Det är mycket idrott denna veckan. Som de flesta vet pågår ett VM i friidrott i Berlin. Lite mer i skymundan pågår det även ett orienterings-vm i Ungern.

Det är fantastiskt många fina prestationer som genomförs på båda platserna. Usain Bolt, vilken mästerlöpare. Två världsrekord är redan klara, blir det ett tredje i morgon?  Bekeles finfina löpning på 10.000m var för mig en höjdare. Idrottsmännen och kvinnorna i kastgrenarna brukar det i bland raljeras över och några tycker inte ens att vissa av dem bör kallas för idrottsmän/kvinnor på grund av deras höga fettprocent. För några dagar sedan gick herrarnas diskusfinal av stapeln. Där var det inte tal om några feta killar direkt. Utan minst 200cm långa, 150kg muskler och armfång på över 215cm. De såg mer ut att vara hämtade från sitt arbete som skogshuggare (med yxa) eller något gruvhål någonstans. Riktiga kraftkarlar.

I Ungern har Sverige plockat hem tre medaljer (3 fler än vad de svenska friidrottarna mäktat med). Guld och Silver i damernas sprint samt silver i damernas stafett. Grattis!

I dag avgjordes stafetterna, via arrangörernas live kommenteringar över www och alternativet.nu följde jag herrarnas stafett från jobbet. Vilken dramatik det var. Martin Johansson hämtade på sista sträckan in ett försprång på en minut ganska snabbt, han var ett tag i ledning med dryga minuten innan Norge och Frankrike var i fatt. Tillsammans löpte de tre i topp och det verkade som att det var mellan dem det skulle avgöras. Sedan hände något. Vid en TV-kontroll dök inte topptrion upp, först trodde man att tv-kamrorna missat dem, men sedan visade det sig att Scweitz var i ensam ledning vid varvningen. Man trodde att topptrion riktigt snurrat till det. Enligt de uppgifter som kom på liveuppdateringen verkade de inte synas på gps-trackingen. Sedan kom det fram uppgifter på alternativet.nu om att man såg de tre löparna på trackingen och att de verkade stå still på en väg. Första reaktionen var att trackingsystemet måste förlorat kontakten emd löparna och att de därför frusits på den plats de senast haft kontakt på. Sedan kom uppgift om att tjecken Smola också stannat på den plats de övriga stannat på. Nu kom farhågorna. Någon av dem måste ha skadats och de övriga stannat för att hjälpa till. Uppgfter kom om att Nordberg verkade vara på väg mot målet för att hämta hjälp och efter det bekräftades det att det var svensken Johansson som skadats. Att tre löpare stannat för att hjälpa till tydde på att något allvarligt hänt.

Från den spänning som infunnit sig i och med vetskapen om att Sverige hade stor chans på guldet till att helt plötsligt förbytas i oro om att Martin var allvarligt skadad var ingen vidare trevlig upplevelse och koncentartionen på jobbet sjönk drastiskt. Nu visade det sig att Martin fått en pinne i låret, han var illa därann men inget livshotande. De större blodkärlen hade klarat sig. Den hjälteanda och det Fair Play som grabbarna Nordberg, Gueorgiou och Smola visade upp gör mig stolt som orienterare. All heder till dessa som avbröt sin jakt mot VM-medaljer för att hjälpa en konkurrent i nöd.

Vassa pinnar är en av de största riskerna inom orienteringen, därtill finns det oftast ingen möjlighet till snabb läkarhjälp. Denna gång gick det bra och förhoppningsvis är Martin snart på G mot nya VM-guld.

För min del är det Midnattsloppet som gäller i morgon kväll. Jag har nu genomfört två ok träningsveckor, med fokus på mängd förra veckan och kvalité denna vecka. I tisdags kände jag att det eventuellt fanns en antågande förkylning i kroppen. Därför avstod jag träning i onsdags och torsdags. Idag har jag kört lite lätt fartlek. Med lite tur kan det kanske bli någon form av formtopp till imorgon även om inte förhoppningarna är så stora. Målet får bli att ta sig under 40min och ett plus om förra årets tid på 39.23 förbättras.