Förra veckan spenderade jag, med fem andra halländska orienteringsgrabbar, i Oban och Skotska sexdagars i orientering. Efter en turbulent vår med problem i vader och lår samt att jag veckan före avresa gick omkull på rullskidor och spräckte ett revben så valde jag att klassa ner mig till kortklassen istället för elit. När jag testade springa några dagar före avresa gjorde det allt för ont i revbenen för att komma mer än 300m. Jag hade därför inga planer på at springa utan hade tänkt mig gå runt och då passade 6km-banor ganska bra. På väg till start på etapp 1 gjorde det ont i revbenen men jag testade lite lätt löpning och kom på att om jag sträckte upp mig i hållningen och spände ut bröstkorgen så gjorde det inte särskilt ont. Sedan sprang jag alla 6 etapperna (förutom i uppförsbackarna då). Jag är nöjd med att bara klara av att springa 6 ol-lopp på 7 dagar, men tävlingsdjävulen var inte sen att infinna sig då jag låg med bland de bästa i klassen under hela veckan. Inför sista etappen låg jag trea med chans på andraplatsen. Dock gjorde jag där en usel teknisk insats och föll istället till fjärdeplatsen. Tre dagar riktigt bra ol-teknik, glädje och löpbar kropp tar jag med mig för framtiden. Det vart en riktigt trevlig vecka i gott sällskap, kanonfint landskap (och ol-terräng) och såklart fin whisky. Skottland kommer jag garanterat återvända till då det känns som det finns mycket osett och ogjort. Vi hann bland annat bara med ett whiskydestilleri så det finns några fler kvar att besöka.

I dag drar jag upp till Vålådalen med nattåget och på lördag går Vertex Fjällmarathon av stapeln. Förberedelserna dit har inte riktigt blivit som jag tänkt mig så det känns som att det kommer bli en kamp mest för att ta sig i mål och överleva. 43km skall banan vara och 1.800m höjdmeter skall avverkas. Vålådalen har blivit en favoritplats för mig i de svenska fjällen. Det är fjärde gången jag gör ett besök sommartid och en gång har jag varit där om vintern. Där finns naturen och äventyret i oändlighet alldeles inpå anläggningen samtidigt som det finns serviceutbud om man önskar ta del av det.  Min far var ofta i Vålådalen på träningsläger när han var junior o senior så det kanske går i släkten.

Årets Vertex får alltså bli en prövotillfälle där målet är att ta sig i mål utan skador. Jag är helt oerfaren av denna typ av lopp men hoppas att jag skall gilla det. Då kan jag återvända till Vertex (eller något liknande lopp) nästa år och då vara gott förberedd.  Det känns också som att en sådan föreberedelse starkt skulle gynna min Vasaloppsatsning genom att det ger mig en stark grund att stå på och arbeta med under höst och vinter.

Ha de!