Det var ett tag sedan jag skrev här sist, så det är väl dags för en uppdatering. En hel del har hänt, tyvärr är det de tråkiga som påverkat och berört mig mest.

I början av april gick min mormor bort efter en kortare tids sjukdom. Mormor har alltid stått mig nära och det är en stor förlust och saknad. Jag fick vara med hennes sista tid i livet vilket känns skönt. Mormor behövde inte fysiskt lida så mycket av sin sjukdom och för det får vi vara tacksamma. De mångna besökarna på mormors begravning och minnesstund visar tydligt på den fantastiskt goda människa mormor var och att hon spridit mycket glädje och kärlek bland sina nära och kära. Mormor kommer för alltid finnas kvar hos många och ha en stor plats i mitt hjärta. Vila i frid Mormor.

Nu är det viktigt att finnas som stöd för morfar som efter många års äktenskap förklarligt känner stor ensamhet och sorg.

Några dag efter mormors frånfälle tog även min tax Silva sitt sista andetag. Silva fick jag i födelsedagspresent när jag fyllde 12, den bästa födelsedagspresent en 12årig jakttokig grabb kan tänka sig. Jag har inte bott hemma de sista 12 åren men Silva har alltid varit min och funnits där för mig med sin kärlek och glädje. Jag kommer aldrig mer mötas av henne viftandes på svansen så man tror den skall flyga iväg när jag kommer hem, vilket känns konstigt. Silva blev 16år och blev således en gammal taxdam. Vila i frid Silva.

Orienteringssäsongen blev lite försenad på grund av snötäcket som senare än vanligt gav med sig. Det passade väl egentligen mig bra då jag fick tid att fysiskt och psykiskt återhämta mig från skidsäsongen. Träningen har efter Vasan varit lite sisådär, men det har ändå kännts bättre än de senaste vårarna. För två veckorsedan gjorde jag debut på Tiomila i Löftans tröja. Vi gjorde en helt ok insats, där ingen gjorde bort sig men det ändå finns en del att hämta på vissa håll. Min insats på femtesträckan var inte helgjuten. Lite för mycket misstag och en seg känsla i kroppen. Vi slutade på en 113e plats och var inte långt från topp 100. Det är dit vi skall på 2011års mila.

Efter milan bröt en segdragen förkylning ut. Nästan två veckor blev det utan träning. Nu i helgen for jag dock till Örebro och har sprungit en lång- och en medeldistans. En seg kropp och inte helt ok teknik. Men jag är på gång igen. Till helgen skall det bli debut på Göteborgsvarvet. Bävan.

Helgen före milan for Ö&O till Geilo där vi bland annat deltog i det 38km långa turloppet Skarverennet på skidor. En finfin upplevelse där vi tog oss över Hallingskarvet i mestadels strålande sol. Norrmännen visade verkligen hur man njuter på skidor och resultatet var för merparten inte det viktigaste. Jag hade en fin och skön tur som verkligen gav energi. Väl i mål sammanblandade jag mig med övriga som gått i mål vid en solslänt med glada, öldrickandes norrmän. Heltrevligt!

Ha de!