När formen väl skulle infinna sig var den som bortblåst. Redan in i första backen kände jag låren stumna och det blev en ordentlig kamp mot kroppen för att överhuvudtaget ta mig uppför. Det var också psykiskt väldigt jobbigt att bli omåkt av som det kändes av alla. Jag har haft problem med den första backen några gånger tidigare, men de senaste åren har det gått bra. Men nu verkar alltså förstabackenspöket vara tillbaka. Jag vet inte riktigt vad det är som gör det, men jag kan tänka mig att mina slowstartegenskaper tillsammans med ganska dålig uppvärmning är bidragande orsaker. Väl uppe märktes det snabbt att inte heller glidet var topp. Det sög allt för mycket i den något finkorniga snö som låg uppe på myrarna. Helt klart valde jag för tjockt med och för mjuk fästvalla. I Mångsbordarna efter ca 20km var jag 1014a. Sedan plockade jag lite platser till den slutliga 707e platsen. Långt från målet som var topp 380. Kroppen var aldrig riktigt med på noterna under loppet även om både den och glidet blev något bättre efter vart. När jag tagit mig ner för de sista längre backarna efter Hökberg så kände jag mig ganska stark i stakningen och blev inte ikapp och frånåkt av någon in i mål. Så de sista 16-17km får jag ta med mig som det positiva.

Nu får jag se till att bryta ihop och komma igen. Brutit ihop har jag väl redan gjort så nu skall jag se till att komma igen också. Om en dryg vecka väntar Birkebeinerrennet. Även om det är med viss vånda, så ser jag ändock framemot det. Birken är ett lopp jag länge velat åka. Nu är det snart dags. Jag skall se till att njuta mycket av Norge, skidåkning och det vackra landskapet. Lite revansch vore inte heller fel.

Ha de!