Jag är ett fan av många idrotter och då främst dem som ställer hårda krav på fysisk- och mental styrka och uthållighet. Bland dem idrotterna ingår cykling. Som student skyndade jag mig ofta hem efter skoldagen för att följa Eurosports sändning av de sista 1,5h på aktuell Giro-, Tour de France- eller Vueltaetapp. Jag följde med stor fascination vårklassikerna med regnvåta och leriga pavéavsnitt under helgerna. Stor del i att jag som student fattade intresse för cykelsporten var Roberto Vacchi. Med sin stora kunskapsbank om cykelsporten och de delar av Europa som loppen avgörs i samt sin förmåga att entusiastiskt leva sig in i loppen gör honom till i mitt tycke Sveriges förnämsta sportkommentator. Sedan studenttiden tog slut och arbetsvardagen tagit över har antalet timmar tillsammans med Vacchi och cykelsporten minskat. Jag följer dock fortsatt med så gott jag kan. Främst via nyhetsuppdateringar på eurosport.se men när tiden finns även genom televisionen. I somras spenderade jag exempelvis två dagar på raken genom att titta på bergsetapper i Touren från start till mål. 5-6h per dag, imponerad över dessa idrottsmäns framfart uppför de branta bergen.

Cykelsporten är i grunden en ädel idrott. Man mot man, team mot team, taktik på hög nivå, oskrivna regler om fair play som i de allra flesta fall följs. Vad många cyklister dock verkar ha missat angående fair play är tyvärr hur man förbereder sig inför de tuffa loppen. Allt för många gånger har jag fått mig en knäpp på näsan (med en känsla som kan liknas vid en spark i magen) när favoriten som så magistätiskt och snabbt krigat sig uppför de branta stigningarna eller över de tekniskt svåra och hala pavéavsnitten visar sig ha använt otillåtna medel, "råkat" meddela dopingjägarna att de befinner sig på en plats långt från den plats de i verkligen befinner sig på, eller "råkat" byta blod med någon med fräschare röda blodkroppar. Detta gäller inte bara cykelsporten, utan även den sport som ligger närmast mitt hjärta. Eller vad säger ni Isometsä, Kirvesniemi, Muhlegg mfl? Skämmes!

Lance Armstrong vann mellan 1999-2005 sju raka Tour de France efter det att han drabbats av, behandlats för och överlevt testikelcancer. Ända sedan han vann sin första Tour-titel har rykten om doping spridits och anklagelserna haglat. Lance har hela tiden hävdat sin oskuld. Den senaste tiden har anklagelserna ökat i styrka och den amerikanska antidopingsbyrån USADA har drivit fall där de påstår sig ha bevis på att Lance var dopat medans han vann sina Tourer och att de har ett tiotal konkurrenter som skall vittna mot honom i domstol. Lance har fortsatt hävda sin oskuld och bland annat stämt USADA för de anklagelser de riktar mot honom. Stämningsansökan avslogs nyligen av domstol och i går meddelade Lance att han ger upp kampen mot USADA.

Jag har ingen aning om Lance varit dopad och jag har inte mer än översiktligt följt den anklagelsekampanj som drivs mot honom. I sakfrågan har jag därför ingen åsikt, för jag vet het enkelt vad som skett och inte skett. Efter det att Lance meddelade att han ger upp att strida mot USADA har ledande dopingjägare i USADA och WADA uttalat sig på vad jag tycker märkliga sätt. Bland annat chefen över WADA John Fahey menar att i och med att Lance valt att inte längre bemöta anklagelserna mot honom så innebär det att han erkänner och att det i och med detta skall anses bevisat att han varit dopad och därmed bli av med sina sju Tour de France-titlar. Jag fattar inte riktigt. Är det inte upp till dem som anklagar att visa upp vad dem har och på så sätt bevisa att någon fuskat? Är det den anklagade som skall bevisa att han inte fuskat? Hur skall man i så fall göra det? Räcker det inte med att framhålla att inget av dem, som Lance påstått, 500-600 dopingsprov som tagits på honom varit rena? Ja ni förstår min åsikt. Luktar det inte lite rättsosäkerhet? Vad har hänt med att man är fri från skuld tills motsatsen är bevisad? Det kan mycket möjligt vara så att USADA har dem bevis de påstår sig ha och att Lance har fuskat, det är inte det jag påstår. Men borde dem inte offentliggöra dem då och i så fall tycker jag givetvis att han skall diskas från alla resultat han gjort efter den tidpunkt USADA har bevis på att han fuskat. Nu tror jag inte sista ordet är sagt i denna fråga, utan att överklagan kommer göras till Internationella Cykelförbundet och/eller Internationella Idrottsdomstolen. Där måste USADA visa sina bevis och förhoppningsvis får vi se ett rättvist och riktigt utslag där tillslut.

I somras passade jag på att läsa några böcker som samtliga är idrottsrelaterade. Bland annat läste jag "It's Not About The Bike: My Journey Back to Life", vilken handlar om Lance från det att han diagnostiserades för cancer till sina första Tour-titlar. Att han haft testikelcancer har jag vetat länge, men att det var så alvarligt och att han hade så låga odds för överlevnad som beskrivs i boken visste jag inte. Oavsett om Lance dopat sig eller ej och om han bör diskvalificeras från samtliga sina cykelresultat eller ej så är han en stor vinnare. Den matchen han kämpade och vann över cancern är så mycket mer imponerande än hur många Tour de France-titlar han någonsin kunnat vinna. Boken är väl värd att läsa oavsett om du tror/hoppas att Lance dopat sig eller ej eller är intresserad av idrott eller ej.