En nymodernighet här på bloggen. Jag tänkte presentera resan till Birkebeinerrennet i bilder.

Prepp av skidor hemma i lägenheten.

  Gränsen Sverige-Norge. Utan Svinesund kanske jag varit norrman.

   På väg till Lillehammer passerar man Hamar. På bilden syns Vikingskipet där skridskotävlingarna hölls under OS 2004.

Vi bodde på Suttestad Gård. På gården fanns tidigare en nervklinik där bland andra svenske författaren Gustaf Fröding bodde under några perioder i slutet av livet. Enligt dagens ägare till Suttestad var Fröding då sinnessjuk och gravt alkoholiserad.

  Dagen före loppet testade vi spåren mellan Sjusjöen och Midtfjellet. Det snöade och var dimmigt. På tävlingsdagen var här strålande sol och mycket vackert ovan trädgränsen.

  Näst sista matstationen Midtfjellet dagen före loppet. Här har man precis passerat banans högsta punkt på ca 920möh och har ca 19km till mål.

  Sjusjöen dagen före lopp. Sista matstationen. Efter passering väntar ca 13km mestadels i "hockey" som norrbaggarna säger. På svenska skulle vi väl säga störtloppställning. Vad de fått hockey ifrån vet jag inte, men Norge är ju inte världsbäst på ishockey och det är kanske förklarligt. Sjusjöen ligger på 880möh och målet på Birkebeinerstadion på 490möh.

  Dags för start. 07.00, en timme före eliten startar oldboysen 70+. Eliten startar alltså 08.00 och sedan släpps en "pulje" med ca 450 deltagare i väg var femte minut.

  Sista nedförsbacken före mål. Här var det spårigt och svårt att hålla balansen efter 54 tuffa kilometer.

  Birkebeinerstadion.

  Efter 54km var det en trött kropp som nådde målet. Skönt.

Norrbaggar är ju som galna i pins. Till höger är pinnet som alla fick efter målgång. TIll vänster har vi det beryktade "merket". Maximaltiden för att klara merket räknas ut genom de fem bästa i åldersklassens genomsnittstid + 25%. Jag tävlade i M25-29. I och med att de som startar i elitpuljen inte räknas in bland de fem bästas genomsnittstid så klarade även jag märket. Första märket är i silver. När man klarat det fem gånger får man ett i guld. Efter tio avklarade merken får man silverpris. När man pratade med folk efter loppet var inte den vanligaste frågan hur det hade gått. Det viktiga är om man klarat merket eller ej. En anledning att återkomma är ju helt klart att tillslut få sig ett merke i guld.

I dag är kroppen ganska seg. Det känns bra att skidsäsongen, som i år blev ganska lång, nu är över. Det är en ganska kass säsong som kan summeras, men något skall jag väl lära av det också. Nu är det dags att börja tagga till på orientering.

Ha de!

 

Karin

21 mars 2011 20:44

Kul nymodighet!

(Och guuud vilken snygg hall du har :)

Tänkte också påpeka att du tydligen börjat censurera kommentarer. Men se, det hade du inte.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är en tid av kontraster. Vintern drar sig tillbaka och våren tar vid. Skidsäsongen tog inte slut för tre veckorsedan utan återupptogs i påskhelgen. Och med den äran. Påskafton firades in i ett smått magiskt Hestrastugan. En tremil med start i min...

Förra söndagens var jag ute och skejtade på Partille Golfklubbs skare. Det är inte var år som skaren är så fin och väl lämpad för skidåkning i göteborgstrakten. Denna helg har jag färdigställt skidorna för sommarförvaring. Med det är troligtvis skids...

Två veckor sedan Vasaloppet 2018. Borde rimligtvis vara 50 kvar till Vasaloppet 2019. Minimalt med fysisk aktivitet de båda veckorna. Borta är det kantiga, tillbaka är det runda. Tre sessioner med försök till pulshöjning har jag i vart fall mäktat me...

Det blev ingen måluppfyllnad. Långtifrån. Knappa 1300 är fördåligt. Fina förhållanden med lagom minustemperatur, molnigt och lätt snöfall. Ett riktigt vinterlanskap med mängder av snö. Som gjort för skidfest. Startgärdet gick fint. Ingen hets, lugnt ...

Nu är det mesta som skall göras inför examen gjort. Det hårda arbetet, om det nu kan kallas hårt arbete, är genomfört. Jag la en plan för de sista två veckorna mot examen. En plan som har följts nästan till punkt och pricka. En snabbrepris av de sena...