Det börjar närma sig. Efter en bra insats på Marcialonga hade jag bra dagar i Seiser Alm med mycket och fin skidåkning. Seiser Alm är ett fantastiskt vackert ställe och det passar mig bra att köra på i måttligt tempo på den höga höjden och bara samla njutmil. Kanske fick kroppen jobba väl mycket för dagen vi reste ner från Seiser Alm till Oberammergau hade jag feber och var allmänt trött. Även dagen före König Ludwig Lauf var jag trött och hade en dålig känsla i kroppen men febern var i vart fall borta. Bestämde mig för att testa att starta loppet och tog det lugnt i början för att känna på kroppen och låta den komma igång. Efter drygt halva loppet har man klarat av de få uppförsbackar som bjuds och jag ökade då insatsen och trycket i stakningen. Avslutningen av loppet kändes helt ok. Resultatet blev sämre än vad jag hoppats på inför men ändå vissa positiva bitar att ta med mig.

Tiden efter Italien och Tyskland har det varit mycket upp och ned. Väl hemma i Sverige hade jag en vecka med lättare förkylning och det tog nära två veckor innan kroppen kändes helt ok igen. Sedan har jag blandat god känsla med betydligt sämre. På Ymerloppet för knappa två veckor sedan var det ingen bra känsla varken fysiskt eller tekniskt. I tungt före med blöta spår och en relativt kuperad bana orkade jag inte hålla ihop det hela. Helgen en vecka före Vasan har jag sedan dryga tio år kört ett formtoppningsprogram med relativt hård träning. Ett program jag tror på och känner mig trygg i. Längre distanspass blandat med stakintervaller fördelat på fyra pass från fredag kväll till söndag förmiddag. Natten till fredagen ballade min mage ur fullständigt och jag tömde kroppen på det mesta samtidigt som sömnen stördes betänkligt. Jag fick försöka göra det bästa av situationen och ställde in de båda planerade intervallpassen samtidigt som jag körde långpassen som planerat. Däremellan försökte jag stoppa i mig nog med energi. Söndagens långpass körde jag i, under förutsättningarna, fina förhållanden i Tranemo. De gör ett stort arbete med konstsnöspåret i Tranemo och lyckas hålla mycket god kvalité. Jag fick till en femmil i tungt före med en kropp som ändå kändes helt ok. Så jag fick åtminstone till den genomkörare som jag tycker är viktigaste i formtopphelgen. Nu i veckan har jag avverkat två bra intervallpass. Förhoppningsvis är jag någotsånär på banan.

Väderprognoserna inför söndagen ser samstämmiga ut och har varit stabila hela veckan. Det verkar inte vara någon tvekan om att det blir en varm dag. Långkalsongerna kan stanna kvar i väskan och för fästet finns det inget annat val än klister under skidorna. Jag är inställd på att det blir tunga förhållanden med mjuk och fuktig snö. Långpassen är gjorda så där känner jag ingen oro och nu är det bara att koppla på pannbenet, tålamodet och kämpalusten.