Så var årets andra långlopp avklarat. Stråkenloppet bjöd på en naturskön bana 2*21km. Min prestation känns lite tudelad. Om jag börjar med det positiva så var det helt klart stakningen. Den kändes idag kraftfull och jag tyckte jag fick upp bra fart. I stakpartierna kändes det också som att jag åkte fortare än de omkring mig. Däremot var diagonalen idag under all kritik. Jag kände redan under uppvärmningen var lite sega och det var sedan känslan även under loppet. Jag fick ingen känsla och driv alls i diagonalingen utan det kändes mest som jag stapplade i uppförsbackarna. I speciellt en längre uppförsmota efter ca 13-14km tappade jag också kontakten med några löpare som kunnat vara värdefulla farthållare under resterande del av banan. Att det var stakningen som kändes bra och diagonalen dålig ter sig lite märkligt i mina ögon. Jag har varit lite orolig för att jag tränat för lite stakning och mer diagonaling. Köldlägret i Långberget bjöd på sträva spår så där blev det mer diagonaling än normalt, och såväl Landveters som Ätrans banor bjuder inte på så långa stakpartier.

På vasan är ju stakningen den viktigare biten så det känns ju bra, men det får bli lite extra kuvning för benen under veckan.

Segrare på Stråkenloppet blev Dan Moberg efter att knäckt P-O Svan på slutet. Själv blev jag 50e ca 30min efter segraren. Moberg har de senaste två åren varit bland de 20 bästa på Vasaloppet och åkte riktigt bra på JIZERSKÁ PADESÁTKA i Tjeckien för några veckor sedan med sin 7e plats. Men 30min känns ändå för mycket för att vara helt nöjd med.

Det är bara att ta nya tag och fortsätta med träningen i samma stil. Denna vecka blir det lite mindre skidåkning då helgen bjuder påe n Stockholmsresa. Jag hoppas dock på några löppass där och så blir det väl några vändor till Landvetter under veckan. Nästa drabbning i tävlingsspåren förväntas bli DM 30km klassiskt om två veckor.

Ha de!