Förra veckan avslutade jag i Cavalese med omnejd där höjdpunkten var det 70km Marcialonga. Som vanligt bjöd Italien på en fantastisk upplevelse med vackert väder, god mat, fin skidåkning, vackra vyer och smakrikt rödvin. Jag var nere på Marcan för tre år sedan och årets resa följde på en höft samma rutt. Jag o Karin flög ner till Munich där vi mötte upp med andra deltagare från researrangören PWT Travel som kommit med flyg från Stockholm och Norge. Vi tog oss sedan med buss de fem timmarna till Cavalese och vårt hotell San Valier.

De två första dagarna fick vi vara med om fantastiska skidupplevelser. I strålande sol och molnfri himmel skidade vi i Seiser Alm och Passo de Lavazé. Fina spår och makalöst vackra dolomittoppar att titta på. Det var verkligen svårt att avsluta passen. Lite oroande var dock att jag åter kände av den axel som gjorde ont i Sjusjöen. Det blev som tur var inte värre och gjorde inte speciellt ont under Marcan.

Dagen före Marcan testade vi de sista kilometerna före mål inklusive den beryktade Cascatabacken. En tre kilometer lång backe som serpentinslingrar sig upp mot målet i Cavalese. I övrigt spenderades dagen mest med den sista finslipningen av vallningen och att fylla upp energidepåerna. Eliten går alltid på blanka skidor under Marcan men det är inget alternativ för mig. Jag skulle behöva en rejält starkare överkropp och bättre stakteknik för att klara av det. Valet föll tillslut på en tunn isklistergrund toppat med blå o lila kallvalla. När jag testade spåren tidigare under dagen hade jag svårt att få fäste med enbart kallvalla iom att det bara var konstsnö och att spåren blev lite blanka när solen kom åt. Det var heller inte speciellt kallt utan ca -5 på natten o upp mot 1-3 plusgrader så jag vågade inte chansa med enbart kallvalla. Starten på Marcan går 8.15 för de bästa och sedan släpper de iväg 500-1000st var femte minut. Det skulle alltså bli en tidig morgon. Inte i klass med Vasans uppstigning 03.30 men klockan ställdes på 04.45 Tidigare skulle det bli. Klockan 02.30 gick nämligen brandlarmet igång på hotellet. Våra proffsiga, servicevänliga och roliga reseledare Jan Bjørn Gare og Tor Håkon Holte hade åtagit sig att valla 40 par skidor och efter att pulvrat och hållt på i 5-6 timar så fick brandlarmet nog. Falskt alarm med andra ord och sömnen blev inte så mycket störd. Reseledarna var sedan klara med sin vallning 4.30 Inte mycket sömn där inte.

Väl på plats vid starten i Molina testade jag skidorna och det kändes helt ok. Jag var dock lite orolig huruvida glidet skulle ta för mycket stryk av klistergrunden. Det var första gången jag tävlade med dessa nya skidor och jag hade heller aldrig testat dem med klister. Oron var dock obefogad. Under loppet tycker jag glidet var mycket fint och det var inte många som gled om mig.

Hur den italienska seedningsproceduren funkade vet jag inte riktigt. Jag var inte helt nöjd med att få starta med dem som förväntades placera sig mellan placering 1000-1500 när jag för tre år sedan placerade mig som 358a. Dock inget att lägga energi på. Efter start går det mestadels svagt uppför i 18km till Canazei. Det gick lite långsamt i de brantaste uppförsbackarna  på grund av trängsel så jag hade en ganska behaglig resa upp till Canazei. Därefter vänder man neråt i Fassadalen och sedan vidare i Fiemmedalen. Km 19-64 går mestadels svagt utför. Det kan tyckas lätt men samtidigt måste man hela tiden ligga på i stakningen och det bjuds inte på så långa återhämtningssträckor. Skidorna var fina men man fick hela tiden söka bästa glidet då det varierade mellan spåren och oftast var det än snabbare mellan spåren. Kroppen var som förväntat inte riktigt på topp. Formstatus är pga dålig träning och avsaknad av snö sämre jämfört med samma tid de senaste åren. Jag försökte dock ligga på så gott jag kunde och är nöjd med loppet. Cascatabacken är dock inte riktigt min grej. Jag är för dålig brant uppför och inte blir det bättre efter 65km. I vilket fall var återigen Marcan en härlig upplevelse. Man passerar igenom 13 småbyar med mycket folk, kobjällror och med kyrkklockorna inställda på repeat. Stämning.

Helt enkelt en underbar resa till Italien. Nu ser jag framåt med mindre än en månad till vasan. Jag kan bara göra mitt bästa men det finns mycket att jobba med. Jag är taggad och nu går det faktiskt att åka skidor även i Göteborg.  

Ha de!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är en tid av kontraster. Vintern drar sig tillbaka och våren tar vid. Skidsäsongen tog inte slut för tre veckorsedan utan återupptogs i påskhelgen. Och med den äran. Påskafton firades in i ett smått magiskt Hestrastugan. En tremil med start i min...

Förra söndagens var jag ute och skejtade på Partille Golfklubbs skare. Det är inte var år som skaren är så fin och väl lämpad för skidåkning i göteborgstrakten. Denna helg har jag färdigställt skidorna för sommarförvaring. Med det är troligtvis skids...

Två veckor sedan Vasaloppet 2018. Borde rimligtvis vara 50 kvar till Vasaloppet 2019. Minimalt med fysisk aktivitet de båda veckorna. Borta är det kantiga, tillbaka är det runda. Tre sessioner med försök till pulshöjning har jag i vart fall mäktat me...

Det blev ingen måluppfyllnad. Långtifrån. Knappa 1300 är fördåligt. Fina förhållanden med lagom minustemperatur, molnigt och lätt snöfall. Ett riktigt vinterlanskap med mängder av snö. Som gjort för skidfest. Startgärdet gick fint. Ingen hets, lugnt ...

Nu är det mesta som skall göras inför examen gjort. Det hårda arbetet, om det nu kan kallas hårt arbete, är genomfört. Jag la en plan för de sista två veckorna mot examen. En plan som har följts nästan till punkt och pricka. En snabbrepris av de sena...