Jag får medge att resultatet på föregående söndags Ulricehamnslopp gav självförtroendet en märkbar knäck. Det var inte så att jag förväntade mig stordåd men förhoppningen var ett bättre resultat. Kanske mitt livs sämsta skidlopp över cirka maratondistansen. Någon form av motivationshöjning gav det nog ändå. Inte så mycket till en början, då känslan mer var uppgiven, men i helgen har jag gjort två bra träningspass och särskilt under gårdagens skidåkarpass kände jag ett mentalt driv efter förbättring. Kapacitetshöjning.  

Vardagarna är svåra träningsmässigt. Prioritering och balans. Fysisk aktivitet kommer sällan i första hand. Förra vintern körde jag en del träning sent på kvällen, efter middag och nattning. Motivation för den sortens övningar finns inte riktigt där i år. Men det kanske kommer.

Veckans träning då. Måndag barnvagnsjogg 30 min och lite styrka på det. Sliten muskulatur. Ulricehamnsloppet slet inte bara mentalt. Jag var ordentligt påverkad fysiskt i några dagar. Inte helt normalt för ett dryga 4 millopp utan närmare i klass med efterVasaloppskänsla.

Tisdag vila.

Onsdag skidåkning Dåmen. Försök till testlopp om 5 varv. Tungt, tungt, tungt.

Torsdag styrka helkropp ca 25 min.

Fredag vila.

Lördag skidåkning Ulricehamn ca 2h 15 min. Gubbdistans med god insats och en medelpuls på ca 80 % av förmodat max.

Söndag elghufsintervall 3*10 min + stakmaskinsintervall 5*250 meter. God känsla på elghufsandet. Helt bedrövlig på stakmaskinen. Korta intervaller är inte min grej. Alla muskler skriker NEJ NEJ NEJ så fort mjölksyran börjar närma sig. Eller är det hjärnan? Jag är för bekväm helt enkelt. Måste ut. Ut ur komfortzonen. Veckototal knappa 5 h.

I lördags var jag alltså tillbaka till brottsplatsen. Inte så mycket för att ta tjuren vid hornen och göra upp. Utan mer för att Ulricehamn just nu erbjuder längst spår inom rimligt avstånd. Och jag har lite glömt av Ulricehamns förträfflighet de sista åren. De har en fantastisk fin anläggning och är duktiga på att sköta spåren. Inte heller rädda för att lägga längre natursnöspår när vädermakterna tillåter.

Förmiddagen idag spenderades i tv-soffan tittandes på Marcialonga. Från start till mål. Enbart då och då avbruten av uppmärksamhetssökande tvååring. Marcialonga ligger mig varmt om hjärtat efter fem starter. Atmosfären, stämningen, maten, vackra landskap med mera med mera. Det är mycket trevligt och vackert att vistas i Fiemme- och Fassadalarna. Senaste gången, 2016, kände jag mig dock lite färdig. Det var inte lika kul längre. Troligtvis mycket på grund av att jag inte lyckades väjja för ett gäng som låg i spåren och hamnade då utanför den smala spårbädden med skadad höft och revben samt DNF som följd. Det var nog också där jag tröttnade lite på stakningen. Jag valde blanka skidor och skulle med dem medels stakning ta mig igenom loppet. Mindre tränad än någonsin vid den tiden på året då den nuvarande tvååringen bara var några futtiga månader gammal. Jag kände mig svag och det var inte kul. Nog om gnäll. Tillbaka till nutid och tv-soffan. Idag blev jag sugen igen. Genom tvrutan kom känslorna till mig från stämningen i de små byarna man kör igenom, de vackra dolomittopparna som höjer sig på båda sidor dalarna, passage genom den anrika skidstadion i Val di Fiemme, de ångestladdade sista kilometerna när man närmar sig Cascatabacken och man vet att det väntar tre kilometers ren fysisk pina. Stämningen och glüwine på torget vid målet i Cavalese. Det blir nog Marcialonga relativt snart igen.

Nu hoppas jag att helgens träning satt lite fart i såväl muskulatur som huvud. Att någon lugnare dag skall ge kompensation, gärna super, och överskott. Till helgen är planen att köra Borås Skimaraton.

Tävlingsmässigt blir det nog bara långlopp i år även om ett kortare lopp skulle vara behövligt. För snabbhet och hårdhet. Om tre veckor kör jag förhoppningsvis Jizerska Padesatka och lite beroende på hur kroppen känns efter det så kan det även bli start i Tranemo Midnight Skimaraton. Och så Vasan såklart. 5 veckor kvar. Kämpa.

I söndags Ulricehamnsloppet. 8 varv på en 5,5km lång bana. Personligen en ytterst tung upplevelse. Fysiskt och mentalt. Fysiskt var det en icke samarbetsvillig kropp första halvan av loppet. Extremt flåsig i uppförsbackar. Segt och svagt överlag. Tekniskt en smärre bedrövelse. Den fina känslan jag tyckte fanns där i Hafjell var borta. Stappligt, orytmiskt, hafsigt. Det är skillnad på tävling och träning. Med detta var det inga direkt muntra tankar som cirkulerade i huvudet. Det blev många konstateranden om vilken kass form jag är i under loppets gång. Andra halvan blev det något bättre, särskilt varv 6 och 7, kändes det helt ok. Sista varvet var jag ordentligt trött men klarade ändå hålla i det på ett någorlunda sätt med en konstant krampande magmuskulatur.

Varför blev det såhär nudå? Bortförklaringarna kan göras många men jag tror framförallt att avsaknaden av mängd skidåkning och att merpart av genomförd mängd skidåkning genomförts i lugnt distanstempo. Sedan var kanske inte skidorna och preparering av skidor tipptopp. Jag hade svårt att få till fästet, vilket till viss del med säkerhet kan förklaras av teknisk oförmåga, men även på fel vallning. Inte nödvändigtvis fel valla, men kanske något kort och tunt med fästvalla. Glidet var inte heller det topp och det har jag mer svårt att förklara. Ingen bra dag helt enkelt. Och skall jag jämföra prestationen med föregående års Ulricehamnslopp så tippar jag att jag var ca 10 minuter sämre i år. Uppryckning!

Annars var det ett så kanonfint lopp det kan bli på kortare varvbana. Härligt vinterlandskap, en kul bana och fina spår.

Som träningsvecka var föregående ändå ganska bra. Måndag knappa 30 min löp obanat och knappa 20 min styrka helkropp. Tisdag vila.

Onsdag säsongspremiär i Dåmen. Tungt, tungt, tungt. Styrkestakfest inkluderat fyra försök till intervaller om ett varav på dryga kilometern.

Torsdag intervall stakmaskin 8st a 500 m. Fredag vila.

Lördag skidåkning i vintervackert Hindås knappa 40 min med lite fartinslag.

Söndag Ullricehamnslopp 2h 41 min + uppvärmning.

Veckosummering knappa 5,5 h.

Uppryckning ja. Kapacitetshöjning har anbefallts. Kampen mot klockan och formen har inletts. Dryga fem veckor återstår till examen och stor förbättring krävs.

En vecka i Hafjell och Öyerfjällen gör susen för en längdsskidåkarsjäl. Fint vinterlandskap och oändliga möjligheter till längdskidåkning. Mycket skidåkning blev det den vecka vi var där och bara långturer i klassisk stil. Lugnt tempo och stort teknikfokus. Det snöade en del under veckan vilket gjorde det konstant trögfört. Fina förutsättningar för mycket diagonalande, kapacitethöjning och gratis styrke- och balansträning. Perfekt grundträning.

1/1 anlände vi Hafjell på kvällen och det blev en kortare skidtur med pannlampa, på dryga timmen.

2/1 dryga 2h, 3/1 knappa 3h, 4/1 dryga 3h, 5/1 knappa 4h och 6/1 knappa 2,5h före hemresa. Sista dagen bjöd på solsken och ett riktigt fint pass i vacker natur. Stundom glömde kroppen nästan bort seg, trött och värkande muskulatur. Totalt dryga 15,5h på sex dagar kommer troligtvis, i vanlig ordning, bli den mest träningsrika veckan. Skönt att ha gjort den redan årets första.

Förra veckan blev desto mer sparsam i träningsmängd. Ett kortare joggingpass för att få igång lite cirkulation i kroppen på onsdagen om ca 30 min. På fredagen var jag anmäld till Sandsjöbacka Trail 2XU Reflect run. 25 km pannlampslöpning. Det kändes som en lysande idé efter avslutad nyårssupé då jag i lätt rus och med sommarens nattalpmaraton fint i minnet la in en anmälan. Men livet kom återigen ifatt. Med en hektisk arbetsvecka och andra händelser med hög anspänning bakom mig var den mentala kraften låg på fredagskvällen. Så det blev en DNS. Tur var nog det då jag i lördags var ute på löptur i den obanade terrängen dryga 2,5 h för att sätta ut kontroller inför den träningsdag jag anordnade i söndags. Den turen hade blivit betydligt tyngre med 25 km nattlöpning i benen. Föregående vecka summerades då till dryga 3h.

För ökad kapacitet skulle jag behöva några pass med högre intensitet. Klättra något steg upp på trappan. Så planen är att i veckam få till lite intervaller eller annan tempoträning och på söndag blir det säsongspremiär i tävlingsspåren, Ulricehamnsloppet 42 km. Om inte annat så är tävling bra träning.

Under julhelgen bedrevs en anständig nivå med träning med fyra pass på fem dagar perioden 23-27/12. Träning vecka 52 2017 i sammanfattning

Måndag lugn löp dryga timmen

Tisdag löp hem från Mölndal, dryga timmen. Pannlampebatteritorsk efter sisådär 20 min resulterade i mindre ljus, försiktigare stegisättning och kortare sträcka än planerat.

Onsdag löp med dotter i vagn knappa 40 min + 15 min styrka med prio överkropp.

Torsdag vila

Fredag. Årets sista arbetsdag summerades till 15 h. Inget utrymme för träning.

Lördag allt för seg och trött för att förmå mig till fysisk aktivitet.

Söndag. Årets sista träningsdag bjöd på ett finfint och kuperat skidpass om ca 1h och 15 min i självaste Nordmarka, Oslo. Bara vetskapen om allt skidåkande i denna mark ger inspiration så det blir över. Totalt för veckan ca 4h och 15 min. Inget att skrämmas med men ändock decembers bästa träningsvecka. Någon form av desperat kamp bör införlivas i januari och februari för att jag skall klara mig på rätt sida om skamgränsen under Vasaloppet 2018. December månad blev katastrofalt sämre än vad som borde varit rimligt.

Efter nyårsfirande på Holmenkollen har familjen dragit vidare till Hafjell för en vecka i fantastiskt vinterlandskap. Sålångt går skidåkningen något bättre än förväntat. Tekniken sitter där ganska bra, särskilt diagonalen, och musklerna har inte tagit helslut ännu. Men visst märks det att flås och muskulatur inte är tiptopp. Arbete finns att göras, och änsålänge finns det lite tid att jobba på. Kapacitet, karaktär och styrka börjar vi med. Därefter vore det fint med lite skidåkarfart också.

Det har varit fortsatt trögt på träningsfronten de senaste veckorna. Veckan som avslutades för dryga tvåveckorsedan bestod i ett pass stakmaskin 5k med dålig styrka, ett pass elghufsintervall 3st a 7min och ett pass löpdistans snöpuls dryga timmen. Veckosummering dryga 2h.

Veckan som avslutades för en dryg vecka sedan

Måndag och tisdag vila. Onsdag intervall stakmaskin 4 gånger 500 m. Bedrövligt dåligt.

Torsdag löpintervall i ca 20-30cm snö på Bredaryds elljusspår. 4st a 4min, 2 min aktiv vila. Bra pulsnivå.

Fredag vila.

Lördag lugn distanslöp ca timmen.

Söndag snöpremiär i ett fantastiskt vinterlandskap. Sol och blåextraföre. Jag valde dock bort blåextra mot en mjukare lila variant. Så här i säsongsupptakten satsar jag mer på teknik och inlärning än skidor som går som spjut. Mer motstånd ger förhoppningsvis mer kapacitet.

Veckosummering ca 3h och 30 min.

Föregående vecka. Julveckan. Inte blev det något mycket träning då heller. Men det var hyfsad kvalitet på det som genomfördes. Vila måndag till onsdag.

Torsdag stakmaskin 5k med säsongsrekord vilket förvisso inte skrämmer en enda en av mina konkurrenter.

Fredag vila.

Lördag distanslöp knappa 90 min med sparringpartners som håller något högre standard än mig. Finfina pulsnivåer med ett genomsnitt på dryga 80 % av mitt antagna max.

Julafton. Jag hade ju kunnat ge mig ut att träna om inte annat för att öka matintagsutrymmet. Men istället valde jag att tillsammans med fars hamiltonstövare ge mig ut på jakt efter julharen. Att vandra runt i skogen och med jämna mellanrum sätta sig ned och dricka en kopp starkt kaffe. Filosofera och låta hunn arbeta. Jag trivs bra då. Och det blir allt för sällan numera. Någon hare fick vi aldrig på benen och förmodligen ökade det inte möjlighet till en bättre vasaloppsplacering. Men vi hade några fina timmar i den skog jag trivs som bäst. Jag och Milda.

Veckosummering knappt 2h. Inget att bli skraj för.

Det har som sagt och märks i ovan text varit trögt på träningsfronten. Timmarna läggs inte direkt på hög och jag känner att standard helt klart försämrats de senaste månaderna. Det är inte direkt enligt plan. Det var ju nu grunden, kapaciteten, hårdheten skulle läggas. Så i vanlig ordning får det återigen bli någon form av desperat kamp mot första söndagen i mars. Bronsmålet är topp 1000. Det bör trots allt vara nåbart. Den första veckan i 2018 kommer vara viktig. Då skall förhoppningsvis skidmil efter skidmil inkasseras i ett vintervackert Hafjell.

Kanske är det desperationens kamp som fått någon form av effekt de senaste dagarna. Denna vecka har börjat med löpdistans såväl måndag som tisdag. Så av de senaste fyra dagarna har jag fått till tre träningspass. Förberedelser för längdskidåkning består inte enbart av träning, även om det självklart är lejonparten. Jag har påbörjat arbetet med underhåll av skidparken. I vart fall såhär i början av säsongen tycker jag det är trivsamt att ge mig ut i vallaboden och jobba med skidorna. Ge dem lite kärlek och precis som i jaktskogen är utrymmet för filosoferande stort. Jag har också börjat skissa på en tävlingsplan. Tävling är enligt min filosofi bästa träning och jag vill ha åkt några långlopp före det att jag ställer mig till start för Vasan. Inför säsongen hade jag hoppats på att komma i så pass bra form att det skulle vara möjligt att seeda upp mig ett startled inför Vasan. Men nu känns det som jag ligger lite för långt efter planen så tävlingar får bli bra förberedelsepass istället. Åtminstone tre långlopp över 40 k vill jag ha gjort före Vasaloppet. Erfarenheten säger mig att det behövs för att komma upp i någorlunda fart och hårdhet. Som det ser ut blir säsongens höjdpunkt, förutom Vasaloppet, start i det tjeckiska långloppet Jizerska Padesatka. Loppet är 50km och avgörs två helger före Vasaloppet. Kommer jag upp i hyfsad nivå till dess så kommer jag troligtvis göra en liten satsning för att prestera bra där. 

God fortsättning!

Vägen mot Tiomila 2018 startade för dryga två veckor sedan. OK Löftan skickade 19 man till Nynäshamn för att i dagarna tre lära sig orientera i relevant terräng. Vad är månne på gång? Stordåd? Såhär i efterhand kan man väl säga att det fanns visst fog för träning i den sörmländska terrängen. På fredagens övning i natt-ol var det få som hittade rätt till särskilt många kontroller och jag var en av de som hittade ytterst få kontroller. Bedrövligt och en av de sämre o-tekniska insatserna sedan deltagandet vid en av deltävlingarna i Göteborgs natt-cup typ 2013. Någon stabil nattorienterare har jag aldrig lyckats bli. Något lärde vi oss förhoppningsvis under lägrets gång. Om inte annat så var det en kul helg med trevlig samvaro.

Den veckans träning bestod enbart i träningslägersaktiviteter.

Fredag Natt-ol 70 min

Lördag Medel-ol 55 min och Natt-ol 70 min.

Söndag Långpass orientering 100 min

Veckosummering dryga 5 h varav knappa 5h i obanad terräng. Strålande bra för kapacitet och styrka.

Två dagars återhämtning och fri från fysisk aktivitet efter träningslägret. Redo för nya krafttag. Även om jag tror mig ligga något bättre till rent kapacitetsmässigt jämfört föregående år så var känslan under träningslägret ändå segt. Något snäpp upp vore önskvärt om skidsäsongen 2017/18s bronsmål med marginal skall klaras av. Förra året kom jag inte igång med träningen ordentligt förens mitten av december. Men från mitten december till Vasan tycker jag att jag gjorde många saker bra träningsmässigt. Snart är vi i mitten av december detta år och för en kapacitetsökning inför kommande Vasa krävs det bra och framförallt rätt insatser. För att göra något i förhoppning om att väcka kroppen litet så drog jag onsdag för knappa två veckor sedan 5k stakmaskin. Resultatet blev något bättre än motsvarande tid föregående år. För att inte tappa takt följde jag upp med intervall medels elghufs på torsdagskvällen, 3st a 7 minuter. Därefter pannkaka och 0 träning följande fem dagar. Annat kom emellan och veckan före föregående vecka summerades i ytterst beskedliga dryga timmen.

Så föregående vecka. Träningsfritt måndag och tisdag. Inte för att det fanns något att återhämta sig från, men ändå. Onsdag 48 min löp nästan helplatt asfalt. Pigga ben men en känsla av motstånd i flås. Att kroppen bör varit ordentligt utvilad tyder den oväntat höga pulsen om ett snitt på 85 % av beräknad maxpuls på. Tufft för benen var det tydligen då särskilt nedre delen av framsida lår bjöd på finfin träningsvärk i flera dagar därpå. Torsdag och fredag träningsfritt.

Lördag lugn distanslöp i pannlampans sken, 70 minuter.

Söndag ett fint rullskidpass på tung regnvåt asfalt, 2h 10 min.

Således en liten uppsnäppning mot slutet av veckan. Totalt landar veckan på dryga 4h fysisk aktivitet.

Vad säger man om detta nu då? Hemkommen från ett träningsläger och siktet tydligt inställt mot högre mål. Det började bra med två pass inkluderat god intensitet. Sedan kom något emellan. Troligtvis det som kallas livet. Gjort är gjort och kommer aldrig mer igen. Nu tar vi nya tag, mot nya höjder. Ganska exakt tre månader kvar till Vasaloppet 2018. Kämpa.

Det blev några försök till fysisk aktivitet även föregående vecka. Inte så många men ändå något. Något som med lite vilja kan definieras grundträning.

Tisdag löpning med dotter i vagn, 38 min.

Onsdag. Cykel till och från jobbet. Det är inte ofta jag tar cykeln till jobbet och detta var helt fel dag. Ishalka och tunna omönstrade däck är ingen lyckad kombination. Jag klarade mig i vart fall från att smaka asfalt vid mer än ett tillfälle. På hemvägen något bättre insats men av oklar anledning kände jag mig låg på energi.

Lördag älgjakt. Inte så mycket till fysisk aktivitet mer än någon kilometers traskande i myrmark. Desto mer kaffe och macka.

Söndag. Långpass löpning med stavar i obanad terräng. Älgjaktsinspirerat och myrbetonat. Det är inga världskända myrar utanför kretsen av medlemmar i Spetsebo jaktsällskap. Men i tur och ordning avverkades Spetsebo torvmosse, Järkullamossen, Mannamosse, Huslyckemossen, Mossen innanför odlingen, Mossen mellan vägarna, Kalvhagamossen, Lunnabol mossar, Svealyckemossen, Wadensjö mossar och Trädgårdskullemossen. Totalt 2h 5 min inkluderat ett styck elghufsintervall om ca 2,5 min.

Med reservation för att onsdagens cyklande till jobbet knappt klassar in som fysisk aktivitet summeras veckan till dryga 4,5 h.

Innevarande vecka har hittills bestått i oändlig träningsvila. Men nu sprakar helgen snart i gång. Och med den OK Löftans storsatsning mot Tiomila 2018. Träningsläger i Nynäshamn i dagarna tre. Kult!

Ytterligare en vecka har passerat. Den första i vad vi kan kalla någon form av grund- och uppbyggnadsperiod. Med fyra månader kvar till Vasaloppet är det dags att börja sätta någon form av standard. Bygga upp en bas, ett fundament, av hårdhet och styrka. Planen är att denna grundperiod i olika former skall vara fram till utgången av januari. Därefter återstår en dryg månad till att bygga höjd, form, prestationsförmåga. Det med en stabil grund i ryggen. Den första delen av perioden, åtminstone fram till mitten av december, bör fokus ligga på grundstyrka och kapacitet. Kroppen skall bli hårdare, mer tålig. Redo. Från mitten av december och under januari skall fokus mer och mer läggas på längdskidspecifik grund och bas. Teknik, kapacitet, hårdhet. Jag har en plan. Jag har också en filosofi över hur jag vill att träningen skall läggas upp. Vilka ingredienser jag tycker är viktigast. Det är möjligt att min filosofi inte är den bästa för prestation. Men det är en filosofi jag tror på och tycker är rolig att genomföra. Tillbaka till grunderna. Sakta och säkert bygga kapacitet, låta stora delar av kroppen arbeta. I samklang.

Fyra träningspass bjöd den gånga veckan på och helgens två pass har en stark koppling till nyss nämnda filosofi.

Onsdag löpning med dotter i vagn dryga 40 min. Lugnt och fint.

Fredag rullskidor stakning 45 min. Lugnt tempo med ett tiotal impulser om 10 stavtag styck.

Lördag. Löpning i den obanade terränglådan 100 min. Med Jocke A och orienteringskarta. En lysande form av träning. Vacker tuff terräng. Stora delar av kroppen får jobba, du bygger kapacitet, styrka, hårdhet. Allt i ett. Ett pass så vackert så det nästan konkurrerar med blåextraföre en solig dag på Seiser Alms högplatå.

Söndag rullskidor 90 min. Inkluderat samtliga klassiska växlar. Hela kroppen fick återigen jobba. Styrkan byggs från grunden och balansövning får du på köpet. Lugnt tempo förutom tre styck stakdrag mot slutet, 4min, 3.5min, 3min.

Total ca 4h och 45min fysisk aktivitet. Inget som skrämmer topp 1000 konkurrenterna på Vasan. Men jag får ta det som erbjuds och gör jag det bara rätt så kan det vara tillräckligt.