Årets lopp, det femtonde i ordningen, är avklarat. Placeringen verkar bli strax under 800 och tiden 5h 35min. Placeringsmässigt var detta något bättre än de två senaste årens dryga 900, samtidigt är det en bra bit ifrån mina mål och visioner. Jag är inte nöjd med loppet som helhet men inte heller direkt missnöjd. Att tillfälligheter och dagsform är avgörande visar sig tydligt vid en jämförelse med förra årets lopp. 2014 var känslan att jag var i bra form och jag hade ett fint glid under skidorna, tyvärr ödelade en extremt strulig start möjlighet till bättre placering då. I år kände jag mig seg mest hela tiden och skidorna gled märkbart sämre än de flesta omkring mig. Med en stabil marschfart och bra avslutning lyckades jag ändå klara av skamgränsen att inte tappa något startled till nästa år.

Förhållandena var tuffa då den varma temperaturen innebar blöt och mjuk snö. Tungt före och dåligt stavfäste satte tålamod och fysisk styrka på prov. Jag kom iväg helt ok i den något stökiga starten och uppför backen. Väl uppe på myrarna märkte jag direkt att skidorna inte var top notch. Jag hade svårt att följa i stakningen och tappade placeringar i nedförsbackar. Kombinationen med något för tjockt klisterlager och ett för lågt spann på skidorna tänker jag mig är förklaringen till det dåliga glidet. Fästet var mycket bra loppet igenom. Det blev ett tufft lopp med mycket kämpa och många negativa tankar. Jag hade en djupare svacka ungefär halvvägs in i loppet, annars var energinivån ganska jämn men seg och plågad. Jag försökte dricka så ofta jag kom åt och fick tillslut kastat av mig mössan till supportergänget i Evertsberg, varefter det kom någon form av vändning. Backarna upp mot Oxberg var i vanlig ordning tunga med en sliten kropp men jag intalade mig att det är tufft för alla och har jag bara krafter kvar efter Oxberg finns stora möjligheter att plocka placeringar. Från Oxberg och in till Mora ändrades karaktären på snön något då natursnön därifrån mer och mer övergår till konstsnö. Framförallt efter Hökberg märktes tydlig skillnad i att snön blev fastare och hårdare och mina skidor började då också fungera bättre jämfört med många andra. Trots att kroppen var rejält sliten och sugen på fikapaus klarade jag kämpa och hålla tillräcklig fart för att plock platser in till mål. Från dryga 1 000 i Mångsbodarna till knappa 800 i mål.

Det är alltså över för denna gång men jag känner mig redan taggad inför 2016. Med mer motivation och inspiration jämnt över året tror jag fortsatt det finns kapacitet till bra mycket bättre resultat. Förhoppningsvis kan den nya skidhallen i Göteborg hjälpa till lite genom att ge snövana tidigare på säsongen. Hur mycket jag kommer utnyttja hallen är jag inte säker på, men jag tror det är nyttigt att åka på snö åtminstone några gånger i månaden från oktober. Och när jag i går kom hem från Mora stod ett par nya skidor och väntade på mig. Efter Ymerloppet för två veckor sedan insåg jag att inget av mina ”bästpar” riktigt funkar i fuktig snö. Så jag la en beställning och har nu förhoppningsvis ett par som skall fungera även när det är blött. Fortsätter vintrarna vara ostabila så lär det inte varit sista gången Vasaloppet genomfördes rakt igenom i plusgrader.