Jag påbörjade ett utkast till blogginlägg i början av augusti. Jag kom aldrig i mål så inlägget publicerades aldrig. Bloggen har därmed fått leva ett liv i tysthet. Jag har väl tänkt att det skulle vara bra så. Slutbloggat. Men nu är jag där igen. Vi gör ett nytt försök. Skidsäsongen närmar sig. Paniken börjar smyga på. Formen är nära bottennivå. Det krävs insats, stor insats för att vända skutan. Kanske större insats än någonsin. Höstens träningsmängd har varit bedrövligt liten. Knappt märkbar. Efter O-ringen i slutet av juli fortsatte jag några veckor att träna relativt regelbundet och det började kännas som att det gick åt rätt håll formmässigt. Men sedan, ingen prio alls på träning. September summerades till drygt 8 timmar och i oktober loggades knappa 6 timmar. November i vart fall något bättre med knappa 13 timmar.

Så nu är det dags att ta tag i det här på allvar. December har börjat skapligt ändå med 7 timmar de första 10 dagarna. Men det märks att nivån är låg. De senaste två lördagarna har jag varit ute i dryga 2 timmar. Båda gångerna total soppatorsk efter cirka 100 minuter. Jag har normalt haft ganska lätt för att träna länge trots brist på långpass inför. Men den egenskapen verkar vara som bortblåst. Även den. Så nu får vi börja från början och lägga upp en strategi som är möjlig att utföra. Från och med den 1 januari kommer jag spendera 6-7 dagar på snö i Hafjell. Fram till dess gäller det att ha lagt en grund nog för att klara ta till mig den möjlighet till skidträning veckan i Hafjell kommer ge. Det blir en viktig vecka. Jag tänker att nyckelordet i strategin skall vara enkelhet och prion skall ligga på uthållighet och styrka. Långpass, längre intervaller och styrka blir grundpassen. I stor utsträckning skall hela kroppen användas. Allt för att tvinga pumpen till arbete.