I söndags körde jag Borås Skimaraton. Skidstadion bjuder på något mer kupering än Åkullas dito. Det var alltså fästvalla som gällde för min del. Fästvalla, en temperatur nära noll och nysnö kan skapa huvudbry. Nu var dock nysnön ganska fuktig och luftfuktigheten hög så klister blev ett givet val. Min prestation hamnar väl någonstans i trakterna kring förra helgens prövning i Åkulla, i vart fall inte mycket bättre. Skillnaden är att nu var jag förberedd på vad som väntade så känslan efteråt är inte alls lika negativ. Trots tuffare bana och längre åktid var jag kortare tid efter segraren från Åkulla, Henrik Alm. 20 minuter efter i söndags jämfört 24 minuter i Åkulla. Nu hade kanske inte han hade sin bästa dag i Borås men det är även några andra som jag var längre efter i Åkulla än i Borås. Kanske ett fall framåt ändå.

Jag sliter lite med att jag inte har några skidor som funkar riktigt bra i klisterföre. Det ger helt klart en osäkerhet inför lopp i före likt i söndags. Jag känner mig slagen på förhand. De senaste två åren har jag testat flertalet skidor men ännu inte hittat något som passar mig i rena klisterfören. Det här med längdskidåkning är ju på gott och ont en materialsport. Jag gillar det egentligen då det ger en extra dimension till kroppsstyrka och teknik. Samtidigt tar det tid och ekonomi som man kunnat lägga på träning istället. Egentligen har jag bara haft två par skidor genom karriären som jag är riktigt nöjd med. Det första paret köpte jag av Kungsätersexpressen David Martinsson för cirka tio år sedan. Tyvärr bröt jag av oklar anledning av den ena skidan i det paret bara efter något år. David verkar förresten tävla för någon Varbergsklubb numera och spöade mig ordentligt i Åkulla förra söndagen. Det andra bra paret skidor köpte jag för ca fem år sedan och det har jag kört med på samtliga Vasalopp, Marcialonga och König Ludwig Lauf sedan dess. Det funkar riktigt bra på minussidan strax under noll. Dock inte alls i klisterfören och inte heller när det börjar bli kallare än minus sju åtta grader. Jag har ett nytt par på g som jag hoppas få testat till helgen.

Planen nu är att reta kroppen i en desperat jakt på anständig form. Jag har börjat inse att årets Vasalopp kan bli det sämsta av mina hittills genomförda. Men jag vägrar ge mig ännu. Finns chansen på topp 1 000 så skall jag inte ge mig utan kamp. Efter loppet i söndags har jag inte tagit någon vilodag. I måndags körde jag lite styrka och idag har jag kört 3 minuters stakintervaller i Dåmen. Tillbaks till Dåmen alltså. Där har jag inte varit sedan mitten av december. Det bjöds inte direkt på räls utan mer sockersnö och djupa spår. Men man skall inte klaga, det var åtminstone snö. I Göteborg. I februari. Inte illa.