I lördags var det dags för äventyr lite utöver det vanliga. Vissa väljer kalla det för Axa Fjällmaraton men jag tycker det gamla namnet Vertex Fjällmaraton låter lite coolare så jag väljer det. 43km, 1800 höjdmeter, 0m asfalt, ca 5km grusväg och ca 38km stig/mosse/spång/sten. Varje steg på de 43 kilometrarna var kul. Vädret var kanon med solsken och lätt svalkande vind.

Starten gick 9.00 vid Edsåsen (ca 450möh) och nästan direkt började den 7km och 550 höjdmeter långa stigningen upp till toppen av Välliste (1.025möh). Då det var trångt blev det att räta in sig i ledet och i behaglig takt ta sig uppåt. Efter Välliste bar det neråt mot Ottsjö (ca 550möh), en ganska behaglig del av loppet där jag tyckte mig komma in i en avslappnad löpning. I Ottsjö fanns också loppet första matkontroll efter ca 15km. Efter Ottsjö var det ganska jämn men inte så brant stigning med blandat kalfjäll och skog. Efter ca 20km började jag för första gången känna mig trött, jag föll in i en lagom takt och hamna här i en grupp som höll ett för mig lagom tempo. Efter att varit uppe på ca 850möh vände det återigen neråt på knixig och delvis gyttjig stig till Nordbotten (500möh) där den andra matstationen var placerad efter 27km. Jag passade här på att få i mig mycket energi i form av sportdryck, buljong, godis, russin, nötter och energikaka. Efter Nordbotten var det dags för loppets tuffaste avsnitt upp till Ottjällets vindskydd (ca 1.110möh) Det var 7km där jag sprang ca 1km och gick resten. Vid Ottfjällets vindskydd var loppets tredje och sista matstation placerad. Här blev det mer godis, lite chips och en hel del coca cola. Ett riktigt lyxlopp med massa snacks kan tyckas :). Benen var ordentligt stumma men eftersom jag gått så mycket sista delen kände jag mig ganska pigg. Nu var man nästan uppe på loppets högsta punkt och av de 8km som återstod var ca 7km nerför. De första 4km på fjällstig som delvis var ordentligt gyttjig och på vissa ställen hala spångar. Därefter ytterligare ca 3km nerför på grusväg. Denna del passade mig bra och jag plockade en hel del platser. När ca 500m återstod gick banan in på elljusspåret i Vålådalen och de små ca 5m höga backarna kändes ordentligt i benen. Det var på stela och tunga ben jag tillslut gick i mål, 5h, 11min och 47sek efter start. Nöjd, sliten och glad! Dessutom levande och vad jag vet inte en endaste skada.

Detta är verkligen ett lopp jag rekommenderar. Löpning som det skall vara på småstigar och i fantastisk härlig miljö och inte hård asfalt. Det skall mycket till för att jag skall springa ett längre asfaltslopp igen. Servicen var kanon med välfyllda matstationer på banan, badtunnor, massage, korv med bröd och våfflor med hjortronsylt efter mål. Sammanlagt var det ca 400 som sprang och de flesta deltog även på kvällens prisutdelning, bildspelsvisning och bankett. Löpning och upplevelse delux som Jens Lapidius skulle ha sagt.

I morgon är det dags att falla in i normala rutiner och ta sig till jobbet igen. Jag känner mig också starkt motiverad att fortsätta träningen, bara att hoppas att det håller i sig.

Ha de!