Nu är den mesta av träningen inför Vasan 2017 avklarad. Grovjobbet är gjort och enbart lite finputs återstår. Sista helgen före loppet anser jag vara en av dem enskilt viktigaste ur träningssynpunkt. Det är då jag gör den sista urladdningen och nedbrytningen. Det sista som kan göra skillnad. Historiskt har jag tränat betydligt hårdare jämfört med iår sista helgen inför Vasan. De första åren jag åkte hade jag ett standardprogram med två pass såväl fredag som lördag och avslutning med ett ordentligt långpass på söndagen. I samband med att jag började jobba kortade jag ned programmet något och körde ett pass fredag men fortsatt två på lördag och långpass på söndag. Nu de senaste åren har det kortats ned ytterligare något. Vanligtvis bara ett pass på lördagen och avslutning med långpass på söndagen.

Årets sista helg då. Träningen har med mina mått varit tuff det sista. Särskilt med långloppstävling såväl i lördags förra veckan som i onsdags. Jag kände mig helt naturligt sliten och trött på Tranemo Midnight Skimarathon i onsdags. Därav bytte jag ut fredagens planerade stakmaskintest över 5k mot styrka. Det fick inleda säsongens avslutande formtoppningsprogram. Musklerna kändes fortsatt inte helt fullt återhämtade. Därefter:

Igår lördag. En lördag med lite Italienfeeling. På morgonen skidåkning i strålande sol och några minusgrader. Av dem dagar jag åkt skidor i Italien är det en hög andel dagar med just sol och minusgrader. Skidåkningen bedrevs dessutom på en konstsnösträng utan omgivande natursnö. Precis som Marcialongas normalförutsättningar. På kvällen tillagades gulaschsoppa vilken avnjöts tillsammans med en kall Weissbier. Inte en helt ovanliga ingredienser under en lyckad skidresa i Italien. Före det att vi lämnar Italien kan jag passa på att gratulera Federico Pellegrino till guld på Sprint-VM. Nu nog om Italien. Lördagens träning bedrevs alltså på konstsnö. I Landvetter. Stakintervaller 8st*1,1km med en helt ok insats och känsla. Totalt blev det cirka 2h stakning på blanka skidor. Säsongens andra pass med blanka skidor exkluderat besöken i Dåmen.

Idag söndag. Nytt konstsnöspår. Denna gång Borås Skidstadion. I princip samma bana som Borås Ski Maraton förra helgen. Det var inte alls samma vinterkänsla idag som igår. Några plusgrader, disigt och blöt nysnö. Hög luftfuktighet. Men det var skidspår, omän tungförda sådana, och således möjligheter till skidåkning. Idag var kroppen trött. Ordentligt trött. Och musklerna slitna. Det i kombination med tungförda spår gjorde inte upplevelsen till årets mest skidnjutningsbara. Det var ett slit från start. Tillslut lyckades jag ändå ta mig runt nio varv vilket resulterade i 40km. 2h och 45 min tog jag på mig. Jag har den senaste veckan haft någon form av olustkänsla i kroppen, främst magen. Inte så att den gjort ont eller på annat sätt gjort sig onödigt väl påmind. Men en gnagande känsla av något svårförklarbart. Det enda positiva med denna magkänsla är att inmundigandet av Gammel Dansk ökat dramatiskt de senaste dagarna. Idag kändes det ungefär lika olustigt i hela kroppen. Lojt, slappt, trött. Nu hoppas jag att detta beror på en kropp som tränat lite mer än den är van vid sista tiden. En kropp som på en knapp vecka skall hinna återhämta sig och skaffa sig mängder av överskott. Och inte minst superkompensera. Det vore trist om det är någon form av sjukdom som ligger där och gnager. Det känns inte som så såhär i efterhand utan jag är mer allmäntrött. Så hoppet om att det inte är sjukdom som lurar, det lever.

Den desperata jakten är slut. Jag tycker att jag gjort ungefär vad jag kunnat de senaste cirka 2,5 månaderna utifrån den kunskap, träningsfilosofi och tidsprioritering som jag har. Det har varit skoj ofta.  Jag har varit motiverad. Jag är motiverad. Nu är det kroppen som bestämmer. Ingen desperation. Överskottet skall segra. Det är på söndag det gäller.

Avslutningsvis summerar vi veckan som gått rent träningsmässigt. 5 träningspass, drygt 11 mil (ca 7,5h) på skidor, totalt 8,5 h.