De senaste tre åren har jag kört en runda på ca 55 km som årets längsta rullskidtur. Inte så där vansinnigt långt för en långloppsåkare men så åker jag relativt lite rullskidor överlag. Ser man sig omkring på hur långloppseliten och även åkare lite längre ned i resultatlistorna tränar så verkar det väldigt trendigt med långa rullskidpass. Gärna med inslag av impulser, intervaller, långspurter mm. För eliten förstår jag att det är bra tävlingsförberedande träning. Med inslag av intervaller, spurter o dylikt så tränar de på att tåla fartökningar under loppens gång och spurter som ofta avgör långloppen. För oss som inte tävlar längst fram i leden känns det inte lika viktigt. Då handlar det istället att med så hög marschfart som möjligt ta sig från start till mål. Jag tänker mig dock att försöka få till denna tur eller någon annan liknande tur mer än en gång under hösten/vintern.

I dag var det dags för årets traditionella långtur. 55 km var det alltså som gällde. Det gick väl bra i si sådär 90 min sedan började jag bli trött. Först lite pendlande känsla innan det trötta tillståndet blev mer konstant. Sista timmen kändes farten som knapp styrfart. Det var skönt att komma i mål efter 3h och 28 min. På de två tidigare försöken har jag haft 3h 7min som bäst. Då med hjul med rullmotstånd 2 idag med rullmotstånd 3. Trögare rullmotstånd påverkar såklart till en viss del den längre tiden. Dock kändes det idag riktigt trött jämfört med de två tidigare försöken.  

Den här trötta seghetskänslan har blivit någon form av standard vid uthållighetsaktivitet den sista tiden. Särskilt låren klagar högljutt när de måste ta i lite. Jag hoppas det där skall ge med sig med lite mer kontinuerlig träning men jag har en oroskänsla av att något i kroppen inte riktigt är som det skall.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är en tid av kontraster. Vintern drar sig tillbaka och våren tar vid. Skidsäsongen tog inte slut för tre veckorsedan utan återupptogs i påskhelgen. Och med den äran. Påskafton firades in i ett smått magiskt Hestrastugan. En tremil med start i min...

Förra söndagens var jag ute och skejtade på Partille Golfklubbs skare. Det är inte var år som skaren är så fin och väl lämpad för skidåkning i göteborgstrakten. Denna helg har jag färdigställt skidorna för sommarförvaring. Med det är troligtvis skids...

Två veckor sedan Vasaloppet 2018. Borde rimligtvis vara 50 kvar till Vasaloppet 2019. Minimalt med fysisk aktivitet de båda veckorna. Borta är det kantiga, tillbaka är det runda. Tre sessioner med försök till pulshöjning har jag i vart fall mäktat me...

Det blev ingen måluppfyllnad. Långtifrån. Knappa 1300 är fördåligt. Fina förhållanden med lagom minustemperatur, molnigt och lätt snöfall. Ett riktigt vinterlanskap med mängder av snö. Som gjort för skidfest. Startgärdet gick fint. Ingen hets, lugnt ...

Nu är det mesta som skall göras inför examen gjort. Det hårda arbetet, om det nu kan kallas hårt arbete, är genomfört. Jag la en plan för de sista två veckorna mot examen. En plan som har följts nästan till punkt och pricka. En snabbrepris av de sena...