Ett av mitt och Karins semesterresmål var Jotunheimen. Från början var det tänkt att vi skulle toppbestiga Skandinaviens två högsta toppar Galdhöpiggen (2.469möh) och Glittertind (2.465möh). Dagen före vi skulle åka blev Karin sjuk så vi sköt på avresan några dagar och då fanns det inte längre några vettiga boendemöjligheter för att nå de båda topparna. I stället åkte vi till längdskidsorten Beitostölen som ligger precis i sydkanten av Jotunheimsområdet. Området där var väldigt fint med vacker utsikt, fin bebyggelse med många hytt och hög servicenivå med bland annat tre sportaffärer. Det bästa med Beitostölen var ändå att Odd-Björn Hjelmeset hade sommarskidskola medans vi var där, så jag fick några glimtar av en aldeles livs levande idol.

Vädret var inte sådär riktigt bra under de tre dagarna vi spenderade i Jotunheimen, utan det var mestadels både dimmigt och regnigt. Så kanske hade det inte blivit några bestigningar av stortopparna ändå. Tre dagars vandring fick vi till ändå där turen från Memurubu till Gjendesheim via Besseggen var resans höjdpunkt. Nu var det lite dimmigt och regnigt när vi vandrade så de fantastiska vyerna jag hört talas om på denna tur syntes inte riktigt, men det var bra vackert ändå. Veckans högsta punkt blev Rasletinden (2.105möh) och det är vad jag kan komma på nytt pers för mig. 2.105möh är enligt http://www.kebnekaise.net/?p=kebnekaise detsamma som Kebnekaises medelhöjd vid mätningar mellan 2000 och 2009. Turen mot Rasletinden startade vi vid Valdresflya Vandrarhem. Eftersom det inte finns någon markerad led till toppen visste vi inte exakt vilken väg vi skulle ta oss upp. Att vägvalet vi gjorde blev mer tekniskt via brantare passager och snöpassager än vad som hade behövts märkte vi på vägen ned.

Från Beitostölen passade jag också på att göra mitt livs första rullskidtur i såväl Norge som ovan trädgränsen. Jag körde ett lättare pass från Beitostölen mot Bitihorn. Första dryga 30min med konstant stak med frånskjut. Därefter vände jag och tog samma väg nerför ståendes på 15min. Hade jag vågat stå i hokey hela vägen hade det nog gått att gå ner på 10min. En riktigt fin tur med vacker utsikt och faktiskt strålande sol.

Dimmig första vandringsdag då i vandrade vid några lägre toppar norr om sjön Bygdin. Högsta punkt var Heimre (1.510möh)

Stenig mark på väg mot Rasletind.

Rasletind (2.105möh)

Vi från toppen av Rasletind

Norska Turistföreningen har skyltat väl i fjällen

Vi tog båten från Gjendesheim till Memurubu på sjön Gjende för att starta vår tur över Besseggen.

Vy över Memurubu

Till höger vy över Besseggen. Besseggen ligger mellan de båda sjöarna Bessvatnet (1.373möh) och Gjende (984möh). Det är ganska bra fallhöjd på stupet ner mot Gjende (bilden till vänster). Bessvatnet har en blå färg medans Gjendes vatten är aldeles grönt. Den gröna färgen beror på lera som sköljs ned av glaciärvatten. 

Det är inte helt otekniskt att ta sig upp för Besseggen. Men normännen är vana turvandrare och upp för den bitvis branta stigningen med klättringsinslag tog sig såväl äldre som småbarn och hundar. Besseggen är en av de mest populär vandringarna i Norge och enligt Wikipedia vandrar cirka 40.000 personer denna egg varje år.

  Vy över Gjendesheim som var turens slutmål. I Gjendesheim tar de ut 100 NOK i parkeringsavgift/dag. Båtturen mellan Gjendesheim och Memurubu kostar 120 NOK/person och tar ca 20min.

Jag trivs bra till fjälls och tror även att denna uppladdning hade stor del i det goda resultatet på Fjällmaran då det var stärkande för såväl själ som ben.

Nu skall jag ladda upp för första delen i tredagars tävlingen Göteborg O-meeting som går av stapeln i kväll. I dag är det medeldistans, i morgon sprint och på söndag långdistans. Jag är väl inte hel återhämtad från fjällmaran ännu så det känns skönt att jag anmälde mig i den kortare H21-klassen och inte elitklass. Målet är att vinna totalsegern i H21.

Ha de!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är en tid av kontraster. Vintern drar sig tillbaka och våren tar vid. Skidsäsongen tog inte slut för tre veckorsedan utan återupptogs i påskhelgen. Och med den äran. Påskafton firades in i ett smått magiskt Hestrastugan. En tremil med start i min...

Förra söndagens var jag ute och skejtade på Partille Golfklubbs skare. Det är inte var år som skaren är så fin och väl lämpad för skidåkning i göteborgstrakten. Denna helg har jag färdigställt skidorna för sommarförvaring. Med det är troligtvis skids...

Två veckor sedan Vasaloppet 2018. Borde rimligtvis vara 50 kvar till Vasaloppet 2019. Minimalt med fysisk aktivitet de båda veckorna. Borta är det kantiga, tillbaka är det runda. Tre sessioner med försök till pulshöjning har jag i vart fall mäktat me...

Det blev ingen måluppfyllnad. Långtifrån. Knappa 1300 är fördåligt. Fina förhållanden med lagom minustemperatur, molnigt och lätt snöfall. Ett riktigt vinterlanskap med mängder av snö. Som gjort för skidfest. Startgärdet gick fint. Ingen hets, lugnt ...

Nu är det mesta som skall göras inför examen gjort. Det hårda arbetet, om det nu kan kallas hårt arbete, är genomfört. Jag la en plan för de sista två veckorna mot examen. En plan som har följts nästan till punkt och pricka. En snabbrepris av de sena...