Mellan jul o nyår vart jag i Sjusjöen på träningsläger. Ett fantastiskt ställe. Det fanns vanvettigt mycket spår som nästan hela tiden var nästintill nyspårade. Skulle man åkt i ytterkant runt hela spårsystemet skulle man säkert kommit upp i en 8-10mil. 28mil tog jag mig runt på de sex dagar vi var uppe. Samtliga genom lugn långkörning. Då november och december blev riktiga skitmånader träningsmässigt kände jag att det var ett bra tillfälle att lägga en ordentlig grund och samtidigt nöta tekniken i lugnt tempo. Därav ingen fart. Jag fick dessutom ont i en axel efter halva veckan så de tre sista dagarna körde jag bara ett längre pass per dag. De första dagarna körde jag två pass per dag som inte var riktigt lika långa. Bodde gjorde vi också fint i en liten hytte med finfin utsikt över själva Sjusjöen. Jag behöver väl egentligen inte tillägga att jag rekommenderar stället om man vill ha finfin längdskidåkning och inte har något behov av utföråkningsbackar.

Sedan drygt två veckor är jag nu tillbaka på barmark och har lagt upp en plan mot Marcialonga. Får se hur det skall gå. Förutom de tre sista dagarna på plats i Italien kommer det förmodligen inte bli någon snöåkning. Jag har varit lite sliten efter Norgetrippen men nu känns det som jag är på g både tränings- och motivationsmässigt. I dag testade jag för första gången ett nytt grepp. Jag drog 5.000m på en SkiErg eller stakmaskin för den oinvigde. Första gången jag överhuvududtaget testar stakmaskin. Känns som det är tillräckligt likt vanlig stakning och framförallt fick magen sig en ordentlig prövning. Så det kommer bli mer av den varan fram till Vasan, trots att jag är oerhört skeptisk mot träning inomhus i allmänhet och gym i synnerhet. Men är man desperat så är man.

Ha de!

Det går inte så jäkla bra med min träning nu. Jag vet inte vad det är med mig men inte kommer jag ut och tränar ordentligt åtminstone. Det får bli bättring. Marcialonga närmar ju sig med stormsteg och det är nu bara sisådär 40 dagar kvar. Jag inser ju att jag kommer vara långt ifrån toppform där och får köra den resan som en bra träningsweekend.

Annars längtar jag mycket efter snön. Och till Sjusjöen. Där finns det snö. Bilder jag sett därifrån visar på mycket vackerhet. Får hoppas jag får med mig ett helt lass med styrka och motivation dit.

God jul på er!

Nu var det ett tag sedan sist. Jag har blivit morbror till en liten parvel som skall heta Theodor. Änsålänge säger han inte så mycket men han är säkert vettig. Gullig är han ialla fall och han kan åtminstone skrika, sova, äta och bajsa. Han är bra på att göra arga grimaser också.

Träning har det varit kasst med de sista veckorna. Jag var ganska bra igång  men tappade sedan mycket när det var en period med mycket annat. Sedan har jag inte riktigt börjat ordentligt igen. Motivationen är det egentligen inte något fel på. Viljan finns där men jag har svårt att få utlopp för den. Vädret ställer ju inte upp direkt. Det kan vara riktigt skönt och fint att ge sig ut på ett löppass i regn och rusk, men jag har också svårare för att bestämma mig. och rullskidåkningen blir bra tråkigare. Dags att tagga till. Det börjar närma sig sub 80 dagar till Vasan och Marcialonga är mindre än två månader borta. Nu kan snön gott få komma.

I Sjusjöen verkar det kommit en del snö nu. Där tillbringar jag mina dagar 26/12-2/1 för att lägga snögrunden. Det skall bli riktigt kul att tillbringa några dagar i detta norska längdskidåkningsparadis.

Ha de!

I dag har har jag sprungit Finalloppet. 18,8km grus, stig och lite asfalt i Delsjö-/Skatåsterängen. Det var ganska jobbigt. Målet var att köra på ca 5min/km. Inte så vidare fort men det är ungefär där jag ligger när jag kör snabbare distanspass. Jag tyckte mig starta ganska lugnt, men i vanlig ordning när det gäller löplopp så går det väl lite fortare än det känns sådär i början. De första 6km höll jag 4min 30sek/km. Sedan vart jag trött. jag valde att sänka tempot och springa med en behaglig känsla. Jag är kass uppförs. Det är verkligen något jag måste jobba med. I uppförsbackarna blev jag omsprungen och det sved ordentligt i låren. 9-12km gick på ganska små stigar. Som orienterare borde jag ju vara ganska bra på det. Men inte plockade jag några placeringar där heller. Det var mest plågsamt och kändes långsamt. Till slut rullade jag in på en tid strax över 91min. Klart under mina uppsatta 5min/km så det får jag väl vara nöjd med då. Men inte var känslan något bra.

Ha de!

I går kväll snöra jag på mig löpardojjorna och satte på mig pannlampan. Sedan gav jag mig ut och sprang runt Stora Delsjön. Jag blev verkligen påmind om varför jag valt de fritidsintressen jag valt. Att låta pannlampans sken leka över vattnet, se Brudaremastens lampor speglas på vattenytan, se stadens orangea ljus vackert färga sjön. Det är vackert det!

I dag har jag varit ute och stakat lite på rullskidorna. Jag försöker komma ut på minst ett rullskidpass i veckan, gärna två. Ett distanspass på helgen och/eller ett pass med mer intensitet någon vardag. I dag körde jag 55min bara stakning i gott tempo. det är ett pass jag kört några gånger nu i höst med förhoppning om att utveckla min stakning. För första gången i höst kände jag mig idag verkligen stark och fick till bra känsla i stakningen.

På lördag blir det 18,8km Finallopp i Delsjöterrängen. Jag tänker mig att det skall bli ett bra distanspass och satsar på ungefär 5min/km.

Ha de!

Om vi börjar med förra helgen så hade jag då en riktig faderochsonhelg med min far. Det var inte så att vi pratade en massa. Varken jag eller min far är några direkta storpratare. Däremot har vi mycket likvärdiga intressen. Skulle jag och min far få välja två intressen så skulle vi båda svara längdskidor och jakt. Vi började helgen på lördagen med en heldags älgjakt. Vi jagar älg i ett lite större jaktlag med ett gäng grannar har gått samman. Vi är sammanlagt 18 st och jagar på drygt 700 hektar. I år har vi tilldelats två vuxna älgar (ett hondjur och en tjur) plus att det är fri tilldelning på kalv. Eftersom vi sköt en tjur förra året och reglerna är sådana att man skall skjuta varannan hondjur och varannan tjur när det gäller dem vuxna så måste vi år börja med ett hondjur. Dessutom har vi inom laget bestämt att vi bara skjuter kalv om det kommer en ko som har två eller fler kalvar. Detta för att spara på produktiva hondjur. Lördagens jakt började väldigt ohändelsefullt. I de två första områdena vi gick igenom fann vi inga älgar alls. I det tredje området tog dock en av hundarna upp ko och två kalvar. Jag hade ståndskall inom 300m i över en och en halvtimme innan älgarna passerade mitt pass. De kom dock där det var tätt med buskage och det gavs ingen skottchans. Ekipaget passerade sedan fem skyttar inom synhåll utan att någon av dem hade möjlighet att skjuta. Det var en ytterst skicklig ko vi hade att göra med. Hon snirkla hela tiden med sina kalvar mellan oss jägare och passerade där det var tätt. Det är normalt också svårt att få en bra skottchans när det kommer ko och två kalvar. Kalvarna går gärna tätt ihop och eftersom kulan går rakt igenom älgen måste man vara säker på att ingen av de andra älgarna står bakom den man skjuter på. Dessutom måste man hela tiden ha koll på var man har hunden så inte den är framför eller bakom älgen man skjuter mot.

På söndagen var vi hos två av pappas kusiner för lite har- och rådjursjakt. Ingen större lycka här heller även om vi hade ett drev på rådjur. Fars kusiners tax heter för övrigt Yngve. Efter jakten gav vi oss ut och åkte rullskidor. Så kan en faderochsonhelg se ut.

Denna helgen började också med älgjakt på lördagen. På väg till samlingsplatsen var det några i jaktlaget som sett älg, så vi visste att det fanns älg på markerna när vi började jakten. Det visade sig dock snabbt att det var älgar vi inte hade lov att skjuta. Lite senare under dagen fick dock en av hundarna kontakt med ko och två kalvar. Förmodligen samma älgar som förra helgen. Återigen visade kon upp ett fantastisk taktiskt kunnande i att lura oss jägare då hon passerade nära flera av oss utan möjlighet till skott. Efter några timmars jakt kom dem ut på den mossen jag satt och passade på. Först gick dem lugnt och tätt ihop där det var tätt med träd men efter några minuter började dem komma ut på den del av mossen som var öppen. Tillslut fick jag ett skottläge på en av kalvarna när det var fritt från buskar, älgarna stod en bit ifrån varandra och hunden var en bit bort. Jag sköt och det hela gick bra. Min andra älg i mitt jaktliv var fälld. Den första älgen jag sköt var för elva årsedan så det krävs lite tålamod vid älgjakt.

I dag var det tidig uppstigning för att resa från Ullared till Mariannelund. Kvart i fem fick jag gå upp så det var ju passande att det var dags för vintertid. I Mariannelund har Smålandskavlen avgjorts under helgen. Jag sprang den sista dryga 13km sträckan i ett av Löftans två lag. Jag har inte sprungit någon långdistansorientering sedan i våras. Den sista tiden har jag inte sprungit speciellt mycket längre pass eller orientering överhuvudtaget. Detta märktes under loppet då farten var låg och benen ganska sega i speciellt uppförsbackarna. Orienteringsteckniskt fungerade det dock helt ok. Ingen i laget gjorde någon dålig insats men vi höll oss på den undre halvan hela tiden.

Nästa helg står jag över jakten för en stund och springer Finalloppet istället. Finalloppet är ett 18,8km lopp som går mestadels på grusväg och skogsstig i Skatås/Delsjöterrängen. Det kommer bli en fin genomförare i min träning.

Ha de!

Jag har ambitioner. Jag vill prestera på Vasaloppet och för att nå mina mål måste jag träna. Ambitionen är också att uppdatera denna blogg lite oftare än på en höft en gång i månaden som varit standard på sistone.

Det är inte alltid mina ambitioner blir till verklighet. Motivationen angående träning är hög men de senaste veckorna har motivationen störts av möten, banläggning, trötthet och annat. Att inte bloggen uppdateras oftare beror på glömska och lathet. Lathet kan med andra ord förklara att båda ambitionerna jag nu behandlat blir svårare att förverkliga.

Sen sist har mitt ledar-alterego (snarare vi och ännu snarare mest de som sprang), vunnit Baltic Junior Cup i överlägsen stil. Jag har sprungit 25-manna. Där fick jag vänta ganska länge på att det skulle bli min tur att ge mig ut. Det var nämligen som så att 12-årigen, som vi kan kalla Philip, av misstag fick en 6,5km svår bana istället för den 2,5km lätta bana han skulle springa. Att det tar ganska mycket längre tid att springa en bana på 6,5km i skog med svår orientering jämfört med en 2,5km bana på stig med lätt orientering är ganska givet. Det är inte lika givet att en 12-åring överhuvudtaget klarar av att mta sig runt en 6,5km svår orienteringsbana. Det gjorde Philip. Heroiskt!

Då jag hade räknat med att Philip skulle ha en sisådär 20min på sig och tiden passerade en timme utan att Philip dök upp skapade lite oro i Löftanlägret. Vi visste ju inte att han inte var ute på sin 2,5km bana. Jag började förbereda mig för i vilket skick Philip skulle vara i och vad jag kunde säga för tröstande ord när han väl skulle komam för att växla ut till mig. Det behövdes inte. För han var glad som en speleman. Med rätta!

I måndags var det dags för den årliga älgjaktspremiären. I vanlig ordning var det en grupp förväntansfulla jägare från Spetsebo jaktsällskap som samlades långt före solens uppgång på måndagsmorgonen. Jakten började bra med tidig kontakt med älg. Dem gick dock snabbt över på grannens mak. Spänningen var en stund hög för mig då jag satt ca 250m från där hundarna hade fast ståndskall i ca 60min innan en jägare från grannlaget sköt en av älgarna. Det blev ingen lycka för oss senare under dagen heller. Vi hade totalt kontakt med 5 älgar, men inga skottillfällen på lovligt byte gavs.

Nu har jag en vecka med kurs och förhoppningsvis lite lugn och ro. Jag har tränat på bra i helgen och hoppas det skall hålla i sig i veckan. Till helgen blir det nya försök i älgskogen och helgen därefter mönstrar Löftan inte mindre än två lag på Smålandskavlen. Vi har sattihop två relativt jämna lag och jag har tilldelats en ankarsträcka i ett av lagen. Förmodligen blir det årets sista orienteringstävling.

Ha de!

Jag är inte direkt någon hejjare på att uppdatera den här bloggen. För två veckorsedan var jag och Karin i London. Resan i bildform följer här.

Vi bodde centralt nära Paddigtons järnvägsstation och med närhet till Hyde Park där resans morgonjoggar ägde rum. Hotellet hette Alexandra och bjöd på denna fina utsikt från rummet. Nästan i klass med havsutsikt.

Givetvis måste man ju se alla obligatoriska sevärdheter så som Westminster Abbey, Parlamentet, Towern, Tower Bridge, St. Pauls Cathedral, Piccadilly Circus och Big Ben.

Musikal måste man ju se när man är i London. Vi valde Thriller som är en hyllning till Michael Jackson. Riktigt bra och imponerade danssångare. De har föreställning med dans och sång i fullt ös under 2h vid 8 tillfällen i veckan. Här snackar vi kondition och styrka.

Man måste ju inte bara titta på monument, torg och musikaler. Vi hittade några fina parker

Kontiga gubbar

och hästhuven.

Vi promenerade även några kilometer utefter Regent Canal. En fin kanal där det fanns husbåtar.

Givetvis måste man springa orientering eller åka skidor när man är på semester. Denna gången blev det London Cityrace. En stadsorientering med dryga tusen deltagare i Londons finanskvarter. Jag hade en kontroll precis vid St. Pauls Cathedral.

Loppet gick inget bra då kroppen var trött efter förkylning och jag inte lyckades klura ut alla banläggarens fällor.

Fulham FC är mitt favoritlag i Premier Leauge. Därför begav vi oss till Craven Cottage för att se Fulham spela 1-1 mot Blackburn. Första halvlek var ganska intetsägande med lågt tempo. I andra halvlek satte Fulham hård press men lyckades aldrig avgöra.

Ende svensk på plan var landslagsbacken Martin Olsson som gjorde bra i från sig när han kom in efter paus.

Nästa sommar är det dags för OS i London. När vi var där var det 322 dagar kvar till invigningen.

Vid Piccadilly Circus fick en gigantisk sportaffär som heter Lilly Whites. Massor med våningar fyllda med sport. Jag inhandlade mig ett par Vibram Five Fingers. Jag har inte hunnit med att testa dem i skarp läge ännu, men skall försöka få till något pass före vintern anländer. Kanske slutar jag som en riktig barfotalöpare.

Det var en kort resume om Londontrippen.

Efter några veckor med dålig träning har jag denna veckan fått lite ordning på det hela. Jag har fokuserat på skidrelevant träning och hunnit med två rullskidspass och ett med elghufs i Brudarebacken. Till helgen blir det nog inte så mycket träning då jag skall vara ledare för Team South Sweden (Halland, Skåne, Blekinge)i landskamp för 15-20åringar mot Estland, Lettland, Litauen, Polen, Finlandssverige och Småland. Hoppas på vinst.

Ha de!