Vilka insatser de svenska skidåkarna gör i OS. Gårdagens manliga dubbeljakt var mycket spännande och kul ur svensk synvinkel. Som de åkte och vilken laginsats. Såväl Hellner som Södergrens insatser till förmån för Olsson är rörande och fantastiskt imponerande att se. Att det sedan slutade med att det var helt perfekt för Hellner är ju kanon. Såväl Olsson och Hellner är mycket värda sina medaljer och en tioende plats för Södergren är mycket imponerande med hänsyn till hans förberedelser och bakgrund inför OS.

Själv har jag haft en lite lättare träningsvecka. Fick till ett styrkepass i måndags och två fartpass onsdag och torsdag. Sedan blev det vila såväl fredag som lördag, lördagen var ofrivillig på grund av det myckna snöandet. Idag var det då Åkulla Skimarathon. Arrangörerna hade gjort ett bra jobb och fått ploga bort de 30cm nysnö som föll i går. Spåren höll fint med tanke på förhållandena. Min kropp var inte riktigt på topp från start och det kändes också som jag hade lite sämre glid än de övriga i första startgrupp. Jag fick släppa efter 1,5 varv (av 15) men då hade jag småsläppt vid några tillfällen och fått jobba mig ifatt. Till en början vart det mentalt jobbigt att släppa kontakten men efter några varv kom jag in i min egen körning. Från ca varv 7-8 fick jag bra ordning på framförallt staktekniken och sedan kändes det riktigt bra. Bra trött under de sista två varven. Tillslut blev det en bra genomkörare och jag fick några positiva bitar att ta med mig in i de sista förberedelserna inför Vasan. Det känns som det faktum att jag inte fick kört något i går speklade in i den ovanligt sega starten. Nog för att jag brukar vara seg från start, men denna gång var det spagettiarmar i början. Jag vill gärna ha lite motstånd i musklerna för att få den rätta känslan i tekniken.

Nu är det två veckor kvar att jobba på för att få upp formen i topp. I morgon blir det vila, men sedan drar jag i gång en ca veckolång period med hård träning, ner i källaren och sedan upp igen. Det är melodin det.

Ha de!