I lördags genomförde jag min andra fjällmara mellan Edsåsdalen och Vålådalen. Tiden 4h och 57min var en putsning av föregående års tid med 15 min. Banan hade visserligen en ny sträckning framförallt de första 7-8km jämfört med föregående år och man missade (eller kanske slapp) ett besök på toppen av Välliste. Möjligtvis var banan något lättare men jag tror inte att den var 15 min snabbare och åtminstone inbillar jag mig därför att jag i år är en bättre fjällöpare. Fint. Och arrangören marknadsför fortsatt loppet som 43km långt med 1 800 höjdmeter. Det litar vi på.

Uppladdningen har inte direkt varit optimal under våren och därför är jag väldigt nöjd med min insats. Med lite bättre förberedelser borde jag kunna kapa tiden ytterligare en bit. Det får bli nästa års mission. För jag tycker detta lopp är vansinnigt roligt, utmanande och vackert. Löpning så som den skall vara. Blir mina ben bara något starkare och tycker det är mindre jobbigt att ta sig uppförs så blir det nog ändå roligare.

Intresset att springa fjällmaran var inför året betydligt större än vad det varit tidigare år. De 500 platserna tog snabbt slut och ytterligare 800 stod i kö för att få vara med. Hur arrangören hanterar detta känns väsentligt för hur loppet kommer utvecklas framöver. Givetvis förstår jag att man vill att så många som möjligt skall få delta och uppleva detta evenemang, men balansgången vs att behålla den gemytliga småskalighet som präglar loppet är svår. Det känns som att arrangörerna har en tydlig vision med loppet som de inte vill släppa, så förhoppningsvis lyckas de behålla den härliga atmosfären kring loppet även om de tar emot fler löpare. En spännande utmaning har de i vart fall innan de släpper nästa års koncept. Som det känns nu står jag gärna på startlinjen igen.

På vägen mot Vålådalen hyrde vi bil i Östersund och passade på att göra några avstickare på dit och hemvägen. Vi besökte vattenfall, Åre (där vi bland spanade in Team Exspirits träning och fantastiskt fina  Copperhill Mountain Lodge) men bäst av allt var ändå Kretsloppshuset i Mörsil. En, som de själva beskriver det, ekologisk mat- och trädgårdsoas. Där åt vi en finfin trädgårdsbuffé till lunch på hemvägen. Perfekt återhämtning och väl värt ett besök. Lilla Mörsil som ligger utmed E14 mellan Åre och Krokom är förövrigt även känt för stripteaseklubben McDragans.

Nu är semestern slut för denna gången. I dag har jag startat upp jobbandet igen lite försiktigt. Det blir förhoppningsvis en lugnare period nu under hösten jämfört med våren och med sköna avbrott för bland annat konferens på Österlen i slutet av augusti och en Istanbultripp i början på semester.

Ha de!