganska kul. Det beror förmodligen på den fantastiska stämning som var utmed banan med täta publikled och mycket musik. I duschen efter loppet resonerade jag lite med mig själv och kom väl tillslut fram till att jag skall ge det en ny chans nästa år. Det vore trots allt lite pinsamt att ha 104:37 som bästa tid på halvmaran i CV:et. Så jag biter i det sura äpplet och skall försöka vara bättre förbered med muskler som klarar av asfalt och har någon form av tempomuskulatur i sig.

Nu får vi se när låren vaknar till igen, sedan är det dags att fokusera träningen mot orientering och då främst O-ringen. I förlängningen skall det också gynna min satsning mot Vasan 2011. Till helgen blir det sprint-dm i orientering. En chans till lite tempo i kroppen.

Ha de!

På lördag är det dags för debut på halvmaran. Kan inte påstå att jag ser framemot det här på något sätt. Formen är inte alls bra och kroppen har känts ordentligt tung under veckan. Jag har åtminstone försökt att förbereda mig med ett 12km asfaltpass i går och 1min intervaller idag. Nu blir det till att lagra överskott och försöka göra det bästa av situationen. Målet då? Någon gång skulle jag vilja springa under 90min. Det känns dock ogenomförbart i dagsläget. Jag har aldrig varit snabb i löpning och är det absolut inte nu. 100min får jag nog vara nöjd med. Jag vet att det kommer bli en 21km lång plåga och det gäller att låta pannbenet styra.

Förhoppningen är att det åminstone blir ett bra träningspass och förbättrar nivån som orienterare under sommaren. Motivationen är annars stark och jag ser fram emot en fin sommar/höst. Det börjar ju också bli dags att tänka på planen inför Vasan 2011!

Ha de!